Stefan Carlstein och Daniel Gunnarsson, Högskolebiblioteket

Stefan Carlstein och Daniel Gunnarsson är bibliotekarier på Högskolebiblioteket i Jönköping.

Öppen vetenskap: ”En av nycklarna är meritering”

Arbetet mot ett öppnare vetenskapssamhälle fortgår. Målet är att det som tas fram genom forskning som finansieras av offentliga medel, ska finnas tillgängligt för vem som helst att ta del av. Men förändringen måste komma från rätt håll, och en av nycklarna kan vara att helt förändra systemet för vad en forskare behöver göra för att klättra i karriären.

– Runt 85 procent av de vetenskapliga publikationerna som publiceras här på JU är idag öppna för allmänheten att komma åt, säger Daniel Gunnarsson, bibliotekarie på Högskolebiblioteket vid Jönköping University (JU).

Det är en stor omställning som pågått de senaste åren, där en allt mindre del av svensk offentligt finansierad forskning låses in bakom betalväggar hos de stora förlagen, och en allt större del i stället finns öppet tillgänglig utan att man behöver betala för att läsa den. Arbetet fortsätter, men det som nu är i fokus är att få samma omställning när det gäller forskningsdata.

Ordlista

Open access/öppet tillgängligt: Vetenskapliga artiklar publiceras öppet tillgängligt

Open data/öppen data: Forskares data finns öppet tillgängligt

Open educational resources/öppna lärresurser: Föreläsningar, undervisningsmaterial och liknande som finns öppet tillgängligt

Medborgarforskning: När allmänheten engageras i forskningen, till exempel genom att skicka in data

Open science/öppen vetenskap: Samlingsbegrepp för öppen data, öppet tillgängliga artiklar, öppna lärresurser och medborgarforskning

Tredje uppgiften: Universitet och högskolor har enligt högskolelagen en tredje uppgift, utöver utbildning och forskning, nämligen att sprida forskning och kunskap och samverka med det omgivande samhället.

Akademin är trögrörlig, som det väl ska vara. Tanken att kollektivet ska kunna lära av varandra, att lättare kunna bygga på tidigare kunskap och ge forskningen en större hävstång genom att alla har tillgång till allt är tilltalande för samhället, men kan verka skrämmande om din karriär bygger på det du själv producerar i form av forskningsresultat, kunskap och nya rön. Därför måste meriteringssystemet förändras i takt med att publiceringsstrategier och tankar om datahantering förändras, det måste löna sig att vara en framgångsrik forskare även i en ”delningsekonomi”.

– Det är ett arbete som pågår nu och som måste fortsätta att pågå. Hur man meriterar och värderar och utvärderar forskare i deras gärning, säger Daniel Gunnarsson.

– Om man vrider om meriteringen till att handla om andra saker, kanske att vara just open access, dela med sig på ett helt annat sätt, så kanske man också kan lösgöra sig lite från de här stora förlagen och kanske se på forskning från ett litet annat håll, säger kollegan Stefan Carlstein.

En annan arbetsgång

Tankesättet kan behöva ändras helt. Tänk att du skickar in en forskningsartikel som du har skrivit klart. Normalt skulle den tidskrift du skickade till engagera några andra etablerade forskare för att (utan ersättning) läsa igenom artikeln, och ha synpunkter. Texten kan sedan åka fram och tillbaka mellan dig och tidskriften ett antal gånger, för att förhoppningsvis till slut accepteras och sedan vad det lider publiceras.

Eller. Du lägger upp din färdiga artikel online, som en så kallad preprint. Andra forskare, som du kan se vilka de är, läser och har synpunkter direkt i din text. Du ser vem som tycker vad, de ser vad du har ändrat och hur. Texten bollas fram och tillbaka, helt öppet. Är det en dåligt genomförd studie lär det komma fram tämligen fort. Är den bra kan andra bygga vidare på din forskning och referera till dig betydligt snabbare än vad som är möjligt när gången är den traditionella.

– Det kan vara lite av en ”game changer” som man inte har haft förut, det här med preprinten, att man kan få ut det väldigt snabbt. Annars har man varit rädd, det har varit ett hinder, man vill inte ha det ute förrän det har blivit accepterat, säger Stefan Carlstein, och poängterar att det naturligtvis måste framgå att texten är just en preprint.

– Det blir nya publiceringsformer, nya forskningssamverkansformer och nätverk av det här också, som kan vara nog så betydelsefulla, säger Daniel Gunnarsson.

De ser en stor fördel för tvärvetenskaplig forskning, som i det gamla systemet kan ha svårt att hitta ”rätt” tidskrift. Här går det att nå en bredare publik, och bredare samarbeten.

Öppen data

En oro som forskare inom framför allt humaniora och samhällsvetenskap har uttryckt när det gäller att lägga upp sina data, som kan innefatta djupintervjuer med mer eller mindre känsligt material, är att det kan bli svårt att få någon att ställa upp på en intervju om förutsättningen är att intervjun sedan ska finnas fritt tillgänglig. Där vill Stefan och Daniel gjuta olja på vågorna, dataskyddsförordningen GDPR trumfar nämligen målet med öppen data. Skyddet för respondenten är i själva verket större i dag än vad det var för några år sedan.

– Känsliga data, strikt känslig personlig information delas inte. Det är aldrig meningen att den ska göras öppen. Det man pratar om är ”så öppet som möjligt, så slutet som nödvändigt”, säger Daniel Gunnarsson.

Så länge forskningsprojektet pågår behöver data inte delas, och det finns varianter där man kan licensiera sin forskningsdata så att det finns olika grader av rättigheter man behöver ta hänsyn till när den ska användas. Exempelvis att forskningsdata inte får användas för kommersiellt bruk. Och när det kommer till data som samlats in i projekt där företag är finansiärer så är det helt andra spelregler. Då är det, om inte annat avtalats, företaget som äger rättigheterna och som högst troligt inte vill dela med sig av dem.

Ett sentida exempel på när arbetsgången faktiskt abrupt förändrades, med resultat som kom hela samhället till del, var under utvecklingen av vaccin mot Covid-19. Då ordnades ett snabbspår för peer review, alla delade på data och man såg en snabbhet ut till praktisk tillämpning som nog aldrig skådats tidigare.

Se upp för vetenskapens rovdjur

Så kallade rovtidskrifter och rovkonferenser frodas i mötet mellan den etablerade publikationshetsen och de nya öppna publiceringsstrategierna. Genom snygga layouter och trevligt bemötande, och löften om en snabb peer review process och snabb publicering, lockas forskare att betala avgifter för något som inte finns.

Bluffen kan vara svår att upptäcka. Det räcker inte med att etablerade forskarnamn står med på sidan, för det är inte säkert att de är tillfrågade ens. Ämnesområdet är ofta brett, så att det äntligen går att få sin artikel accepterad eller att åka på den där konferensen som skulle passa så väl in. Med haken då att det kostar en slant. Och att det är ett luftslott.

För att inte riskera något kan det vara bra att fråga sitt bibliotek om något ser misstänkt ut. Och Stefan Carlstein har ett tips som i princip alltid stämmer:

– Får du en förfrågan från en tidskrift om att publicera – så gör oftast inte tidskrifter, säger han.

– Där såg man kraften i att göra så. Vilken enorm möjlighet och förmåga det blir för hela världen att sluta upp. Det är väldigt förtroendeingivande och hoppfullt tycker jag, säger Daniel Gunnarsson.

I arbetet med öppen vetenskap ingår även medborgarforskning, där allmänheten bjuds in för att till exempel samla in data eller bidra med sina egna data. Det kan handla om att räkna vinterfåglar vid fågelbordet eller svara på en enkät om välbefinnande.

– Det är ett sätt att få in den tredje uppgiften, att involvera icke-akademin i forskningen, säger Stefan Carlstein.

En ny generation

Forskare får fortfarande högre status om de publicerar sig i de högst rankade tidskrifterna. Som fortfarande ägs av de stora förlagen. Men nu börjar det synas att de artiklar som finns öppet tillgängliga går som tåget. De läses och laddas ner och får en större spridning, något som naturligtvis även finansiärerna lägger märke till.

– Bara det är ju en vetskap som gör att man lättare får en forskarskara som vill vara open access och försöker så långt det är möjligt, säger Stefan Carlstein.

Och som med allt annat är det lättare för dem som inte redan arbetat nästan ett helt liv i samma system. I den här omställningen kommer inte professorerna gå i bräschen, den här förändringen ligger mer i händerna på dem som nu är forskarstuderande.

– Det som förut var det normala sättet att publicera sig på det känns ju som det naturliga. Men om man pratar med doktoranderna i doktorandkursen, de ser det ju som att ”det är väl självklart att det ska vara open access”. De har ju svårt att se fördelarna med ett så slutet system, säger Stefan Carlstein.

De har också mest att vinna på en förändring, då etablerade forskare redan har en fot inne hos rätt tidskrifter. Men, som sagt, då måste forskarna få tid att göra det som policys om öppen vetenskap säger sig vilja att de gör. Dela med sig.

Tid är pengar

– Jag tror att en av nycklarna är just meritering, säger Stefan Carlstein och menar att det här med att nå ut med sin forskning till det omgivande samhället skulle rankas högre i en forskares karriär så skulle det också finnas möjlighet att lägga mer tid på det. Och möjlighet att lägga mer tid på riktigt bra forskning snarare än att maximera antalet publikationer.

– För i slutändan tjänar man på mycket mer genomtänkta produkter, men färre, säger Stefan Carlstein och menar att om man satsar på en väldigt hög produktion så kan man aldrig riktigt hämta andan och tänka till.

– Forskningsproduktionen har ökat explosionsartat. Men nu ser man lite konsekvenserna av det. Man kanske har tappat lite av långsamhetens lov, eftertanken, formuleringskonsten. Att kunna redogöra för helheter och se perspektiv och inte bara fragmentisera en snabb kort text. Vi måste kanske lite värna om det här också. Vi får forska, vi får välja vad vi vill forska om, det får ta den tid det tar, säger Daniel Gunnarsson.


Sara Bref

2023-01-25