Trygghet för äldre — på vems villkor?

Martina Boström, universitetsadjunkt och doktorand i gerontologi.

Trenden för befolkningsutvecklingen innebär bland annat att i takt med att andelen äldre ökar så minskar också andelen barn. Det beräknas därför finnas färre personer i yrkesför ålder som i framtiden kommer att kunna ta hand om de äldre. Tekniklösningar av olika slag anses kunna spela en allt större och betydande roll inom vård- och omsorgsarbetet för människor i allmänhet och för de äldre i synnerhet. Det finns anledning att tänka sig att tekniken på detta sätt skulle kunna komma att underlätta bland annat självständighet, kvarboende och ökad livskvalitet för de äldre.
En väl använd teknik, av uppskattningsvis 160 000 personer i Sverige, är det traditionella larmsystemet, som vanligtvis bärs runt armen eller som halsband. Den här sortens larm har möjliggjort ett mer självständigt och tryggare liv för många äldre.
Martina är utbildad folkhälsoplanerare sedan 2000 och fokuserar framför allt på det primära åldrandet i sitt forskningsprojekt. Hennes första delprojekt avser att ur ett brukarperspektiv beskriva äldre personers erfarenheter av trygghetslarm samt att skildra vilka etiska dilemman som ett utökat larm skulle kunna innebära.
Projektet förväntas ge ökad kunskap kring hur äldre själva upplever att teknik i form av trygghetslarm påverkar deras vardagliga liv som självständighet, trygghet och livskvalitet.

2016-09-29





Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information