Cecilia Bjursell
Månadens forskare för november är Cecilia Bjursell, centrumledare för Encell.
Vem är du?
Jag heter Cecilia Bjursell och arbetar som centrumledare för Encell – Nationellt centrum för livslångt lärande. Mitt akademiska liv har utspelat sig i Lund, som student, i Linköping, som doktorand, och sedan kom jag till högskolan i Jönköping 2008.
Hur kommer det sig att du började på JU?
Min avhandling handlar om två familjeföretag, Cloetta och Fazer. På disputationsdagen blev jag tipsad om en postdok-tjänst vid CeFEO på Internationella handelshögskolan. Jag sökte, fick tjänsten och flyttade med min familj till Jönköping. Då postdok-tiden led mot sitt slut dök tjänsten vid Encell på Högskolan för lärande och kommunikation upp och jag såg det som en spännande utmaning för att utvecklas både ansvarsmässigt och innehållsmässigt.
Vad forskar du om?
På en övergripande nivå befinner jag mig på två områden. Den ena är Kunskap och lärande i organisationer och den andra är Utbildningsledning. Inom området kunskap och lärande i organisationer intresserar jag mig för äldres lärande, generationslärande och kunskapsstyrning i teknikföretag. Inom området utbildningsledning är två aktuella projekt KLOSS
(Kunskapsutbyte och Lärande Om Strategisk Samverkan) och Kvalitetsarbete i vuxenutbildning.
Vad är det bästa med att forska på JU?
Som centrumledare är mitt uppdrag att utveckla och sprida kunskap i samverkan för att bidra till samhället på olika sätt, något som är i linje med min syn på forskarrollen. Det som är bra med högskolan i Jönköping är den närhet som finns till olika aktörer i regionen, både geografiskt och mentalt. Som yngre lärosäte är högskolan i Jönköping dessutom driftigt och utvecklingsinriktat.
Vad har du för framtida forskningsplaner?
På kort sikt handlar det om en artikel, en rapport, en bok och några bokkapitel som ska vara klara innan jul. Jag har flera projekt som är i slutfasen och ska avrapporteras. Men sedan tycker jag att man ska låta bli att planera alltför långt och omfattande då man arbetar med forskning. Då riskerar man att missa uppdykande möjligheter och hinner inte delta i sammanhang där aktuella frågor diskuteras. Det måste finnas utrymme för tur och tillfälligheter i forskningsverksamhet.
