Synen på kulturhistoriska miljöer inom stadsutveckling har varierat över århundraden. Det finns vikt i att bevara den kultur som finns, samtidigt som det krävs adaption till dagens ständigt utvecklande samhälle. Hur kan kulturhistoriskt arv nyttjas för god hållbar utveckling?

Arbetet analyserar Tändsticksområdet i Jönköping ur ett stadsutvecklingsperspektiv, med syfte att lyfta betydelsen av kulturhistoriska miljöer för hållbar utveckling av stadsdelar. Produktionen pågick mellan 1846 och 1975. Produktionen satte Jönköping på kartan och bidrog till en fördubbling av invånarantalet. Efter avvecklingen av industrin föll ägarskapet i kommunens händer. Idag hyrs lokalerna ut till en mångfald av verksamheter. Trots aktiva brukare är delar av området ödelagt och byggnaderna behöver restaureras till följd av bristande underhåll. En SWOT-analys har utförts för analys av Tändsticksområdet. En utav områdets största styrkor är den byggnadsminnesförklaring som skyddat området sedan 2018. Denna har uppkommit tack vare områdets historia och betydelse för Jönköping. Tillgängligheten anses både vara en styrka och en svaghet. Styrka tack vare områdets centrala läge och närhet till kollektivtrafik men svaghet på grund av bristande tillgänglighet med hänsyn till biltrafik. Det som hotar Tändsticksområdet idag är eventuella hyreshöjningar och gentrifiering av området. Bristande initiativ till områdets utveckling har lett till en nedgång av den estetiska utformningen. För att lösa de problem som området har och undvika potentiella hot krävs upprustning av slitna fasader och utveckling av gatumiljöerna. Med hjälp av arkitekten Jan Gehl's metod har Tändsticksområdet analyserats utifrån tolv kvalitetskriterier. Varje kriterie har bedömts utifrån en fyrgradig skala där ett är lägst och fyra är högst betyg. Lägst betyg tilldelas områdets skala och möjlighet till aktivitet. Högst betyg tilldelas skydd mot trafik. Tändsticksområdet har god potential till att bli ett mer attraktivt område, men det har fortfarande en lång väg kvar att gå.