Deltagande i kunskapsprocesser Forskning och förändring
Vid ett högre seminarium på Högskolan för Lärande och Kommunikation den 29 april höll Claudia Gillberg ett seminarium baserat på avhandlingen 'Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling. En feministisk aktionsforskningsstudie i förskolan.'
Claudia Gillberg är lektor och forskare i pedagogik med inriktning mot arbetslivet vid HLK. Hennes intressen rör frågor om hur forskningen kan bidra till samhällsutveckling, möjligheter och hinder till kunskapsutveckling och lärande i organisationer. På seminariet gav Gillberg en personlig bakgrund till avhandlingstexten genom att utförligt illustrera den vetenskapsfilosofiska grunden och hur hon i praktiken jobbat med förändringsprocesser. Avhandlingsarbetet bygger på aktionsforskning över flera år med arbetsgrupper i förändring och hon gav konkreta exempel på lärdomar från detta omfattande projekt. Några av dessa slutsatser var följande:
1) Transformativa kunskapsprocesser är ett stort antal kollektiva och individuella processer i vilka det ständigt sker förskjutningar i synen på möjligheter till meningsfulla handlingar. Transformativa kunskapsprocesser innefattar ett ömsesidigt lärande, en strävan efter jämbördiga relationer och en kunskapssyn som utgår ifrån människor som delaktiga. Vidare innefattar det uppfattningen att forskaren är del av dessa processer och att forskaren lär sig minst lika mycket i en studie eller ett projekt som de övriga deltagarna, vilket i sin tur innebär att även forskarens verksamhet och organisation kan påverkas och förändras.
2) Det kan råda en demokratisk oerfarenhet i våra organisationer, som t ex i kommuner eller fackförbund. Detta blir problematiskt om t ex fackförbund inte ser sig eller agerar som representanter för samtliga professioner som de skall företräda. Det är i så fall professionsutövarna själva som får stå för förändring genom att skapa handlingsutrymmen, som möjliggör meningsfulla handlingar.
3) Demokratiska kunskapsprocesser är ett koncept som framhåller den enskildes rätt och professionella skyldighet att bidra till professions- och verksamhetsutveckling. Forskning kan alltså inte ske hur som helst om man som forskare vill göra anspråk på samhällsnyttig forskning.
4) Organisering av forskning kan ske på sådana grunder att den utmanar den rådande ordningen. Verksamhetsledare som stödjer anställdas initiativ till självorganisering och professionell autonomi är en nödvändighet för att en varaktig verksamhetsutveckling kan ske. Att förändring enbart kan ske underifrån är inte sannolikt. Slutsatsen är alltså att professionsutövare behöver göra strategiska val när eller om de ska alliera sig med verksamhetsledare eller utomstående aktörer. I fall då en verksamhetschef är helt obenägen att ge stöd åt sin personal, kan det bli en nödvändighet att vända sig till en utomstående aktör och engagera sig i någon form av utvecklingsprojekt.
5) Genus tycks vara ett försummat kunskapsfält, vilket är anmärkningsvärt när det gäller kommuner som arbetsplatser som har tydliga krav på sig att verka för bl a jämställdhet. Att det råder kunskapsbrister på ett sådant område tar sig uttryck i en systematisk nedvärdering av starkt kvinnodominerade professioner, som t ex förskollärare. Det är också viktigt att uppmärksamma rådande organisatoriska förutsättningar för att kunna uttala sig om möjligheter och hinder till en professionsutövning.
6) Att arbeta enligt ett antal på förhand uppställa kvalitetskrav inom ramen för aktionsforskning har varit en svår, men nödvändig uppgift. De validitetskriterier som är inneboende i all aktionsforskning, men i synnerhet feministisk aktionsforskning är a) dialogisk- och processvaliditet, b) resultatvaliditet, c) katalytisk validitet, d) demokratisk validitet. Det är först när alla dessa validitetskriterier är uppfyllda som alla inblandade börjar förstå att de tillsammans har genererat kunskap på vitt skilda sätt, ibland i kollektivt, ofta genom individuellt hårt arbete och att de dessutom kan förstå denna kunskapsprocess som en rad meningsfulla handlingar som gagnar de själva och andra (tredje man, arbetsgivaren, det omgivande samhället, professionen, forskningen, osv).
7) Samhällsvetenskaplig forskning och i synnerhet pedagogisk forskning, har en viktig uppgift: att erbjuda möjligheter till deltagande i kunskapsprocesser, där samhällsutveckling på demokratiska grunder är en självklarhet. Då blir frågor som "Varför kunskap?" och "Vilken kunskap vill jag vara del av?" nödvändiga. Det kan finnas många fler möjligheter till utveckling än vad vi i början av en studie eller ett utvecklingsprojekt kan ana, men det finns också rädsla på våra arbetsplatser, inklusive forskarens egen: rädsla för öppen dialog, rädsla för att inte passa in, rädsla för att bli stämplad som okunnig, samtidigt som det råder en rädsla för att inte bli erkänd för det man kan. De tidigare nämnda validitetskriterierna för aktionsforskning ger därför stöd för studier som syftar till att bidra till verksamhetsutveckling, professionsutveckling och organisationsutveckling.
