ENCELL

Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande

Månadens forskarintervju Petros Gougoulakis

Månadens forskare är Petros Gougoulakis, Stockholms universitet. Petros är aktuell med en nationell undersökning om vuxenutbildarnas kompetenser och kvalifikationer inom EU-projektet “QF2TEACH - Qualified to Teach". I intervjun beskriver Petros sin fascination över den svenska folkbildningen.

Hur skulle du vilja beskriva ditt forskningsintresse Petros?

Spontant skulle jag svara att lärandets gåta och bildningens mysterier är mitt forskningsintresse. Men när jag tänker efter ställs jag inför frågan varför just bildning och lärande - inte minst vad för slags bildning och vilken sorts lärande? Nu frångår jag frågan lite men med avsikt.

När jag befann mig i slutfasen av mitt avhandlingsarbete i början av 2001 funderade jag över mitt ämnesval som handlade om lärande i studiecirklar och den svenska folkbildningen.   Varför blev jag intresserad av en företeelse som är så sammanvävd med den svenska kulturen, traditionen, historien och mentaliteten som deltagande i studiecirklar är? Jag tror att det hade att göra med den fascination som drabbade mig som nyinflyttad gäststudent över möjligheten som alla vuxna i det här landet har att söka sig till olika kurser och cirklar för att lära sig något som de är intresserade av. Valet är frivilligt och arbetssättet styrs av deltagarna och inte av någon lärare eller i förväg fastställd studieordning. Fascinationen övergick till nyfikenhet att närmare undersöka för att förstå ett tydligt socialt mönster av samvaro, kommunikation och lärande. "Man lär sig mer än man tror när man träffas", var ett svar jag fick av en studiecirkeldeltagare när jag i forskningssyfte bad henne att berätta om hur lärandet går till i en studiecirkel.

Jag betraktar den svenska folkbildningen som ett levande och förpliktigande kulturarv i demokratins, humanitetens och frihetens tjänst. Folkbildningsarbetets verkningsfullhet har sin grund i universella värden som det anstår varje generation att erövra, försvara och vidareutveckla. Med denna utgångspunkt vill jag vidare beforska det folkbildningsmässiga lärandets kvalitet, vad som kännetecknar det i jämförelse med andra former av lärande, dess betydelse för samhällets sammanhållning och för deltagarnas livskvalitet. Ur ett folkbildningsdidaktiskt perspektiv vore det spännande att studera folkbildningsledarskapets ethos, eller kompetenser, för att använda en mer prosaisk beteckning.

Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?

Min egen biografi och mötet med den svenska folkbildningstraditionen kan liknas vid en upptäcktsresa i lärandets, insiktens och den kollektiva självbildningens fält. Goda bildningsresor är alla människor kapabla till förutsatt att de inte hindras till det. I förening med medvetenheten om människans "nakenhet" och insikten om att vi blir till genom interaktion med andra under hela livsloppet framträder det livslånga lärandet inte som en tom utbildningspolitiskt term utan som en samhällelig och medborgerlig förpliktelse.

En lärdom från folkbildningsrörelsen i sin svenska och nordiska tappning är att lärandet kan frigöras från traditionella utbildningsinstitutioners kunskapsanspråk och överskrida åldersfixerade inramningar till gagn för den enskilda individen och för samhället. I den svenska folkbildningsmodellen ser jag ett svar på visionen om livslångt lärande långt innan själva begreppet myntades.  Att anlägga ett livslångt lärandeperspektiv på individens bildbarhet har i min gärning som forskare och lärare antagit axiomatisk karaktär, vilken dock utmanas av den förda utbildningspolitiken och den upplevda sociala verkligheten som tycks släpa efter. Kunskapens och lärandets betydelse för vårt framåtskridande i kombination med en ny syn på människas förmågor gör lärandet till livslång angelägenhet.  Vi är dömda att lära och bilda oss ständigt men inte nödvändigtvis tvungna att utbilda oss hela tiden. Det är ett enskilt ansvar att vilja bilda sig och utvecklas men ett kollektivt åtagande att skapa en struktur av möjligheter och miljöer som främjar livslångt lärande för alla. Den pedagogiska forskningen och andra ämnesdiscipliner har säkert en del kunskap att bidra med för att visionen om det lärande samhället (ett öppet, demokratiskt och jämlikt samhälle) ska realiseras.

Läs hela intervjun med Petros här (pdf, 321.8 kB).

"Jag betraktar den svenska folkbildningen som ett levande och förpliktigande kulturarv i demokratins, humanitetens och frihetens tjänst. Folkbildningsarbetets verkningsfullhet har sin grund i universella värden som det anstår varje generation att erövra, försvara och vidareutveckla."

2012-02-06
ENCELL
2012-02-06
Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information