Månadens forskarintervju Marie Gunnarsson
I månadens forskarintervju får ni träffa Marie Gunnarsson, som är doktor och adjunkt i pedagogik vid Linnéuniversitetet. I november 2014 disputerade hon med avhandlingen "Lärande i arbetslivets övergångar".
Vad handlar din forskning om?
Jag är intresserad av vardagslärande, lärande som sker då vi löser de problem vi ställs inför när vi lever våra liv. Detta i kombination med mitt intresse för arbetsmarknadsfrågor ledde mig in på frågor om lärande i arbetslivets övergångar. I min avhandling studerar jag uppsagda och kvarvarande vid en verkstadsindustri, och hur de hanterar uppsägningarna. I de intervjuades berättelser blev det tydligt att deras agerande inte i första hand hade att göra med om de var uppsagda eller om de arbetade kvar, utan snarare verkade deras strategier ta sin utgångspunkt i deras erfarenheter av att vara anställningsbara eller inte. Avhandlingens resultat visar att arbetslivets osäkerhet är något både uppsagda och kvarvarande upplever att de måste förhålla sig till. Det är helt centralt att som arbetstagare vara beredd på omställning och förändring om man ska ”överleva” i arbetslivet, om man ska betraktas som anställningsbar.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Jag är utbildad behandlingspedagog i botten, en utbildning som betonar lärande och förändringsarbete som ständigt pågående aspekter av människors liv. I mitt tidigare arbete som socialsekreterare blev det påtagligt att de klienter jag mötte hanterade sin situation utifrån olika strategier. När jag tittade närmare på det utifrån ett lärandeperspektiv insåg jag att dessa strategier i högsta grad handlar om lärande, att man agerade för att lösa sina problem utifrån tidigare erfarenheter och framtida planer.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
Jag ser den samhällskritik och debatt som vuxit fram, där diskussionen om det livslånga lärandet har kommit att problematiseras och nyanseras, som väldigt relevant. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma hur det har blivit helt centralt för den som vill ha en plats i dagens arbetsliv att definieras som en ”livslång lärande”. Samtidigt har det skett en förskjutning vad gäller hur ansvaret, att ordna sitt arbetsliv har blivit en uppgift som alltmer är upp till var och en - man är sin egen lyckas smed. Detta är särskilt relevant eftersom det på sikt riskerar att leda till att grupper marginaliseras och att demokratin sätts på spel, då inte alla har förmåga, kompetens eller motivation till att driva detta ”självprojekt”.
Utifrån resultaten i min avhandling kan man se att flexibilitet har blivit ett honnörsord som ingen riktigt kan eller har möjlighet att vända sig emot. Att företagets överlevnad och vinst kommer i första rummet är ingenting som ifrågasätts av arbetstagarna, men som jag ser det betalar medarbetarna med osäkerhet till förmån för företagets flexibilitet. Det innebär att det till syvende och sist blir arbetstagarna som behöver vara flexibla för att företagen ska kunna öka sin vinst. Den som vill vara en del av arbetslivet är på sätt och vis tvungen att ställa upp på denna flexibilitet, trots att den kan göra livet ganska komplicerat. Om ens arbetssituation är osäker kan det till exempel vara svårt att veta var man ska bosätta sig, om man har råd att bilda familj etc.
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Arbetsgivare och personer i företagsledning får kunskap om vad uppsägningar kan innebära för motivationen hos kvarvarande medarbetare. Det ges också exempel på hur centralt god kommunikation är för medarbetarnas förståelse för företagets agerande och för deras motivation till arbetet.
Handläggare och beslutsfattare samt personer som arbetar med rådgivning och vägledning i arbetslivet kan få kunskap om hur människors agerande vid övergångar i arbetslivet är präglat av om personen betraktar sig som anställningsbar eller ej. Det finns också exempel på vad som kan påverka den enskildes upplevelse av anställningsbarhet. Man kan också få kunskap om hur människors arbets- och yrkesliv är integrerat med livets andra arenor på ett sätt som gör att förändringar på den ena arenan kan få konsekvenser på en annan, och hur detta kan ta sig uttryck i människors förhållningssätt till övergångar i arbetslivet.
