Månadens forskarintervju Åke Wahlin
I månadens forskarintervju får ni träffa Åke Wahlin, som är professor i gerontologi vid Hälsohögskolan i Jönköping. Som gerontolog är han tvärvetenskapligt inriktad och intresserar sig för åldrandet utifrån biologiska, allmänmedicinska, sociala och psykologiska perspektiv.
Vad handlar din forskning om?
- Min forskning handlar om åldrandet utifrån ett livslopps- och helhetsperspektiv. Jag intresserar mig därmed för människans hela liv då jag studerar det vi kallar för åldrande. Mitt fokus kan därför ibland ligga på barndom, ibland på vuxenlivet och ibland på de sista årtiondena av människors livslängd. Man kan inte göra allting samtidigt, men jag går alltid in i studierna med flera vetenskapliga perspektiv samtidigt. För närvarande intresserar jag mig särskilt för begreppet ålder, genom att studera ett alternativt mått på ålder: funktionell biologisk ålder. Ett annat fokus rör arv och miljö, där jag tillsammans med en kollega vid Internationella Handelshögskolan här i Jönköping undersöker kroppslängd som ett mått på uppväxtförhållanden och vad de betyder för senare utveckling. Vi har möjlighet att skilja ut den genetiska komponenten ur längdmåttet och har därför ett rent mått på uppväxtförhållanden i hälso- och nutritionsavseenden.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
- Jag är intresserad eftersom lärande har med överlevnad att göra och eftersom lärande är både kontextberoende och i hög grad beroende av redan förvärvade kunskaper. Aspekter av detta ingår som en naturlig del i ett annat projekt som jag är involverad i, nämligen geroteknologi. Hur ska hjälpmedel bäst utformas? Jo, bland annat på så sätt att utformningen bygger på redan förvärvade kunskaper och erfarenheter hos den som ska använda dessa hjälpmedel. Men nyinlärning behövs också, hur ska förutsättningarna för en sådan bäst utformas? Det är väldigt intressant.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
- Ja, förutsättningarna för att ett livslångt lärande skall vara möjligt för den enskilda individen. De individuella skillnaderna är de som avgör det mesta av den variation vi ser, så också i detta sammanhang.
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
- Kompletterande perspektiv. Det vanliga åldrandet pågår i varje människa, också den svårt sjuka personen. Man behöver ständigt hålla sig med ett dubbelseende. Och man behöver tänka livslopp, hur invecklat det än kan te sig. Till exempel kan förutsättningarna och omständigheterna under uppväxten vara avgörande för vad som sker långt senare i livet. Och jag tror att det inte kan sägas många gånger nog att den kronologiska åldern är en usel sorteringsvariabel. Helt enkelt därför att två femtioåringar är väldigt olika varandra. Och två sjuttiofemåringar är ännu mer olika inbördes.
Vad driver dig i arbetet?
- I grunden är det min önskan att förstå helheter. Varje litet steg i forskningen innebär ett slags pusselläggande som fascinerar mig oerhört. Så har jag också en förhoppning om att under forskargärningen bidra med åtminstone några ting som gör skillnad i människors vardag.
