Ny rapport om folkbildning och EUs nyckelkompetenser
Vilken roll spelar egentligen folkbildningen och den icke-formella vuxenutbildningen i att utveckla nyckelkompetenser hos befolkningen? Det svarar Nordiskt nätverk för vuxnas lärande på i en ny rapport.
I EU har man under många år talat om att det finns en rad kompetenser som är särskilt avgörande för att dagens medborgare ska klara sig i ett kunskapsbaserat samhälle. Detta resulterade i att Europaparlamentet och Europarådet år 2006 antog ett referensverktyg med titeln "Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram". Enligt EU:s definition är en nyckelkompetens den kompetens som alla individer behöver för personlig utveckling, aktivt medborgarskap, social integration och sysselsättning.
I referensramen från 2006 presenteras åtta olika nyckelkompetenser. De handlar om "kommunikation på modersmålet", "kommunikation på främmande språk", "matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens", "digital kompetens", "lära att lära", "social och medborgerlig kompetens", "initiativförmåga och företagaranda" och "kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer".
Folkbildningens koppling till nyckelkompetenserna
I december 2015 publicerade Nordiskt nätverk för vuxnas lärande, NVL, en ny rapport om folkbildningens koppling till EU:s nyckelkompetenser. Det övergripande syftet med rapporten var att öka förståelsen för vilken roll folkbildningen och den icke-formella vuxenutbildningen spelar i att utveckla dessa kompetenser hos befolkningen. Syftet var också att belysa styrkorna hos den icke-formella vuxenutbildningen när det gäller kompetensutveckling och validering.
Av EU:s åtta nyckelkompetenser har man i rapporten identifierat fyra som särskilt stöds och utvecklas genom deltagande i folkbildning. Det gäller "lära att lära", "social och medborgerlig kompetens", "initiativförmåga och företagaranda" samt "kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer". Alla dessa kompetenser stämmer väl överens med hur man arbetar inom folkbildningen.
I avsnittet om validering betonas vikten av att se validering som en process, där individen lär sig att överföra sin kunskap till nya sammanhang. Här menar rapporten att det icke-formella lärandet har särskild potential att arbeta med de första stegen i en sådan process. Det handlar till exempel om att skapa medvetenhet om, synliggöra och sätta ord på de kompetenser man har.
Rapporten är utformad som ett studiematerial för alla som är intresserade av hur och på vilka sätt kompetenser kan valideras inom folkbildning. I slutet av rapporten finns ett antal studiefrågor utifrån folkbildningens nyckelkompetenser.
