Månadens forskarintervju Lars Holmstrand
I månadens forskarintervju får ni träffa Lars Holmstrand, som är professor emeritus i pedagogik. I sin forskning intresserar han sig för deltagarbaserad aktionsforskning och framför allt forskningscirklar och demokratiska kunskapsprocesser.
Vad handlar din forskning om?
Jag är numera emeriterad professor i pedagogik och har hållit på med många olika sorters pedagogisk forskning, men på senare tid har fokus legat på deltagarbaserad aktionsforskning eller PAR (Participatory Action Research). Inom det området är det framför allt forskningscirklar jag arbetat med. En forskningscirkel är ett slags studiecirkel där även forskare deltar och där olika erfarenheter, kunskaper och perspektiv möts. Tillsammans med Gunilla Härnsten har jag skrivit en hel del om forskningscirklar och om det vi kallar demokratiska kunskapsprocesser. Forskningscirkeln är ett genuint svenskt redskap för kunskapsmöten och kan med fördel vara en del av deltagarbaserade aktionsforskningsprojekt.
Sedan hösten 2009, då föreningen SPARC - Swedish Participatory Action Research Community bildades, har jag varit ordförande i föreningen och tillsammans med många andra arbetat med att få till stånd en öppen forskarutbildning i "demokratiska kunskaps- och förändringsprocesser" genom ett nätverkssamarbete mellan universitet och folkhögskolor.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Som arbetslivsforskare inom pedagogik har det för mig varit naturligt att fundera över vad som formar människors tänkande och hur (lätt) människor anpassar sig till olika förhållanden, inte minst mindre gynnsamma villkor i arbetslivet. En viktig fråga för mig blir då hur vi forskare kan bidra till att förbättra människors villkor. Jag är övertygad om att människan i princip kan drivas av livslång nyfikenhet och kunskapstörst om bara förutsättningarna ges.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
Ja, absolut. Jag tycker det är särskilt viktigt att uppmärksamma potentialen i kollektiv kunskapsbildning. Idag ligger för stor tyngdpunkt på individen och vad individen kan göra. Men den kunskap vi kan skapa tillsammans blir ofta både djupare och rikhaltigare. Det finns dessutom en stor poäng med att sträva mot demokratiska kunskapsprocesser där alla som deltar lyssnas på med respekt och intresse och där ingens kunskap är överordnad den andras.
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Kanske just att det går bra att forska tillsammans så som det sker i till exempel forskningscirklar. Och att det finns olika slag av kunskaper som alla är värdefulla. Samt att vi med fördel kan "klokna tillsammans", som en kollega sa. Praktiker kan lära sig att de faktiskt vet väldigt mycket om sin verklighet och att intresserade och samtidigt kritiska forskare kan tillföra viktiga perspektiv.
Varför är du så intresserad av deltagarbaserad aktionsforskning?
Därför att det är viktigt att demokratisera forskningen. Det behövs för att fler ska kunna dra nytta av resultaten från forskning. Och det finns förvisso stora samhällsutmaningar där många fler måste hjälpas åt att hitta bra vägar mot ett mänskligare och mer hållbart samhälle!
