Månadens forskarintervju David Ekholm
I månadens forskarintervju får ni träffa David Ekholm, som är doktor i socialt arbete vid Linköpings universitet. I september disputerade han med en avhandling om hur idrott används som ett socialpolitiskt verktyg för att åstadkomma social förändring.
Vad handlar din forskning om?
Avhandlingen handlar om hur idrott används i välfärdsstaten som ett socialpolitiskt verktyg för att åstadkomma social förändring och för att handskas med sociala problem. Specifikt blir olika aspekter av lärande och fostran genom deltagande i idrott intressant här. I avhandlingen undersöks hur den sociala förändringens dynamik formas i relation till idén om "idrott som en lösning på sociala problem" – och där är lärande i fokus. Idrotten konstrueras som en arena för att fostra ungdomar som riskerar utanförskap och kriminalitet till att bli aktiva och ansvarstagande medborgare. På olika sätt pekar detta, menar jag, på hur det sociala arbetet kommit att betona just social förändring genom lärande och fostran. I ljuset av detta kan framväxten av idrott ses som ett uttryckligt verktyg för att hantera sociala problem.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Jag är inte bara intresserad av det livslånga lärandet såsom i den tidsliga dimensionen. Mer fokus ligger här på hur lärandeaktiviteter finns i en mångfald av sociala sammanhang – en syn på lärande som betonar det livsvida lärandet. Dagens socialpolitik betonar individuell förändring och alltfler arenor där lärande ska sättas i bruk växer fram, däribland idrottsverksamheter för att åstadkomma social förändring.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
När fokus i sociala insatser blir på individens potential för förändring genom olika former av lärande, blir det naturligtvis viktigt att diskutera lärandets innehåll i fråga om vilka dimensioner av makt som underbygger lärandets mål och vilken slags politik som strukturerar just dessa lärandemål. Det innebär att problematisera de ibland allra mest självklara idéerna om hur individer ska konstruera sig själva som lärandets och den sociala förändringens subjekt, hur de ska fostras till ansvar, aktivitet och delaktighet.
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Avhandlingen bidrar framförallt till ett framväxande forskningsfält i Sverige med en grundläggande genomgång av forskningsläget som även ramas in teoretiskt och begreppsligt. I det avseendet kan avhandlingen dessutom ligga till grund för vidare, mer praktiknära utvärdering och uppföljning av idrottsverksamheter med sociala ändamål. Jag tror att avhandlingen till stora delar kan vara intressant för beslutsfattare och praktiker som arbetar med innovativa sätt att möta samtidens utmaningar och sociala problem, inte minst med fokus på en bredare förståelse av lärande. Jag tycker att det är viktigt att kunna bidra med begrepp och sätt att tänka kring dagens innovativa sociala insatser, för att beslutsfattare ska kunna överblicka det sammanhang som skapar. Det finns en mycket praktiknära nytta i att problematisera och skriva fram dimensioner av makt och politik och hur de sätts i pedagogiskt bruk genom de praktiker som välfärdsstaten använder sig av. I det avseendet kan avhandlingen bidra till både forskningens och praktikens generella reflektionsförmåga.
Vilken roll har egentligen pedagogik och livslångt lärande i din disciplin som är socialt arbete?
Att hantera sociala problem inbegriper social förändring. Där den enskilde individen eller grupper av individer betraktas som föremål för social förändring framträder det sociala arbetets pedagogiska rationalitet som central. Det sociala arbetet infomaliseras och bedrivs i en mångfald av former, inte minst i samverkan mellan offentliga och civilsamhällets aktörer. Där skapas verksamheter, som vi traditionellt sätt inte alltid föreställer oss som socialt arbete, som byggs upp med ambitioner om lärande, fostran och social förändring som svar på sociala problem. Det handlar om sociala problem som inte sällan beskrivs i termer av risk och utanförskap (men som är effekter av ett segregerat samhälle). Här tror jag att en mer gränsöverskridande syn på pedagogik och socialt arbete, men även sociologi och statsvetenskap exempelvis, är till nytta. Skapandet av framtidens medborgare genom olika former av lärande sker på många arenor och bör förstås med ansatser från en mångfald av discipliner.
