Månadens forskarintervju Diana Holmqvist

Diana Holmqvist är doktorand på avdelningen för pedagogik och vuxnas lärande vid Linköpings universitet. I månadens forskarintervju berättar hon om sin forskning, där hon intresserar sig för hur komvux organiseras. Påverkar organisationssystemet dem som arbetar och studerar inom komvux – och i så fall hur?

Diana Holmqvist har varit doktorand i snart ett år. Innan dess arbetade hon som gymnasielärare och lärare inom komvux och har alltid tyckt att vuxnas lärande är lite extra spännande.

Även om det finns delade meningar om huruvida vuxna lär på ett eget vis eller inte, så befinner sig vuxna i en annan kontext än barn. Ofta har man kanske familj och har gjort ett eller flera yrkesval, säger Diana Holmqvist.

Komvux har fortsatt att vara Dianas arena även inom forskningen. I sina doktorandstudier intresserar hon sig för organiseringen av komvux och försöker få svar på frågan: Hur (om alls) influerar det nuvarande organisatoriska systemet inom komvux elever och personals resonemang och handlingar?

Jag tycker att doktorandstudierna är fantastiskt kul, utmanande och givande, men känner mig fortfarande ganska ny. Jag har lagt fram min forskningsplan och har precis påbörjat min datainsamling, berättar hon.

Diana förklarar att organisationssystemet inom komvux idag innebär att staten bestämmer de allmänna ramarna för hur komvux kan bedrivas, men att det är upp till kommunerna att ansvara för utbildningen och bestämma exakt hur det ska se ut.

Det som gör komvux så väldigt spännande och viktigt att studera är att denna utbildningsform organiseras på ett annat sätt än grund- och gymnasieskolan. På grundskole- och gymnasienivå är det eleven och elevens föräldrar som fritt väljer vilken skola eleven vill gå på. På komvux väljer eleven vilka kurser hen vill gå, men det är kommunen som bestämmer var eleven ska gå kursen.

Kommunen bestämmer också om de vill bedriva komvuxverksamheten i egen regi, eller om de vill lägga ut kurserna på entreprenad hos andra aktörer, exempelvis hos privata företag, studieförbund eller folkhögskolor. Om de lägger ut utbildning på entreprenad, görs detta genom en upphandling – en sorts auktion, där det är olika faktorer som tas i beaktande, men där pris för utbildningen ofta spelar en avgörande roll. Hur kommunerna gör är väldigt olika, men idag studerar nästan hälften av alla kursdeltagare inom komvux hos en annan anordnare än kommunen.

Här har vi alltså en quasi-marknad, som skiljer sig i organisation och maktförhållanden från den marknad som gäller grund- och gymnasieskolan, eftersom det här är kommunerna som är "kunder" och inte eleverna. I dagsläget finns det väldigt lite forskning om upphandling inom utbildning – det vi vet om marknadens inflytande på skolvärlden, vet vi från forskning om skolsystem som bygger på ett fritt skolval, där eleven "röstar med sina pengar", förklarar Diana.

Eftersom komvux är en relativt obeforskad skolform, menar Diana att det är viktigt att synliggöra den mer – inte minst med tanke på dagens globaliserade samhälle och migration.

Komvux är en viktig skolform eftersom den öppnar vägar vidare. Dessutom berör den drygt fyra procent av den vuxna befolkningen varje år. Trots det glöms komvux och vuxenutbildning ofta bort när vi talar om utbildning och det är få som vet om att komvux organiseras på ett helt annat sätt än grund- och gymnasieskolan.

Med sin forskning hoppas Diana kunna bidra till att öka förståelsen för hur organiseringen av en verksamhet eller av ett system kan ha betydelse för dem som finns inom de berörda verksamheterna.

Jag tycker det är viktigt att vi, när vi pratar om marknader och den privata sektorns roll inom utbildning, har en nyanserad diskussion där vi tar hänsyn till att olika system skapar olika marknader. Att tala om skolan som marknad räcker inte och här kan komvux vara ett exempel som kan hjälpa oss föra en mer varierad diskussion, avslutar hon.
2017-05-19