Stockholmarnas pandemiflyttar

2021-04-20

Sedan jag skrev min förra bloggpost (Vart tar Stockholmarna vägen?) har en rad kommentarer kommit in. Flera stycket poängterade (helt korrekt) att flyttströmmarna hade ökat markant under 2020, vilket jag inte fångade i min post, eftersom den bara sträckte sig mellan 2015-2019. En anledning till att jag inte fångade 2020 i min ursprungliga bloggpost var att att den riktade flyttdatan för 2020 inte fanns tillgänglig när jag skrev bloggposten (dvs. jag kunde inte säga exakt till vilka kommuner individer hade flyttat). Men nu finns den datan tillgänglig så det kan ju vara en god anledning att skriva en uppdatering.

Visby innerstad

Gotland är den enda kommunen på topp 30-listan över vart stockholmare flyttar som inte ligger i närheten av Stockholm eller räknas som "andra stora svenska kommuner".

Utgångspunkten för min förra bloggpost var att se om vi står inför en ny grön våg eftersom Stockholms stad (eller kommun om man så vill) haft en negativ nettomigration under flera år. Det är helt enkelt fler som flyttar från Stockholm än som flyttar till Stockholm. Min poäng med bloggposten är att en sådan utflytt inte nödvändigtvis innebär att vi ser en grön våg komma.

I genomsnitt flyttade 53 873 individer från Stockholm varje år under åren 2015-2019, vilket kan jämföras med de 46 258 som i genomsnitt flyttade till Stockholm. Under 2020 ökade antalet både in till och ut från Stockholm - 65900 ut att jämföra med 57463 in. Det tycks alltså som att rörligheten in och ut i Stockholm ökat åt båda hållen under pandemiåret.

Min gissning är att pandemiåret på många sätt har snabbat på våra flyttprocesser så till vida att individer som kanske hade tänkt att flytta tidigare nu gör slag i saken. De som funderat på att köpa hus, gör det nu snabbare än vad de hade gjort annars. De som funderar på att flytta ut på landet gör det nu, istället för att vänta i några år till. Pandemin med allt vad den inneburit med hemarbete och social distansering kanske också har fått fler att fundera över sin boendesituation om andelen hemarbete ökar framöver, även när pandemin är över.

Men innebär detta en start på en ny grön våg? För att svara på den fråga så kan vi börja med att titta på vart de som flyttade från Stockholm under 2015-2019 hamnade. Tabellen visar ett årligt genomsnitt för denna femårsperiod:

Flyttar från Stockholm 2015-2019 (årligt genomsnitt)


De allra flesta flyttarna går till kranskommuner som Huddinge, Solna, Nacka, Sundbyberg, Järfälla, Haninge osv. På listan som visar de 30 kommuner som stockholmare flyttade till främst under 2015-2019 finns det i princip bara kommuner i närheten av Stockholm eller andra stora svenska kommuner. Det enda undantaget är i princip Gotland, som återfinns på plats 30. Faktum är att 8 av 10 flyttar från Stockholm under denna tidsperiod går till någon av dessa 30 kommuner.

Var det då någon skillnad år 2020? Tabellen nedan visar siffrorna för detta år:

Flyttar från Stockholm 2020

Förutom det faktum att det nu är en högre utflyttningssiffra (precis som vi konstaterat ovan) så är det till stor del samma kommuner som dyker upp på denna lista. Det är fortfarande främst kranskommuner till Stockholms stad, samt större kommuner i landet som stockholmare valt att flytta till. Fortfarande går cirka 8 av 10 flyttar från Stockholm till någon av dessa topp 30 kommuner. Detta mönster är även liknande det som vi setti exempelvis USAlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster under pandemin där också flera större städer tappat i befolkning till förmån för förorter till dessa.

Betyder det att inte några väljer att flytta ut till en mindre kommun? Nej, naturligtvis inte. Det finns fortfarande många som väljer att bosätta sig i en mindre kommun och mer så under pandemiåret än tidigare. Kartan nedan visar vilka kommuner som hade en positiv inflytt från Stockholm i genomsnitt under åren 2015-2019 följt av kartan som visar läget för 2020:

Nettoflytt 2015-2019 (årligt genomsnitt)
Nettoflytt 2020

Kartorna visar främst två saker:

(1) Det som ofta av media har porträtterats som en stor utflytt från Stockholm har främst gällt flyttar till kranskommuner till Stockholm. För de gula kommunerna har flyttarna främst gått åt andra hållet. Bland de som ändå har haft en relativt stor inflytt från Stockholm och som inte är en direkt kranskommun så sticker Åre ut. De fick i genomsnitt 12 stockholmare mer än vad individer i Åre flyttade till Stockholm under åren 2015-2019. Det fanns även några ljusgröna kommuner under åren 2015-2019, vilket innebär att man visserligen gick plus i relation till Stockholm, men i genomsnitt rörde det sig om färre än 10 personer.

(2) Pandemiåret 2020 har fler kommuner gått plus i relation till Stockholm. 67 av dessa har gått plus med 1-10 personer. 41 har gjort det med 11-20 personer. 20 kommuner gick plus med 21-50 personer. De som gick plus med fler än 50 är i princip de som återfinns på listan ovan. För 131 kommuner var det fortfarande fler som flyttade till än från Stockholm. De enda mindre kommuner som faktiskt går ordentligt med plus är Åre, Simrishamn (Österlen) och Gotland, som redan tidigare haft en nära koppling till Stockholm på många sätt genom sin turism.

Är då inte den understa kartan själva beviset för att vi faktiskt har en ny grön våg? Jag skulle hävda att så inte är fallet. Det rör sig fortfarande om oerhört få personer och den absolut överväldigande majoriteten av alla flyttar är fortfarande inom Stockholms pendingsavstånd.

Precis som jag skrev inledningsvis tror jag snarare att vi ser en påskyndning av en rad flyttar som många kanske stod och funderade på och som pandemin nu gav en anledning att fatta beslut om.

I vilken utsträckning tror jag då att mönstret kommer att bestå? Min kvalificerade gissning är att det mönster vi såg under perioden 2015-2019 kommer att återkomma, dvs. att de flesta av kranskommunerna till Stockholms stad kommer att ha en positiv nettomigration i relation till Stockholms kommun. En primär anledning till detta är att Stockholm är en stor kommun som vuxit under många år och som troligen börjar behöva breda ut sig över en större yta för att ge ett hem till alla som flyttar dit (för man ska komma ihåg att även om nettomigrationen är negativ så växer fortfarande kommunen med ca 11 000-12 000 individer per år. 2020 är siffran betydligt lägre (1 477), vilket med stor sannolikhet är en effekt av de stängda gränserna. Det finns nämligen i princip bara tre sätt att växa på - antingen flyttar fler in än ut från övriga Sverige, fler flyttar in än ut från övriga världen, eller så föder man mer barn än vad det dör individer).

Varför tror jag att det tidigare mönstret kommer att komma tillbaka? Har vi inte alla nu lärt oss att jobba på distans? Kommer inte arbetsgivare i högre grad låta oss jobba hemifrån? Jo, absolut. Men det betyder inte nödvändigtvis att vi kommer att flytta på nya vis. Livet består nämligen av många fler delar än arbete. Den grupp som historiskt sett har flyttat allra mest är unga människor och dessa individer har dragits mot våra större städer, inte minst pga det stora utbud dessa platser har att erbjuda. I takt med att restriktioner tas bort och mötesplatser öppnar upp tror jag att vi kan förvänta oss en ökad rörelse igen mot våra större städer från denna yngre grupp, för att de ska kunna ta del av den sociala samvaro som många av dem just nu med all säkerhet har saknat. Vi kommer även att se en rörelse av många studenter som valt att bo hemma under pandemin, som nu åter kommer till våra större städer där högre utbildning finns.

Precis som 1900-talet hade sitt glada 20-tal efter åren av spanska sjukan och första världskriget, tror jag att även detta århundrade kommer att få något liknande, där de kommuner som kan erbjuda mötesplatser för unga kommer att se en ordentlig inflytt framöver.

Jag tror därför att det kan vara oklokt att se pandemi-årets flyttar som en regel inför framtiden. Kanske kommer inte Stockholms kommun att ha en positiv nettomigration framöver, men faktum är att även en flytt till Nacka och Huddinge i princip är en flytt till Stockholm. En stark sales pitch för en villa här är ju något större boendeyta utan att ge upp närheten till det som innerstaden har att erbjuda.

Charlotta Mellander

Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.

Visa alla mina bloggposter