Det nya svenska utanförskapet

2015-03-10

Ikväll sänder Uppdrag Granskninglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster ett väldigt viktigt avsnitt. De kommer att granska utanförskap i Sverige och det handlar inte om det traditionella utanförskapet i förorter utanför våra storstäder. Det handlar om det utanförskap som unga växer upp med i en stor mängd mindre kommuner, långt bort från någon större stad. Det är ett utanförskap som vi blundat för alltför länge.


alt

Jag har i bloggpost efter bloggpost flaggat för konsekvenserna av att stora platser blir större och mindre platser allt mindre och hur detta får både ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser. För de stora platserna har inte bara kommit att bli mer attraktiva för att de har en större mångfald att erbjuda – de erbjuder samtidigt en högre inkomst, mer stabil arbetsmarknad och en lägre sannolikhet för att bli sjukskriven. Var vi bor idag sätter förutsättningarna för allt i våra liv.

”Den nya underklassen är män i 30-35-årsåldern som bor på landsbygden och i gamla industristäder” sa Alexander Bard i en intervju till GPlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster i höstas. Faktum är att det ligger en del sanning i hans uttalande. Mindre platser som ligger långt bort från en ekonomisk motor tappar kraft i rasande fart. När Uppdrag Granskning kom till mig inför kvällens avsnitt så fick jag fråga om jag uppfattar utanförskapet som störst i Rosengård eller i en mindre bruksort långt bort från en större stad? Rosengård har av många uppfattats som den plats som personifierar det svenska utanförskapet. Och Rosengård är en plats med mycket omfattande problem. MEN – det ligger inom en av Sveriges mest expansiva regioner och med pendelavstånd över sundet till Köpenhamn. Detta är två platser som båda erbjuder enorm utvecklingspotential. Rosengård har förvisso problem runt knuten, men med en rad högre läroverk, en globalt uppkopplad flygplats och dessutom arbetsmarknader med både kraft och bredd inom räckhåll. Allt detta saknar idag de mindre platser som år efter år tappar sina unga och där kraften och framtidstron är i gungning.

I Uppdrag Granskning står Grums i fokus. Men det kunde varit nästan vilken mindre ort som helst i vårt land som ligger för långt bort från den ekonomiska kärnan för att få den draghjälp den behöver så mycket. Vi talar om nästan hälften av Sveriges kommuner. Samtliga tappar de sina unga. Samtliga minskar de i befolkning över tiden. Samtliga hoppas de att urbaniseringstrenden skall vända och att de skall börja växa igen. Och de sneglar på kärnkommunen och ser den som motståndaren som fick storvinsten och alla fördelar. Faktum är att framtiden för dessa mindre platser i hög grad avgörs av hur framgångsrik kärnkommunen är, för ju starkare, desto större möjlighet att fördelarna spiller över. Det är just därför mindre kommuner i storstadsregioner generellt sett går relativt bättre.

De mindre kommunerna längre bort från en ekonomisk motor behöver nya strategier för att gå in i en tid där vinnarna är platser för konsumtion snarare än produktion. Det behövs nya samarbeten mellan kommuner och det krävs att nya aktörer kliver in på arenan och plockar upp stafettpinnen och tar den i mål tillsammans med politiken och tjänstemännen på varje plats. Näringslivet och fastighetsägarna måste bjudas in och placeras i samma båt som politikerna. Var och en bör de få en åra och se till att börja ro åt samma håll. För dessa mindre platser kommer aldrig att räddas av en nationell politik. De nya strategierna måste byggas på plats och byggas gemensamt.

Här ligger de mindre platsernas nya utmaning och det innebär mycket hårt arbete. I ett stort hålrum har vi skapat en konferens och mötesplats som vi kallar 250 möjligheteröppnas i nytt fönster, där mindre kommuner kan träffas, utbyta erfarenheter och lära sig direkt från forskningen på området. Många av dessa platser känner inte igen sig i de frågor som diskuteras på de flesta konferenser om stadsutveckling såsom hur man skall lösa bostadsbristen eller om man bör ta bort bilarna från centrum. De mindre kommunerna har helt andra utmaningar framöver.

Vår målsättning är att sätta verktyg i händerna på dessa mindre platser och skapa en känsla av att vilja jobba vidare trots motvind. För trots allt vill faktiskt långt ifrån alla flytta från sina platser. De allra flesta bor kvar för att man tycker om sin plats och för att man vill se den utvecklas. Att bibehålla en god livskvalitet trots ett minskande befolkningsunderlag är en utmaning, men vi vill lyfta upp goda exempel och idéer som den mindre platsen kan ta med sig hem. Förra året kom över 250 deltagare in och i år hoppas vi på ännu fler. För det är dags att kavla upp ärmarna och börja jobba mer än någon gång innan för att dessa mindre platser skall vara ett gott alternativ till att flytta till en större stad. Dessa mindre platser måste arbeta för att bli platser med en större framtidstro än vad vi ser idag.     

Charlotta Mellander

Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.

Visa alla mina bloggposter