Landsbygdens utmaning är inte produktionsbaserad

2017-03-28

För ett par veckor sedan fick jag förmånen att diskutera landsbygdens utveckling med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i Aktuellt. Reportern pressade ministern ett antal gånger och frågade om det verkligen är så att det finns en framtid för alla mindre platser i landet. Självfallet är det helt omöjligt för en landsbygdsminister att säga att så inte är fallet, så svaret på den punkten var ganska väntat. Däremot förvånar argumenten för varför han såg en framtid för alla mindre platser i landet. ”Tänk på livsmedelsproduktionen” sa ministern. ”Tänk på det gröna näringarna och tänk på vikten av att komma ifrån fossila bränslen”. Livsmedel och gröna näringar är naturligtvis otroligt viktigt – inte minst för landsbygden – men det är faktiskt inte det som är landsbygdens främsta utmaning. Landsbygdens utmaning är inte främst produktionsbaserad utan konsumtionsbaserad.


alt

De platser som växer snabbast idag är de platser som har upphört att se sig själva som platser för produktion. Platser som växer idag är de som ser sig som platser för konsumtion. Sedan kanske vi inte borde konsumera så mycket som vi gör och det säger jag inget om, men fortfarande är det viktigt att komma ihåg att växande platser är de som har en variation i konsumtionsmöjligheterna.

Detta perspektiv blev väldigt tydligt när en av mina favoritkrönikörer, Sakine Madon, lyfte en relaterad fråga i en text i Norran för ett par år sedan. Hon frågade hur det kommer sig att befolkningstillväxten står och stampar i Kiruna trots investeringar och krympt arbetslöshet? Varför pendlar arbetarna dit och varför flyttar inte familjerna in? Madon slog huvudet på spiken kanske utan att förstå det själv. Kiruna är nämligen i mycket högre grad just en plats för produktion än en plats för konsumtion.

Under mycket lång tid är det främst produktionsbiten vi har fokuserat på. Det är till viss del naturligt eftersom platserna som växte under industrialismen var de platser där fabrikerna låg. Eftersom det var där arbetstillfällena fanns så var det också dit människorna flyttade. Detta tankesätt att människorna flyttar dit där jobben finns hänger kvar hos beslutsfattare än idag – så även hos landsbygdsministern. Om bara platsen ser till att vara stark ur ett produktionsperspektiv så löser det sig.

Men det har hänt en hel del sedan industrialismens era. Dels så består samhällets industristrukturer idag i mycket högre grad av tjänster. Tjänsteföretag behöver närhet till människor eftersom de ska köpa de tjänsterna företagen producerar. Dessutom är en stor del av tjänsteföretagen beroende av högutbildad arbetskraft och förlägger därför sin verksamhet där det bor många människor och framförallt högutbildade sådana.

Men det är inte bara förändrade industristrukturer som påverkat utvecklingen. Två andra trender har också påverkat utvecklingen: (1) dels tjänar vi mer pengar och (2) dels är transporter av varor billigare. Den ökade inkomsten gör att vi kan konsumera mer– inte minst fler ”sällanvaror” och ”sällanupplevelser” som har en högre grad av exklusivitet. Idag är det framförallt städerna som tillhandahåller en sådan konsumtion.

Men med ökade inkomster blir också tiden relativt sett mer värdefull, vilket gör oss mindre benägna att pendla långa sträckor till och från jobbet eftersom det då uppfattas som en hög kostnad. Ett sätt att minska denna kostnad är att bosätta sig nära stadskärnan. Trenden med den minskade kostnaden för transporter gäller nämligen i högre grad transporter av varor än av människor. Det gör att vi kan bo i städer och beställa varor från hela världen till en låg kostnad. Städerna tillhandahåller därmed en väldigt stor och bred möjlighet till konsumtion. Det gör att från ett konsumtionsperspektiv blir staden överlägsen landsbygden och detta är den grundläggande faktorn som gör att många, framförallt unga, väljer att bo i städer.

Samtidigt när befolkningen minskar på många mindre platser så påverkas konsumtionsmöjligheterna där negativt. Det finns inte längre grund för affärer, bensinmackar, frisörer och andra aktiviteter som gör platsen attraktiv. Tillgång eller brist på konsumtionsmöjligheter är idag troligen den starkast påverkande faktorn för att förklara skillnaderna mellan stad och land. Det är också konsumtionsaspekten som kommer att skilja mindre platser från varandra på sikt och som gör att mindre platser nära större städer troligen kommer att klara sig alldeles utmärkt i framtiden. De kan då låna av konsumtionen inne i staden samtidigt som de erbjuder en annan typ av boende för alla de som inte vill bo i en stad.

Men för små platser som inte har denna möjlighet utan ligger långt bort från en större stad så kommer det med stor sannolikhet att bli tuffare att klara sig och det oavsett hur mycket vi ”tänker på livsmedelsproduktionen och de gröna näringarna”. Detta är också anledningen till att det är så viktigt att politiken talar klarspråk vilken typ av tjänster, inte minst relaterade till skola och sjukvård, man kan förvänta sig i framtiden om man väljer att bo utanför en stad. Det kommer troligen ha en större påverkan på utvecklingen än vad vi kanske tror vi första anblicken.

Charlotta Mellander

Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.