Ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress i barndom och vuxenliv bidrar till sämre emotionell hälsa senare i livet

2025-05-09

Ökande ojämlikheter i socioekonomisk status (SES) har identifierats som en grundläggande orsak till hälsoskillnader. Olika socioekonomiska grupper upplever olika typer av stressfaktorer och har olika hälsobeteendemönster.

. Till exempel kan personer med lägre SES uppleva inte bara kronisk stress på grund av dåliga arbetsförhållanden och omfattande ekonomiska påfrestningar, utan också förstärkt stress på grund av livshändelser (t.ex. plötslig sjukdom, arbetslöshet) som överväldigar deras ekonomiska och sociala resurser. Som ett resultat av dessa faktorer tenderar personer med lägre SES att ha sämre emotionell hälsa på äldre dar. Lägre SES har förknippats med högre nivåer av ensamhet, ångest och depressiva symtom i vuxen ålder. SES är dock inte konstant under hela livet, och tidpunkten för ekonomisk utsatthet spelar sannolikt en avgörande roll i förhållande till emotionell hälsa.

Syftet med studien var att undersöka sambanden mellan ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress över hela livscykeln och emotionell hälsa i senare i livet.

I denna studie mättes emotionell hälsa med självrapporterad ensamhet, depressiva symtom och ångest. Ekonomisk utsatthet och stress i barndomen mättes med så kallad retrospektiva data, det vill säga att en vuxen deltagare i studien fick svara på frågor om hur väl ekonomin uppfyllde familjens behov när personen växte upp och om det fanns en ekonomisk stress. Liknande frågor ställdes flertalet gånger under studiens gång (25 års uppföljningstid). Deltagarna i studien var 1,596 vuxna från det svenska tvillingregistret, i åldrarna 45 till 98 (medelålder 73 år) vid första mätpunkten.

Ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress under livet bidrar till sämre emotionell hälsa

Generellt ses en försämrad emotionell hälsa med stigande ålder. Att ha goda ekonomiska förutsättningar i både barndom och vuxen ålder bidrar till bättre emotionell hälsa senare i livet, medan en hög ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress både i barndom och vuxen ålder bidrar till sämre emotionell hälsa. Vi kan se att grupper som rapporterade hög ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress under barndomen och vuxen ålder uppvisade linjära ökningar av ångest, ensamhet och depressiva symtom redan från 50 års ålder (den yngsta åldern i urvalet). Exponering för hög ekonomisk påfrestning i barndomen kan predisponera individer att uppleva sämre emotionell hälsa senare i livet.

Goda ekonomiska förutsättningar i barndomen kan skjuta upp ångest och ensamhet till senare i livet

Däremot visade grupper som rapporterade låg ekonomisk utsatthet och stress under barndomen ingen ökning av ångest och ensamhet före 70 års ålder. Det kan tolkas som att en bättre ekonomisk situation i barndomen kan fungera som en buffert som fördröjer den ökning av ångest och ensamhet i sen vuxen ålder som finns i det aktuella urvalet. Detta ser vi dock inte gällande depressiva symtom där istället en ökning syns redan från 50 års ålder oavsett hög eller låg ekonomisk utsatthet i barndomen. Däremot minskade den positiva effekten av goda ekonomiska förutsättningar i barndomen på emotionell hälsa av en högre ekonomisk utsatthet och stress i vuxen ålder.

Det är aldrig försent men bättre att börja tidigt

På samma sätt minskade effekten av en hög ekonomisk utsatthet och stress i barndomen på depressiva symtom, ångest och ensamhet vid lägre utsatthet i vuxen ålder. Det innebär att en förbättrad ekonomisk situation över livsloppet har positiva effekter på upplevd emotionell hälsa efter 70. Sammanfattningsvis påverkas alla tre domäner av emotionell hälsa av ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress i både barndom och i vuxen ålder. Även om vi ser långsiktiga positiva effekter på emotionell hälsa av att ha haft goda ekonomiska förutsättningar under barndomen, oavsett ekonomisk situation i vuxen ålder, så ser vi även att en lägre ekonomisk utsatthet och ekonomisk stress i vuxen ålder bidrar till bättre emotionell hälsa oavsett ekonomisk situation i barndomen.

Det finns belägg för att antalet förlorade år på grund av ekonomisk motgång är lika stort eller större än antalet förlorade år på grund av viktiga riskfaktorer för kroniska sjukdomar. Den ekonomiska situationen kan påverkas genom lokala och nationella politiska åtgärder, och beslutsfattarna måste inse att tidiga ekonomiska nackdelar kan ha långvariga effekter på den fysiska och emotionella hälsan.