Co-design för ett bättre samhälle

– Ostroms lärdomar ekar högt när vi bjuder in samhällsgrupper till att ta en starkare roll i samhällsutvecklingen.

2021-05-26

Hur skulle framtiden hälsa- och sjukvård se ut om vi inkluderade fler samhällsgrupper och organisationer i utformningen av dessa tjänster? Tanken är inte ny, men resultatet om vi omsatte tankarna i praktiken, är troligtvis en ögonöppnare.

I den förra bloggen om Elinor Ostrom kunde vi läsa om hennes lärdomar om hur välfungerande brukarföreningar gemensamt arbetade och kom överens om hur man använde gemensamma resurspooler. Huvudexemplet då var ett gemensamt verktygsförråd i samfälligheten. I detta exempel är det rätt tydligt vad den gemensamma resurspoolen är, nämligen verktygen. Men vad händer om vi applicerar samma principer som Ostrom såg för dessa typer av resurspooler på hur vi kan samskapa framtidens samhällstjänster inom sjukvård och socialtjänst? Vad blir resurspoolen och hur kan man sammanföra olika samhällsgrupper och organisationer för att på ett förutsättningslöst och demokratiskt sätt designa hur olika tjänster ska se ut?

Livet efter kriminalvården

Nyligen ställde jag och två kollegor från Kings College London dessa frågor, vi bestämde oss för att undersöka saken. Genom en organisation som heter RAND kom vi i kontakt med ett projekt i Los Angeles, USA. Målet med det projektet var att se hur co-design metoder kunde hjälpa till att skapa mer sammanhängda tjänster för personer som avtjänat sitt straff och nu ville tillbaka in i samhället. Inom ramen för projektet titulerade de sig själva som ’återvändande’. Återvändande personer, i USA, lider ofta av mentala åkommor, de kan ha ett missbruksproblem eller andra hälsoproblem vilket gör att de ofta behöver ta kontakt med vården i något avseende. Genom att bjuda in villiga personer som tillhörde denna grupp av människor ville man se om man inte kunde förbättra situationen för dem.

Figur 1: I bilden sammanfattas och visualiseras de principer som vi såg i projektet utifrån ett co-design perspektiv.

Personer med egen erfarenhet

I projektet samlades involverade organisationer tillsammans med frivillighetsorganisationer och återvändande för att gemensamt utforska vilka tjänster som skulle kunna förbättra situationen för de återvändande. När jag och mina kollegor från Kings College London i efterhand tittade på hur grupperna jobbade med varandra utifrån Ostroms principer kunde vi se ett tydligt mönster. När det kom till utforskandet och upprätthållandet av de demokratiska värdena för hur gruppen skulle ta beslut var dessa ofta upp till projektledarna och projektgruppen att både etablera och upprätthålla dessa värden. Detta då gruppen som sådan egentligen aldrig gavs chansen att komma tillsammans och bestämma sitt självstyre. Gruppen avvek därför från Ostroms rekommendation från att grupper själva ska få bestämma sitt styre för att kunna lösa det lokala problemet. När det kom till själva görandet, alltså när gruppen satt tillsammans i ett rum för att diskutera, utforska och designa nya tjänster kunde vi identifiera att samspelet mellan facilatorerna och deltagarna är oerhört viktigt men även väldigt personberoende. I detta projekt var en av facilatorerna återvändande själv, vilket gjorde att han fick direkt kontakt med de återvändande som deltog i projektet och kunde agera som en brygga mellan aktörer. Det gjorde också att han kunde följa upp vissa demokratiska processer och se till så att de faktiskt efterföljdes när man skulle ta beslut som en grupp. Detta för att en grupp inte skulle få mer inflytande över en annan under själva skapande fasen.

Hur gör ni?

Men hur gör ni när nya grupper ska komma samman och samarbeta? Pratar ni uttryckligen om hur ni vill samarbeta och vad som ska hända om man inte följer de överenskomna reglerna ni kommit överens om? Har ni etablerat vissa grundregler för hur ni vill lösa meningsskiljaktigheter?

Vi behöver alla vara inkluderande

Just att öppna upp sig och som grupp bestämma hur man vill arbeta tillsammans är något vi behöver veta mer om när det kommer till Samskapande. Forskningen visar, vilket stämmer överens med det vi såg, är att just nu är vi för beroende av att ”rätt” personer finns i rummet. Både som facilatorer och som deltagare. Elinor och hennes principer för hur grupper kan komma samman och gemensamt besluta för hur vi vill jobba med våra gemensamma resurser kan vara behjälpliga när vi vill tänka på samskapandets former och struktur. Att utforska dem genom co-design gör att vi kan göra det på ett jämställt och inkluderande sätt och säkerställa att dessa grundprinciper upprätthålls under hela processen. Något som gynnar oss alla.

Vill ni läsa mer om vår studie finns den i sin helhet här: https://www.ijic.org/articles/10.5334/ijic.5569/

Text: Bertil Lindenfalk för projektet SAMSKAPAs räkning

Samskapa

Samskapa är kanalen för forskning om samskapande av hälsa och välfärd.

Visa alla mina bloggposter