Vilka kommuner har högst respektive lägst grad av mångfald?

2019-12-19

Med mångfald i näringsgrenar avses spridningen av arbetskraften i kommunen över näringsgrenar, vilket visar vilken branschbredd som finns i respektive kommun. Ett diversifierat näringsliv och en diversifierad arbetsmarknad spelar en central roll för platsers utveckling och attraktivitet. Enligt resonemanget i min första bloggpost kan en större mångfald i näringsgrenar ge upphov till en mer effektiv innovationsverksamhet eftersom kunskap och lösningar kan spridas mellan företag i olika branscher. Smarta idéer från en bransch kan därmed tillämpas i en annan. En större spridning i näringsgrenar ger dessutom bättre motståndskraft mot branschspecifika externa chocker, till exempel offentliga besparingar och minskad efterfrågan, samt konjunktursvängningar. En mer diversifierad arbetsmarknad ökar också möjligheterna till sysselsättning för individer av till exempel olika kön, ålder, bakgrund, utbildning och arbetslivserfarenhet, vilket ökar platsens attraktivitet för exempelvis personer i parrelationer. Flera forskningsstudier visar på ett positivt samband mellan branschbredd och olika ekonomiska utfall, till exempel tillväxt, produktivitet och innovation1.


alt

Figur 1 illustrerar nivån på mångfald i näringsgrenar i Sveriges 290 kommuner, medan Tabell 1 listar de tio kommuner med mest respektive minst branschbredd, uppdelat på landsbygds- och stadskommuner. De tre storstadskommunerna – Stockholm, Malmö och Göteborg – har mest mångfald i näringsgrenar bland stadskommunerna. Örnsköldsvik har mest mångfald bland landsbygdskommuner och ligger totalt sett till och med högre än Göteborg. Även Skellefteå ligger förhållandevis högt med större mångfald än Sundsvall. Stadskommuner med låg grad av mångfald i näringsgrenar är ofta täta men något mindre kommuner belägna i närheten av en större stad. Dessa kommuner är sannolikt mindre sårbara eftersom de kan dra nytta av att ingå i en större arbetsmarknadsregion. Avlägset belägna kommuner med låg grad av mångfald kan förväntas möta störst utmaningar, med både kunskapsskapande och -spridning, samt att på sikt nå en ökad branschbredd.

alt
Figur 1. Mångfald i näringsgrenar, 290 kommuner.

Tabell 1. De tio landsbygds- och stadskommuner med mest respektive minst mångfald i näringsgrenar.

alt

Med mångfald i utbildning avses spridningen av utbildningsinriktningar (minst gymnasienivå) bland arbetskraften i kommunen. Forskning visar att just heterogenitet i utbildning är en viktig faktor för både kommuners tillväxt och företags innovations­förmåga, särskilt företag belägna på landsbygder2. Av de tre mångfaldsmåtten som presenteras här är det dock utbildning som har starkast samband med befolkningstäthet (se tabell och figur i föregående bloggpost), vilket visar att större städer i hög grad har mer spridning i arbetskraften gällande formell kunskap. Figur 2 och Tabell 2 illustrerar att mångfald i utbildning är mer koncentrerat till storstadsregioner och universitetskommuner.

alt
Figur 2. Mångfald i utbildning, 290 kommuner.

Tabell 2. De tio landsbygds- och stadskommuner med mest respektive minst mångfald i utbildning.

Bland landsbygds­kommunerna har Strängnäs mest mångfald, men kommer först på 22:a plats bland samtliga kommuner. Endast fyra landsbygdskommuner finns med bland de 50 kommuner med mest mångfald i utbildning. Svalöv, nummer tio bland landsbygds­kommunerna, hamnar på plats 75 totalt sett. Landsbygdskommuner tycks därmed ha relativt stora utmaningar gällande mångfald i arbetskraftens utbildnings­bakgrund, vilket kan hämma tillväxt- och förnyelseförmåga även på platser med god branschbredd. Många landsbygdskommuner står dessutom inför utmaningen att höja utbildningsnivån generellt sett. 

Med mångfald i yrken avses spridningen av arbetskraften över olika yrkesgrupper. Städer erbjuder generellt sett en större variation av jobb än landsbygder, även om sambandet är relativt svagt (se föregående bloggpost). Trots att det finns ett visst samband mellan utbildnings- och yrkesval uppvisar mångfald i yrken inte samma geografiska spridning som mångfald i utbildning. Figur 3 och Tabell 3 visar att en större variation i yrken tycks vara mer förekommande i städer snarare än storstäder. En förklaring till detta kan vara att större städer blir alltmer specialiserade i vilka funktioner de tillhandahåller, till exempel kunskapsintensiva företagstjänster, finansmarknader eller informations- och kommunikationsteknologier, och/eller att de är platser för företags högkvarter samt forsknings- och utvecklingsavdelningar oavsett bransch3. En sådan utveckling kan innebära jobbmöjligheter för ett mindre urval yrkesgrupper.

Liksom när det gäller näringsgrenar innebär en större mångfald i yrken att kommunen har en mer diversifierad arbetsmarknad. Variation i karriärvägar kan sannolikt verka som en attraktivitetsfaktor för potentiellt flyttande hushåll. Forskning visar att mångfald i yrken har ett positivt samband med produktivitetstillväxten i svenska kommuner, särskilt i tjänstesektorn4.

Luleå är den kommun med mest mångfald i yrken. Bland landsbygdskommuner är yrkesmångfalden som störst på Gotland, vilket kan förväntas eftersom Gotland utgör en egen arbetsmarknadsregion med mycket låg (fysisk) tillgänglighet till övriga arbetsmarknader i Sverige. Bland samtliga kommuner är Gotland sjätte störst gällande mångfald i yrkesgrupper. Mariestad, som har relativt stor mångfald i yrken bland landsbygdskommuner, hamnar först på 43:e plats bland alla 290 kommuner.  Landsbygds­kommuner med relativt stor mångfald i yrken är företrädelsevis avlägset belägna men förhållandevis täta kommuner. Landsbygdskommuner med relativt liten mångfald i yrken är istället ofta mer glest befolkade platser.

alt
Figur 3. Mångfald i yrken, 290 kommuner.

Tabell 3. De tio landsbygds- och stadskommuner med mest respektive minst mångfald i yrken.

Genom mångfald i arbetskraften kan företag och platser bredda sin kunskapsbas, vilket ökar förmågan till nytänkande och kunskapsspridning, och därmed innovation och förnyelse, vilket i sin tur ökar företags konkurrenskraft, samt deras chanser till lönsamhet, tillväxt och överlevnad. Det innebär att företag, och även kommuner och regioner, bör arbeta aktivt för att attrahera personer som kompletterar kompetenserna i den redan befintliga arbetskraftsstrukturen. För företag kan det handla om att gå utanför de invanda rutinerna vid nyrekryteringar, eller att sätta samman arbetsgrupper och ledningsgrupper där personerna har olika kunskaper och färdigheter.

Även om det finns många landsbygdskommuner med relativt stor heterogenitet i både branscher och arbetskraft är ökad mångfald en utmaning för många mindre platser. Det gäller särskilt mångfald i formell utbildning, vilket tycks vara särskilt viktigt för innovationsförmågan bland företag på våra landsbygder. Mångfald i den omgivande miljön är dessutom av särskild vikt för mindre företag som ofta saknar interna resurser för innovationsverksamhet. Det krävs då en förmåga att kunna absorbera5 den kunskap som sprids mellan företag och branscher i heterogena miljöer och nyttja den på bästa sätt för tillväxt och utveckling. 

Varför är det viktigt med mångfald?

Att mäta mångfald och är mångfalden större i städer än landsbygder?

[1] Se t.ex. Glaeser et al. (1992), Frenken et al. (2007), Castaldi, Frenken och Los (2015) Related Variety, Unrelated Variety and Technological Breakthroughs: An analysis of US State-Level Patenting, Regional Studies, 49:5, och Aarstad, Kvitastein och Jakobsen (2016), Related and unrelated variety as regional drivers of enterprise productivity and innovation: A multilevel study, Research Policy 45(4). 

2 Se Wixe och Andersson (2016), Which types of relatedness matter in regional growth? Industry, education and occupation, Regional Studies 51:4, och Wixe (2018), Neighbourhood related diversity, human capital and firm innovation, Papers in Regional Science 97:2.

3 Duranton och Puga (2005), From sectoral to functional urban specialization, Journal of Urban Economics 57(2).

4 Wixe och Andersson (2016), Which types of relatedness matter in regional growth? Industry, education and occupation, Regional Studies 51:4.

5 Cohen och Levinthal (1990), Absorptive capacity: A new perspective on learning and innovation, Administrative Science Quarterly 35(1).

Sofia Wixe

Doktor i nationalekonomi; forskar om regionala förutsättningar för ekonomisk utveckling, gillar att resa och upptäcka nya platser.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.