”Platsbaserat lärande för att lösa globala utmaningar”

Liksom i samhället i övrigt är barn och ungas skoldagar och fritid i allt högre grad präglad av digitalisering. Denna trend har lett till att många barn och unga missat väsentliga upplevelser och erfarenheter under sin uppväxt. Därför är det hoppfullt med Folkhälsomyndighetens rekommendationer om balanserad skärmanvändning. Ett växande antal studier pekar på att förändrade undervisningsformer behövs i Sverige. Det är inte bara skärmtiden som behöver åtgärdas utan även sättet som undervisningen bedrivs på. Kunskaper, värderingar och färdigheter utanför den digitala sfären måste prioriteras. Utifrån vår forskning och egna erfarenheter av pedagogisk utveckling, menar vi att utomhuspedagogik är en ansats som kan lösa några av de utmaningar som den pedagogiska verksamheten står inför idag. Utomhuspedagogik betyder i detta sammanhang att barn och unga får en variation av lärmiljöer, såväl utomhus som inomhus. Boklig bildning och sinnliga upplevelser kan stärka och komplettera varandra. Det innebär att en absolut utomhusbaserad undervisning är lika olämplig som en totalt klassrumsbaserad undervisning. Platser för barn och ungas lärande kan förutom klassrum exempelvis vara museer, botaniska trädgårdar, skolgården och skolskogen. Utöver de hälsoaspekter som Folkhälsomyndigheten pekar på med utevistelser i sig, kan sådana undervisningsformer både ge fakta- och färdighetskunskaper, naturupplevelser och fysiska aktiviteter.

Förändra undervisningen nu

Lärande i hållbar utveckling innebär bland annat att förebygga ökad klimatkris, få kunskap i matproduktion, odlingskunskaper och förståelse för materialens värde. I den pedagogiska verksamheten behöver samspelet mellan människa och natur stärkas och utvecklas, vilket kräver mer än att lära sig att skriva rätt svar på prov. Barn och unga måste få möjligheter att utveckla kunskaper och färdigheter genom att tänka ut, misslyckas, göra om – en ständig process som är anpassad utifrån ålder och mognadsnivå. Det räcker således inte med att skriva om läroplanen, utan lärarnas egna kunskaper och förmågor har också en nyckelroll. Det borde därför införas obligatoriska kurser i utomhuspedagogik, inom ramen för lärarutbildningen, för att bygga upp en trygghet, säkerhet och kompetens för utomhusundervisning och dess potential. Utomhusundervisning bör vara en inkluderad del i lärandeuppdraget för att skapa ett hållbart och tillgängligt lärande. Handens och kroppens kunskap är inte oviktig, och det är mer än ett klick och knapptryck på en skärm. Politiken borde därmed satsa på en tydligare framskrivning av utomhuspedagogik i läroplanerna.

Framtidssäkra kunskapssamhället, men hur?

Samhället har inte råd med ett växande antal barn och unga som är eller blir hemmasittare (eller hemmakämpare), eller att fler unga känner maktlöshet och hopplöshet inför framtiden. Ett platsbaserat lärande kan vara ett steg i rätt riktning, att känna sig som en del i en större helhet såsom ”att vara ett med naturen”, få kunskap om biologisk mångfald, ekosystemtjänster och artkunskap. Utomhuspedagogiken är också en hållbarhetsfråga genom att undervisningen ibland förflyttas till andra platser, bortom fyra väggar för att skapa autenticitet och förståelse för årstider, fotosyntesen och kretsloppet.

Vi vet redan att ”kroppen i rörelse sätter tanken i rörelse”. Därför måste vi sluta undervisa på ett ovetenskapligt sätt. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om mer fysisk aktivitet är bra eftersom vi idag skapar levnadsvanor som både orsakar psykisk och fysisk ohälsa. Det finns evidensbaserat stöd för att kroppen inte mår bra av att sitta stilla i flera timmar, ändå präglar stillasittande merparten av barns och ungas vardag.

Ett lärande tankesätt - från ”klara testet” till ”klara livet” - genom en undervisning som går från att vara uppkopplad till att vara påkopplad

För att lära känna och uppskatta sin lokala miljö, behöver barn och unga få befinna sig i olika lärmiljöer i ett undervisningssammanhang, och utveckla det som David Orr kallat ’ekologisk läskunnighet. Ekologisk läskunnighet, eller litteracitet, handlar om en grundläggande insikt att vi människor är helt beroende av naturen för vår existens. Det är därför avgörande att vi lär oss förstå det som sker med miljön både lokalt och globalt, att vi utvecklar värderingar som är ansvarsfulla, och att vi lär oss de praktiska färdigheter som krävs för att omsorgsfullt vårda naturen. Genom att arbeta utomhuspedagogiskt kan barn och unga utveckla förmågan att konkret ”läsa av” fenomen i omgivningen som annars i klassrummet riskerar att förbli tomma abstraktioner. Samtidigt utvecklar de också ansvarskänsla och handlingsförmåga. Utomhuspedagogikens definition kan missuppfattats till att enbart gälla utomhusmiljön, men denna pedagogiska inriktning handlar om att skapa en variation i undervisningen, inte att favorisera en enda lärmiljö. Vi vet att vi lär oss överallt och hela tiden. Därför är det naturligt att barn och unga får erfarenheter och upplevelser utanför klassrummets väggar. Utomhuspedagogik är bara ett steg i raden av åtgärder – att lägga en grund för att se möjligheter till handens kunskaper, praktiska färdigheter och få fler sinnen påkopplade i ett undervisningssammanhang.