"Hållbar beredskap kan vara avgörande"

Att nu snabbt öka kompetensen och utveckla "hållbar beredskap" på alla nivåer kan vara avgörande för vår ödestid.

Det skriver Lars Hedström, internationell rådgivare inom totalförsvar och Joakim Netz, universitetslektor i arbetsorganisation på Tekniska Högskolan (JTH) vid Jönköping University på DI Debatt.

Läs deras debattartikel här nedan.

"Hållbarhetskriterier och djupt rotade normer bland finans- och pensionsaktörer hämmar alltjämt investeringar i försvarsindustrin, påtalade Edward Hamilton och Anna Rennéus Guthri nyligen. En beskrivning som träffar investerare i samhällets övre skikt samtidigt som industrin kämpar för att ta in – inte nödvändigtvis ta bort – hållbarhetsprinciper för investeringar i beredskap och försvarsinnovation.

Det finns goda skäl att montera ned administration av hållbarhet som motverkar behoven av svensk industri för att växa totalförsvaret. Omvänt torde vara lika viktigt. Som Gunnar Hökmark konkluderar i Frivärlds rapport En bakbunden industri: ”Det är tid för en debatt om den aktivistiska hållning som sätter demokratins försvar i motsats till demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och som hotar hållbarhetens principer. För det finns skäl att snabbt ta in hållbarhetsexpertis och kunskap i beredskap och försvarsinnovation.

Ökad motståndskraft

I Ukraina görs detta. Inom bygg- och reparationsberedskapen återbrukas material, för ökad motståndskraft vilken stärks av den cirkulära ekonomins fördelar. Reducerad påverkan på miljön blir en bonus.

Cirkulär bygg- och reparationsberedskap visar vägen fram hur försörjningsberedskapens många olika sektorer kan och bör ta in hållbarhetsprinciper. Dessa hämmar inte kapitalet för innovationer utan möjliggör dem och därmed investeringsmöjligheter. Varför är det ändå relativt få investeringar i produkter och tjänster som adresserar både hållbarhet och beredskap?

Kunskap om hållbarhet saknas inte

Kunskap om hållbarhet saknas sannerligen inte. Forskning som vi gjort tillsammans med kollegor i det Formas-finansierade projektet InnoLab beskriver också hur kunskapen om beredskap accentuerat. Expertisen inom de båda områdena har förblivit introvert utifrån politikens specialiserade agendor: hållbarhet är hållbarhet och beredskap är beredskap. I detta speglas en dominerande idé i det svenska samhället. Vi ser det både inom näringsliv och offentlig verksamhet. Och mer forskning och studier behövs. För de flesta av oss förstår inte den nya spelplanen där hållbarhetsprinciper i beredskap och försvarsinnovation ger fördelar.

Få undantag

Undantag finns, och de är viktiga men få. De uppstod under pandemin där resursslöseriet med skyddskläder blev en innovationsfråga om hur samhällskritiska men kontaminerade produkter kan återbrukas. Trioworld investerade och löste problemet. Pipetter är ett annat exempel, där återbruk av plast ger ökad tillgång för att möta efterfrågan vid samhällskris och reducerar miljöpåverkan i den förkrigstid vi upplever nu.

Fler experiment pågår runt om i Sverige och industrier såsom livsmedel, textil och skog. Detta är naturligtvis bra. Men aktörerna är få. Så även investeringar trots att vinningar märks i både ekonomiska och miljömässiga effekter medan liv kan räddas.

Kan vara avgörande

Att nu snabbt öka kompetensen "hållbar beredskap" på alla nivåer kan vara avgörande för vår ödestid. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men för att förstå den nya komplexa logiken mellan hållbarhet och beredskap krävs dialog. Att dialog kan göra skillnad är väl belagt av forskning, eftersom kompetensen ökar när människor förstår mer av de för dem nya komplexa samband mellan olika expertisområden. Regleringar om hållbarhet, liksom beredskap är en del av denna kompetensfråga.

Vårt samhälle behöver fler produktiva dialoger för att bättre förstå hållbar beredskap. Då kanske fler hållbarhetsprinciper i beredskap och försvarsinnovation blir investeringar för både motståndskraft och konkurrenskraft."