När riskkommunikation påverkar vår hälsa

2025-03-05

Under pandemin var hälsoriskkommunikation en central del av strategin för att skydda sårbara grupper. I Sverige riktades särskilda rekommendationer mot individer över 70 år, en åtgärd avsedd att skydda äldre från allvarlig sjukdom. Men hur påverkades de som blev klassificerade som ”högrisk” av detta narrativ?

Foto: Christian Wiedige på Unsplash.

Vi har analyserat detta närmare i ett av Kampradstiftelsen finansierat projekt om äldres välbefinnande under pandemin, nu publicerat i artikeln ”The impact of health risk communication on self-perceived health and worry of targeted groups: Lessons from the Swedish COVID-19 response” (https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0311596).

Oavsiktliga psykologiska konsekvenser

Våra resultat från arbetet visar att denna typ av åldersspecifik kommunikation kan ha haft oavsiktliga psykologiska konsekvenser. Genom att analysera data från SOM-institutets nationella undersökningar 2019 och 2020 fann vi att 70-åringar under pandemin rapporterade signifikant sämre självupplevd hälsa än 69-åringar – en skillnad som inte fanns innan pandemin. Dessutom var 70-åringar signifikant mer oroliga för COVID-19 än sina något yngre motsvarigheter. Med andra ord: Att tillhöra en officiell riskgrupp påverkade inte bara hur människor såg på sin hälsa, utan även deras oro och uppfattning om viruset.

Detta illustrerar hur viktigt det är att utforma hälsokommunikation med hänsyn till dess indirekta effekter. När man delar in människor i kategorier utifrån risk kan det förändra deras självbild och leda till ökad oro – något som kan ha långsiktiga effekter på hälsan. Denna insikt är viktig inte bara för framtida pandemier, utan även för andra områden där riskkommunikation används, såsom klimatförändringar och folkhälsoinsatser.