Hur kan riskkommunikation förbättras vid framtida kriser?

2025-03-12

I vår förra bloggpost visade vi hur riskkommunikation kan ha indirekta effekter som inte nödvändigtvis är önskade. Under pandemin blev det tydligt hur avgörande riskkommunikation var för att styra folkhälsobeteenden. Samtidigt visar vår forskning att åldersspecifik kommunikation kan medföra negativa sidoeffekter.

Vi vill vara oerhört tydliga med att vi inte har fokuserat på att utvärdera den svenska strategin. Det är mycket möjligt att denna strategi var den absolut bästa för landet. Vi vill snarare fokusera på vilka lärdomar vi kan dra i efterhand och möjliga perspektiv att ta hänsyn till i framtiden vid riskkommunikation.

Så hur skulle vi kunna förbättra riskkommunikation i framtiden? Här är några förslag:

Undvik skarpa åldersgränser i hälsorekommendationer
Vår studie visade att individer just över 70-sträcket kände sig signifikant mer oroliga och rapporterade sämre hälsa än de som var något år yngre. Eftersom risken för svår COVID-19 ökar gradvis snarare än vid en fast ålder, skulle kommunikation kunna fokusera mer på en kontinuerlig riskbedömning snarare än tydliga trösklar.
Var försiktig med framing och etiketter
Hur vi benämner grupper kan ha en påverkan på deras självbild. Att exempelvis ständigt lyfta fram en viss grupp som "särskilt utsatt" kan skapa en känsla av sämre hälsa än vad som faktiskt är fallet.
Anpassa kommunikationen till olika målgrupper
Vår studie visar att individer just under och just över 70 uppfattade sin hälsa och risk på olika sätt. Detta visar att kommunikation måste ta hänsyn till målgruppers psykologiska reaktioner, snarare än att enbart fokusera på saklig information. Om målet är att skydda sårbara grupper är det exempelvis inte heller önskvärt att riskkommunikationen leder till att 69-åringar inte identifierar sig som riskgrupp – då skillnaden i sårbarhet mellan 69-åringar och 70-åringar sannolikt är mycket liten.

Våra resultat belyser att riskkommunikation måste utformas med stor omsorg för att undvika oförutsedda negativa konsekvenser. Att skydda sårbara grupper är viktigt – men det är även viktigt att kommunikationen i sig inte skapar onödig oro eller bidrar till en försämrad självbild – alternativt en ogrundad tro att man inte behöver oroa sig för att man just undkommer att ingå i en riskgrupp.