Pandemins oväntade ”vinnare”

Äldre rapporterade högre välbefinnande än yngre

Trots att äldre personer löpte större medicinsk risk att drabbas av allvarlig COVID-19, visar vår studie att de generellt upplevde högre välbefinnande än yngre vuxna under pandemin. Det kan finnas flera anledningar till detta såsom:

• Livserfarenhet och krishantering – Äldre personer har genomlevt tidigare kriser och har ofta en större acceptans för att livet innebär osäkerhet.
• Mindre stress av digitala förändringar – Yngre vuxna upplevde ofta större press att anpassa sig till distansarbete.
• Mindre ekonomisk stress– Yngre vuxna påverkades av förändrade arbetsvillkor, vilket däremot äldre individer inte gjorde. Skola och arbetsplatser tvingades ställa om. Det fanns även en risk för uppsägningar och därmed inkomstbortfall.

Landsbygdsbor mådde bättre än stadsbor

En annan intressant upptäckt var att äldre på landsbygden rapporterade mindre negativ påverkan på sitt välbefinnande jämfört med de som bodde i städer.

Möjliga orsaker inkluderar:

• Mer tillgång till natur och utomhusliv – Restriktioner påverkade stadslivet hårdare, medan landsbygdsbor kunde fortsätta många av sina vanliga aktiviteter.
• Färre sociala restriktioner – Städer påverkades ofta i högre grad av striktare sociala restriktioner för att hålla avstånd och därmed minska smittspridningen, vilket skapade en större omställning i vardagslivet.
• Starkare lokalsamhällen – På mindre orter kan socialt stöd ofta vara mer närvarande, vilket kan ha hjälpt människor att hantera pandemins utmaningar bättre.

Landsbygdsbor uppgav en sämre hälsostatus än stadsbor

Medan äldre på landsbygden rapporterade högre livstillfredsställelse visar våra resultat motsatt relation för subjektiv hälsostatus. Året innan pandemin, 2019, visar resultaten inga signifikanta skillnader i äldres upplevda hälsa beroende på om de bor i stad eller på landsbygd. År 2020 rapporterade däremot äldre på landsbygden en betydligt sämre hälsostatus jämfört med äldre bosatta i städerna. Resultaten visar alltså att pandemin ledde till ett stad-lands-gap i äldres subjektiva hälsa. En förklaring till detta resultat kan vara att äldre i städer hade närmare kontakt med sjukvården under pandemin, eftersom tillgängligheten till vård är betydligt bättre i städer än på landsbygden.

Sammantaget visar våra resultat att geografi ofta spelar en viktig roll som inte alltid tas hänsyn till. Dels handlar det med all säkerhet om en okunskap om hur mycket våra vardagssituationer påverkas av platsen vi bor på, men kanske också för att en "one-size-fits-all"-strategi gör kommunikationen enklare i en krissituation som den vi befann oss i under pandemin.

Att förstå varför vissa grupper klarade sig bättre än väntat kan dock hjälpa oss att identifiera styrkor i samhället och skapa mer skräddarsydda åtgärder vid framtida kriser.

Författare