Våld, försummelse och tandvård – finns där en koppling?
Hur kan tandvården bidra till att upptäcka våld och försummelse bland äldre?
Det är en fråga som sällan verkar ställas, trots att tandvården befinner sig i en unik position, och har ett tydligt ansvar, i att stödja våldsutsatta. I ett forskningsprojekt vid Hälsohögskolan utforskar vi sambandet mellan munhälsa, våld och försummelse, och hur tandvården, genom sina specifika kunskaper och sin nära kontakt med äldre personer, kan spela en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på försummelse och våldsutsatthet.

Foto: Unsplash
Våldsutsatthet bland äldre personer är vanligt förekommande och leder till allvarliga konsekvenser såsom försämrad hälsa och livskvalitet. Studier visar att omkring 15 procent av personer över 65 år har utsatts för någon form av emotionellt, fysiskt, sexuellt eller ekonomiskt våld alternativt försummelse under det senaste året. Bland annat föreligger en ökad risk att utsättas om man är beroende av stöd och hjälp för att klara sig i vardagen.
Även om äldre personers våldsutsatthet uppmärksammas alltmer så finns det fortfarande ett stort behov av forskning och utveckling inom området. Bland annat har vårt tidigare arbete identifierat tandvårdspersonal som en viktig aktör i det förebyggande arbetet där kunskapsgap föreligger. Vidare visar en norsk studie att den vanligaste formen av försummelse som vård- och omsorgspersonal bevittnat en eller själva utsatt någon för var just bristande munvård.
En central anledning till att tandvården är viktig i det förebyggande arbetet är att personalen möter patienter regelbundet. Detta innebär att tandvårdspersonal befinner sig i en unik position att upptäcka tecken på våld som andra professionella riskerar missa såsom fysiska skador i ansiktet och munnen, men också förändringar i den äldre personens beteende eller reaktioner.
Samtidigt riskerar osäkerhet om hur man som personal ska agera leda till att viktiga signaler missas eller att man drar sig för att ställa vidare frågor. För den äldre personen kan det i förlängningen innebära att stödinsatser uteblir. För att tandvårdspersonal ska känna sig trygg behövs kunskap och utbildning både kring vad man ska uppmärksamma, hur och när frågor om våld ska ställas samt vad man kan göra vid upptäckt av våld. I relation till detta betonar inte minst föreskrifter (HSLF-FS 2022:39) och tillhörande Handbok att tandvården ska ha rutiner för att upptäcka och agera vid misstanke om våld eftersom man kommer i kontakt med våldsutsatta personer och kan medverka till tidig upptäckt.
Kunskap är nödvändig för att identifiera förbättrningsområden
Samtidigt saknas forskning om tandvård och våld när det gäller äldre personer, vilket behövs för att bättre förstå relationen mellan våld, försummelse, tandvård och munhälsa. Sådan kunskap är nödvändig för att identifiera förbättringsområden och utveckla åtgärder som kan stödja våldsutsatta personer på ett tryggt och professionellt sätt. Det är här vårt forskningsprojekt the OCEAN-project (Oral Care, Elder Abuse and Neglect) kommer in, vars syfte är att fördjupa förståelsen för hur tandvårdspersonal kan identifiera och hantera tecken på våld och försummelse mot äldre personer med vård och omsorgsbehov. I projektet kommer vi undersöka både hur försummelse av munhälsan påverkar hälsa och välbefinnande, och hur tandvårdspersonal kan känna igen signaler om att något inte står rätt till. Genom att samla in erfarenheter från tandvården och äldre personer själva så hoppas vi således kunna bidra med kunskap, verktyg och vägledning i arbetet mot våld bland äldre personer.
För mer information och kontinuerliga uppdateringar från projektet se:
https://ju.se/center/coo/forskning/pagaende-projekt/identifying-elder-abuse-the-role-of-dental-care-professionals-and-neglected-oral-health.html
Projektet har erhållit bidrag från Forskningsrådet i sydöstra Sverige (FORSS) samt FoU-medel från Region Kronoberg.
Författare
- Forskningschef
- Hälsohögskolan
- linda.johansson@ju.se
- +46 36-10 1253
- Doktorand
- Hälsohögskolan
- johannes.todorov@ju.se
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.