Martin hjälper industrin att bygga motståndskraft i en dynamisk och allt osäkrare värld

Bara något år efter att Martin Seif hade tagit sin civilingenjörsexamen insåg han att hans utbildning inte fångat in det som nu hade blivit verklighet. Pandemin hade orsakat stora störningar i de globala försörjningskedjorna och plötsligt var det tvärstopp: ”Industrin var inte rustad för det som hände, vare sig teoretiskt eller praktiskt. Därför blev det självklart för mig att forska kring hur datadrivet beslutsfattande kan användas för att bygga motståndskraft i försörjningskedjorna.”

Martin Seif beskriver sig som typisk Jönköpingsbo och är välbekant med logistiksektorn i området; han är uppväxt precis utanför stadskärnan, pluggade naturvetenskaplig linje på gymnasiet och sommarjobbade på lager på Torsvik.

”Efter studenten var jag lite osäker. Jag visste ju att jag ville fortsätta på den tekniska banan och jobba mot industrin, men ville samtidigt ha en blandning av annat också. Till slut fastnade jag för industriell ekonomi i Linköping och det passade mig perfekt”, berättar Martin som i dag är en av doktoranderna i AFAIR-projektet, vilket han har deltagit i sedan start.

Vad var det som lockade dig tillbaka till Jönköping och till AFAIR?

”Det fanns flera kopplingar till Jönköping. Förutom att jag absolut kunde tänka mig att flytta tillbaka till Jönköping var jag också nyfiken på en akademisk karriär. Som av en händelse fick jag höra om ett uppstartat forskningsprojekt på Tekniska Högskolan i Jönköping med inriktning mot e-handelslogistik, där jag sedan fick möjlighet att skriva mitt examensarbete. Parallellt med examensarbetet pågick planeringen och förberedelserna för AFAIR som jag fick nys om. Det blev ganska naturligt för mig att flytta över till AFAIR när det sedan beviljades och startades. I dag ingår jag i avdelningen för logistik och verksamhetsledning vid Tekniska Högskolan. Jag har alltså varit en del av AFAIR-projektet sedan starten 2021 och där jag har deltagit i underprojektet ’ReDSe – Responsive Data-driven Servitization’ och fortsättningen som vi har valt att kalla ’DARe – Data-Analytics for Resilience’”.

Din forskning handlar om försörjningskedjor, som är ett väldigt stort huvudbry för industrin just nu?

”Ja, både ReDSe-projektet och min avhandling fokuserar på det som kallas ’Supply Chain Resilience’. Det finns inget riktigt bra ord på svenska för resilience, men det handlar om att skapa försörjningskedjor som är tillräckligt flexibla och motståndskraftiga för att möta olika typer av störningar i materialflöden. Man skulle kunna säga att resilience är en övergripande term för förmågan att förbereda sig, reagera på och återhämta sig efter en större störning. Och kriser har det funnits gott om de senaste åren. För många tillverkande företag har förutsättningarna förändrats helt. Osäkerheten har blivit väldigt mycket större, när de globala försörjningskedjorna inte längre fungerar som de ska. Med min forskning vill jag helt enkelt hjälpa företag att hitta strategier och lösningar för att möta utmaningarna.”

Vilka störningar var det som inträffade?

”Den långa raden av kriser i materialförsörjningskedjorna startade med pandemin. Helt plötsligt var det som om någon bara vred åt en kran. Produktionen minskade eller upphörde helt när hela fabriker stängdes och de som hade leverantörer eller egen produktion på andra platser i världen kunde inte få sina varor levererade. Sedan gick ett fartyg på grund i Suez-kanalen och blockerade vattenfarvägarna, en av de större för världshandeln. Därefter invaderade Ryssland Ukraina och vi har också en pågående konflikt i Mellanöstern. Just nu ser vi även en rad geopolitiska förändringar runtom i världen som kan påverka frihandeln och möjligheten att köpa material och komponenter från andra länder eller världsdelar. Men som sagt, pandemin var början. Bara ett år efter att jag hade tagit min examen så insåg jag att stora delar av mina kunskaper kanske redan hade blivit irrelevanta, om jag ska hårddra det lite. Ingen av oss, varken i akademin eller inom industrin, var teoretiskt eller praktiskt rustade för det som hände.”

Vad är det du och dina kollegor gör?

”Om du är beslutsfattare i ett företag och ställs inför en kris så måste du ofta fatta snabba beslut som rör komplexa frågor. Om du inte har tillräcklig information som beslutsunderlag så blir det ännu svårare. I ReDSe undersökte vi hur man kan använda sig av datadrivet beslutsfattande i de här situationerna. Om du med hjälp av datadrivet beslutsfattande kan utvinna information ur en stor mängd befintliga data är det också möjligt att analysera situationen och göra en handlingsplan. Exempelvis utgick vi ifrån en enkät som vi genomförde bland 200 svenska företag, lika fördelat mellan tillverkande företag och detaljhandel/grossistledet. Utifrån informationen som vi fick in har vi undersökt vilka förmågor som finns i företagen när det gäller datadrivet beslutsfattande. Vilka verktyg finns i verktygslådan hos de som har varit bra på att hantera kriser? Vilka företag som har ’resilience’ och varför?”

Vad krävs för att ett företag ska ha ”resilience”?

”Det handlar om en rad olika förmågor som måste finnas på plats. Våra preliminära resultat visar att det inte riktigt räcker med datadrivet beslutsfattande. Företagens ”verktygslåda” för att bygga resilience måste vara större än så. Det kan vara alltifrån hur goda relationer man har med sina leverantörer och samarbetspartners, eller vilken visibilitet man har, det vill säga att man har koll på vilka aktörer som ingår i försörjningskedjan (leverantörer, mellanhänder, kunder, och vad det är för status hos dessa – till exempel lagersaldon och ledtider. Att faktiskt ha ett datadrivet beslutsfattande är också en viktig förmåga som underlättar när störningen väl uppstår. I ReDSe-projektet handlade det mycket om att se de övergripande trenderna och möjligheterna. Vi insåg att många företag inte var så bra på datadrivet beslutsfattande som framtiden kräver, och identifierade hinder och möjligheter. Det kluriga är att förutsättningarna är olika för alla företag, beroende på verksamhet och hur komplexa försörjningskedjor man har. Man måste ha flera verktyg i lådan, men mixen ser olika ut – det finns alltså inte en checklista som gäller för alla. Men genom att samla in och behandla historiska och befintliga data om verksamheten så kan man skapa olika scenarion som man kan bygga sina beslut på. I vårt nya projekt DARe går vi in mer på djupet med avsikt att skapa stuprör och verkligen får fram tydliga actions och verktyg. Jag hoppas att vår forskning kommer att få stor relevans framöver. Det behöver skrivas en helt ny ’ordbok’ i de här frågorna.”