Vad vet vi om användningen av nya metaller för att bygga protetik på tänder och implantat? Kan en oädel legering som kobolt-krom vara ett alternativ? Vilka effekter har en sådan legering på patienten?

Status

Delarbete 1 - Publicerat
Delarbete 2 - Publicerat
Delarbete 3 - Submitterat
Delarbete 4 - Publicerat

Projektets avhandling

Cobalt-Chromium alloys in fixed prosthodontics

OI:s roll i projektet

Projektledare

Projektstart

2017

Partner

NIOM - Nordic Institute of Dental Material

Finansiär

Futurum, Region Jönköpings län

Sveriges Tandläkarförbund

Folktandvården i Sörmland

Sylvan Foundation

Projektledare

Maria Kassapidou, övertandläkare, Avdelningen för oral protetik, Odontologiska institutionen, Region Jönköpings län. Doktorand, Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Projektmedlemmar

Lars Hjalmarsson, övertandläkare, Odont. Dr., universitetslektor, Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Chef specialisttandvården Folktandvården i Sörmland AB.

Carina B Johansson, Professor emerita, Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Ann Wennerberg, övertandläkare, Professor i oral protetik, Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Victoria Franke Stenport,
övertandläkare, Professor i oral protetik, Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Petra Hammarström Johansson,
laboratorieassistent, Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Else A Morisbak, Senior Engineer, Bioengineer MSc, Nordic Institute of Dental Material.

Tidigare eller kopplade artiklar/publiceringar

Cobalt-chromium alloys in fixed prosthodontics in Sweden

Cobalt–chromium alloys fabricated with four different techniques: Ion release, toxicity of released elements and surface roughness

Syfte och mål

När man har förlorat en eller flera tänder är det vanligt att man får konstgjorda tänder i porslin. Porslin i sig är inte tillräckligt starkt för att motstå krafterna i munnen. Därför måste det finnas en underkonstruktion i metall som porslinet binder till.

Materialen som vi har i munnen bör vara tåliga för belastning (vid tuggning) och en sur miljö (när vi stoppar mat i munnen) men även vara vävnadsvänliga (biokompatibla).

Det övergripande syftet med projektet är att öka kunskapen kring material som används inom fast protetik, det vill säga på tänder och implantat. Mer specifikt vill projektet undersöka de vanligast rapporterade kobolt-krom-legeringarna (Co-Cr) och jämföra med titanmaterial i avseende på mekaniska egenskaper och biologiska aspekter.

Utmaning

Nya material och metoder implementeras snabbt inom tandvården. Materialen införs också innan de äldre materialen har blivit utvärderade. Kunskapen kring dessa material och dess framställningstekniker inom tandvården är bristfällig. Det kan påverka patientsäkerheten.

Guld har länge använts som underkonstruktion till porslinständer men på grund av höga guldpriser har det blivit ersatt av oädla legeringar, som Co-Cr. En av fördelarna med Co-Cr, i förhållande till guld, är dess goda mekaniska egenskaper.

Biokompatibiliteten i förhållande till andra material, till exempel titan, är dock ifrågasatt. Studier har nämnt risker som jonfrisättning från olika metaller som kan vara en bidragande orsak till negativa biologiska reaktioner i vävnaden.

Ett sådant test som simulerar detta är de så kallade jonfrisättningstester, där man med avancerade metoder mäter halten av joner som frisätts från ett material i konstgjord saliv.

I projektets första studie, som var en enkätstudie riktad till alla tandtekniker i Sverige, visade det sig att fler än 30 olika Co-Cr-legeringar används inom fast protetik. Skillnaden mellan dem är att de är framställda på olika sätt och har olika sammansättning. Vi vet väldigt lite om hur dessa material och det är av största vikt ur patientsäkerhetsaspekten att undersöka eventuella skillnader mellan de olika legeringarna.

Hos patienter med ortopediska höftledsimplantat av Co-Cr och titan har man kunnat se höjda halter av metalljoner. Ökade halter av metalljoner eller metallpartiklar hos dessa patienter har nämnts kunna påverka höftledsimplantatets livslängd. De eventuella negativa effekterna av jonfrisättning hos människan är dock okänd.

Lösning

Grundläggande metoder att undersöka och utvärdera eventuella skillnader mellan olika material som används i munnen är så kallade screeningstest. De innefattar studier i laborationsmiljö, exempelvis cellviabilitetstester.

Ett sådant test tittar på hur stor andel levande celler som finns efter att de har exponerats för ett material.

Samtidigt är det också intressant att undersöka vad som händer med jonhalten i saliven när olika material kombineras, exempelvis titan och Co-Cr, vid en implantatbehandling.

Effekt

Ökad kunskap kring material som används i stor utsträckning i munnen kommer att ha en positiv effekt på patientsäkerheten.

Vidare kan det leda till användning av billigare och mer hållbara material, vilket kan gynna patienten och vara bättre för vår miljö.