Vi är JA!

Nästa stjärna på Jönköping Academys medarbetarhimmel att presentera är det holländska rivjärnet med mellannamnet Esther - Nicoline Vackerberg!

Nicoline är en av få medarbetare som har upplevt alla sidor av JA - hon har varit masterstudent, hon undervisar och hon är nu även doktorand! Med sina många infallsvinklar och sin stora erfarenhet inom förbättringsarbete så är hon en stor tillgång, både för sina arbetskamrater, för studenterna och för verksamheten. Här får vi nu lära känna henne lite bättre!

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Att det ständigt är nya utmaningar; nya studenter, ny kunskap, ny IT-plattform, ny chef och en pandemi. Den ena dagen är aldrig den andra lik. Under tiden lär jag mig att metoder och verktyg inom kvalitetsutveckling också fungerar bra i kris och på det personliga planet. Det blir ett sätt att ” vara” nästan. Känns kanske lite nördigt, det måste jag medge. Jag känner dock en stor förmån att jag jobbar och utvecklar det som både jag och många andra brinner för: att göra vården bättre för Esther, dvs den vi är till för. Jag gillar starkt att vi värdesätter lärande av varandra och är aktiva i olika nätverk, både lokalt och internationellt. Jag tycker om att få in många olika perspektiv från olika yrkeskategorier, länder med mera. Tillsammans lär vi något nytt varje dag. Jag brinner också för att nya insikter direkt omsätts eller testas i praktiken och det är möjligt på Jönköping Academy.

Vilket är ditt personliga förbättringsarbete?
Största utmaningen just nu är självklart pandemin och bland annat hur den påverkar min kondition. I vanliga fall dansar jag salsa flera timmar i veckan och nu har jag fått göra avkall på detta. Utmaningen blev då att försöka upprätthålla min kondition på annat sätt. I våras började jag springa som ett förbättringsarbete. Detta har misslyckats många gånger innan eftersom jag absolut inte gillar att springa. Jag vet mina svagheter och framförallt min inre röst som brukar lägga käppar i hjulet. Nu var motivationen på topp, andra alternativ fanns inte tillgängliga i samma utsträckning och jag skaffade ett nybörjarprogram för löpning. Det lät inte omöjligt. Min inre röst överröstade jag med bra musik. Idag springer jag 45 minuter! Fast - så snart pandemin är över, är också springningen över. Dansa är så mycket roligare. Det ser jag verkligen fram emot.

Vad har du för dold talang?
Att säga: - Ja vi kör! utan att begripa vad jag sa ja till. För det mesta reder jag ut det. Dock inte alltid men roligt och lärorikt är det ändå.