Mattias Fyhr

Universitetslektor
Avdelningen för språk och litteratur , Högskolan för lärande och kommunikation
Docent

Kontakt

Rum
Hb428
Telefon
Schema
Ändra din information

Forskning

Mattias har skrivit doktorsavhandlingen De mörka labyrinterna. Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel (ellerströms 2003) (recenserad i t ex SvD, Kbl, DN, Ab) som behandlar den gotiska (eller skräckromantiska) litterära traditionen från 1700-talet till idag. Boken används i undervisning på såväl högskolor och universitet som gymnasieskolor.

2006 publicerade han boken Död men drömmande. H P Lovecraft och den magiska modernismen (ellerströms) (recenserad i  ex DN, Ab, DAST, av Clemens Altgård och i Tidningen kulturen). Mattias är en av översättarna och förordsförfattarna till boken Anteckningsbok av H P Lovecraft (2009) och har varit medredaktör för böckerna Necronomicon i Sverige (2002) och I nattens korridorer. Artiklar om skräck och mörk fantasy (2004) samt tidskriften Minotauren (2000-2006).

Han har föreläst vid högskolor och universitet som Kungliga konsthögskolan, Lund, Stockholm, Södertörn och Uppsala samt andra institutioner såsom Akademiens nobelbibliotek, Göteborgs stadsbibliotek samt ett flertal gymnasier såsom Blackebergs.

Hösten 2015 föreläste han vid Northampton university, Richmond the American International University in London, Viktor Rydberg-sällskapet och skrev en peer-review-artikel till Aarhus universitet samt förord till Modernistas nyutgåva av du Mauriers Rebecca.

Övrig tid mellan 2011-2016 har han i huvudsak bedrivit sin litteraturvetenskapliga forskning utanför Jönköping University. Under den tiden har han:

Gästföreläst vid University of Cambridge (2016, där hans nuvarande forskning kring barnlitteratur och skräck presenterades vid Faculty of Education), Aarhus universitet (2014), universitetet i Wien (2013), universitetet i Bratislava (2013), varit gästlektor 100 % vid Aarhus universitet vid Skandinaviska institutionen året 2014, presenterat paper vid universitetet i Tartu (den internationella konferensen "Sagas, Legends and Trolls: The Supernatural from early Modern back to Old Norse Tradition", 2014) samt föreläst för Stagnelii vänner (2016) respektive Dramaten (2013) och skrivit en text för en utställning för barn på Hallwylska muséet (2014). Han har även deltagit i radio- och TV-program.

Utanför JU har han även publicerat boken Skitigt vackert mörker. Om Mare Kandre (2012) (recenserad i t ex YLE, Tidningen kulturen, JP, SvD, Ab, SDS) liksom ett flertal artiklar, som alltså inte är inlagda i DiVa, t ex:

Den onda hjälten. Monstret som outsider i Periferi och centrum. Texter om marginalisering i förmodern tid. Nordic Academic Press 2014.

 ”Varulvar i svensk skönlitteratur”. Efterord i Malört förlags nyutgåva av Ella Odstedts Varulven i svensk folktradition (1943. Skrifter / utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. B, Folkminnen och folkliv). Malört 2012.

 ”Gotik, skräck och mörk fantasy”. Kapitel i Lars Rydquist (red. 2012). Det sköna med skönlitteraturen 2, Svenska akademiens skriftserie, Norstedts.

Utanför JU publicerade han i april 2017 en bok om den svenska skräcktraditionen i litteratur, Svensk skräcklitteratur I. Från medeltiden till mitten av 1800-talet, med analyser av skräckverk av bland andra kung Gustaf III, Anna Maria Lenngren och Erik Johan Stagnelius. Boken trycktes med bidrag från Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Den har recenserats i JP ("mitt intresse är väckt och jag [...] ser [...] fram mot nästa del"), NT, Arbetet ("Han har åstadkommit ett litteraturvetenskapligt pionjärverk men också en stridsskrift för skräcklitteraturen."), UNT ("Fyhr är visserligen inte den första att sammanfatta den svenska skräcktraditionen – tio år tidigare gjorde Leffler ett litet försök – men Fyhrs bok är ambitiösare. Den är späckad med kunniga genomgångar och intelligenta analyser."), Ölandsbladet ("Mattias Fyhr pekar på en sida av Erik Johan Stagnelius som inte diskuterats så mycket tidigare."), Värnamo Nyheter, BTJ ("Fyhr gör här en ren kulturgärning och ger oss initierat ett översiktsverk om svensk skräcklitteratur som består av både litteraturhistoria och litteraturanalys och där första volymen sträcker sig från medeltiden fram till 1850-talet. Svensk skräcklitteratur. 1 kan rekommenderas till studerande, lärare, kulturarbetare och allmänt intresserade. Helhetsbetyg: 4."), Arbetarbladet , SvD under strecket ("Slutintrycket är ändå att det första bandet av Svensk skräcklitteratur tillför något väsentligt nytt till den svenska litteraturvetenskapen"), GP ("Mattias Fyhr, litteraturforskare vid Jönköping University och landets främste auktoritet på skräck."), av Håkan Sandell ("Det mest geniala svenska bokverk jag tagit del av under året ") och låg på Litteraturtoppen.se vecka 17 - 33, 2017.


Kommentar av Fyhr: Tyvärr har den forskare som fick mest kritik i boken, Yvonne Leffler, visserligen varit positiv i sin recension men glidit på sanningen. I Tidskrift för litteraturvetenskap, utgiven av hennes kollegor Christian Lenemark, Lisa Schmidt, Matilda Amundsen Bergström och Signe Leth Gammelgaard, vid Göteborgs universitet, med Lefflers samarbetspartner och tillika Umeå-professor Anders Öhman i redaktionsrådet, menar hon att jag "förvränger" två av Anders Öhmans kriterier på skräck, som jag citerar. Hon kursiverar mina citat av Öhman för att antyda att han ju inte menar att det alltid är så: "'skräcken utgörs ofta av en skräck för det främmande, det okända, det oförklarliga som ännu inte införlivats i civilisationen och därför upplevs som ett hot' och att det är 'en viktig strävan i många skräckromaner att rena samhället från faran genom att oskadliggöra det okända namnlösa'" (TfL 2, 2017). I själva verket citerar jag detta som han kallar kriterier, alltså kännetecken, inklusive hans "ofta", och påpekar att de är för enkla eftersom hotet till exempel ofta inte består av det som kommer utifrån, utan ofta kommer från samhället självt på olika sätt. Den som vill kan gå till bokens sid 27-28 och kontrollera själv. Detta kallar Leffler alltså "förvrängning", vilket helt krasst är en lögn, kanske tillgripen på grund av kritiken av Leffler själv i samma bok, som hon inte tycks kunna bemöta. Det är dock vanligt att Lefflers läsningar ser ut så här, hennes bild av gotiska klassiker stämmer inte med vad som står i dem, såväl hennes läsningar av Bengt Lidner som Viktor Rydberg och annat bygger delvis på felläsningar. Jag ska ge ett exempel här, men fler finns i Svensk skräcklitteratur 1 & 2: I hennes Horror as Pleasure: The Aesthetics of Horror Fiction (2000), har Leffler själv dragit exakt samma ytliga slutsats som Öhman om skräck och precis som i sin recension baserar hon detta i ett felläst exempel. En av Lefflers slutsatser lyder här, med min kursivering: ”The plot element in the individual horror story is therefore a variant of plot structure common to all works in the genre: the main character’s encounter with something frightening and unknown, personified by the monster and in most cases defeated or eluded by the main character.” Detta förankrar hon sedan, precis som i recensionen, i ett felläst exempel:

”In Stoker's Dracula, for example, Professor Van Helsing and his friends not only escape from Dracula's clutches, but actually defeat and destroy him by driving a stake through him.” (2000, s 265).

Vi som däremot läst Stokers roman vet ju, utan att avslöja slutet, att Dracula inte alls pålspetsas. Tyvärr ville hennes kollegor Lenemark m fl vid Göteborgs universitet alltså inte ta in någon replik i TfL om sakfelen i recensionen, vilket  ligger i linje med den kritik Göteborgs universitet har fått under senare år (t ex av Academic Right's Watch). Åtminstone detta nummer av TfL, med Lenemark, Leffler, Öhman m fl vid rodret är alltså inte vetenskapligt, utan ett privat fanzine, vilket olyckligtvis inte anges i numret.

                                                               *

Skräcklitteraturen och barnlitteraturen har alltid hört samman. Om detta och annat skriver han i Svensk skräck II. Från mitten av 1800-talet till idag, som publiceras 2019.

Biografi

Mattias, född 1970, läste efter naturvetenskapligt gymnasium litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Studierna kom även att inbegripa idéhistoria och teoretisk filosofi. Han disputerade 2003 vid Stockholms universitet, kom till HLK som lektor i litteraturvetenskap 2008 och blev docent vid Stockholms universitet 2009.