Anders Dybelius har skrivit krigarkungens berättelse på ett nytt sätt

I mars släpps en ny bok om Karl XII, en av svensk historias största superkändisar som nästan ingen vet vem han egentligen var. Det låter motsägelsefullt, och det är det. Samtidigt som i princip alla i Sverige har hört talas om honom så är han en av de mest slutna historiska personer vi har.

– Han har fascinerat generationer eftersom han var så sluten och tyst. Man har aldrig riktigt kunna kartlägga honom. Vem är han? säger Anders Dybelius, lektor i historia vid Jönköping University som nu kommer ut med boken Möten med personligheten Karl XII Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Trots allt som har skrivits om Karl XII, och det är inte lite, så saknades skildringen av hans personlighet, menar Anders Dybelius. Han disputerade 2012 och avhandlingen handlade om en annan kändis i svensk historia, general Georg Carl von Döbeln. Men arbetet som till slut ledde fram till boken om Karl XII började långt före det. I tio år snappade Anders Dybelius upp och sparade alla adjektiv han kunde hitta om 1700-tals monarken. Alla möjliga personer som hade känt, eller bara som hastigast sett Karl XII och som har lämnat något skriftligt efter sig. Allt från hans närmaste män som skrev och beklagade sig hem till sina fruar över att Karl XII var omöjlig att läsa av och förstå sig på, till någon som råkat äta på samma middag som honom och därefter beskrev vad de hade fått för bild av kungen.

– Jag började samla omdömen om honom. Det var brev, det var dagböcker, det var rapporter, allt som fanns i och kring hans omvärld. Den där dokumentationen bara växte och växte.

De brev som Karl XII själv har skrivit ger mycket information, om man tar sig tid att läsa mellan raderna. Karl XII hade två systrar i livet, de var hans enda familj och dem värdesatte han högt. Han höll kontakten med dem under sina många fälttåg och den korrespondensen är egentligen den som avslöjar hans inre tankar och känslor. Men dessutom finns det brev som han skrev till sina militärer.

– Där uppvisar han en annan sida. Han ska alltid vara störst, bäst och aldrig visa fysisk smärta. Och heller aldrig erkänna fel, säger Anders Dybelius.

Övertygad fatalist

En sak som har blivit tydlig under arbetet med allt material är hur Karl XII:s tro på ödet var en del av orsaken till hans tidiga död. Han resonerade så att om en kula var ämnad för honom så var det så, han såg inte poängen med att skydda sig själv i någon större utsträckning. Under sin tid som kung exponerade han sig för alla möjliga risker. Han överlevde kulor, red omkull med hästen, fick sårfeber och vad som troligen måste ha varit malaria.

– Att inte karln strök med tidigare, det är ju ett under, säger Anders Dybelius.

Han beskriver Karl XII som en utmärkt taktiker men en bedrövlig strateg. I den brinnande stridssituationen var han lysande, medan planeringen ett halvår framåt kunde halta betänkligt. Han talade tyska, franska och latin och anses ha varit ett matematiskt snille. Samtidigt var han tyst och tillbakadragen, blyg till och med, och sade aldrig vad han tänkte eller planerade. Inte ens under möten med sina närmaste män.

Han ledde sina trupper själv hela tiden och det finns få i världshistorien som kan matcha hans statistik. Under nio års tid hade den svenska armén ledd av Karl XII inte ett enda nederlag. Anders Dybelius menar att Karl XII samtidigt här gjorde ett av sina största fel, att inte lyssna på omgivningen och inse att det trots framgångarna oundvikligen var så att man hela tiden kom närmare en förlust. Ingen armé kan vinna för alltid.

Vi kan lära av historien

Anders Dybelius vill inte lägga någon dom på Karl XII, han vill beskriva personen. Trots att det är 300 år och några månader sedan Karl XII stupade under belägringen av Fredrikstens fästning i Norge, vilket innebar slutet på Sveriges stormaktstid, finns det mycket att lära från honom idag, menar Anders Dybelius.

– Den här boken är egentligen oerhört tidlös. Man kan överföra hans sätt att vara till en företagsledare. Det är ingen skillnad. Förmågan att lyssna och kommunicera med omgivningen. En ledare som bryr sig om medarbetarna plockar fram det bästa av den enskilde och organisationen kan uträtta stordåd.

Anders Dybelius undervisar i historia vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping och är i sin forskning knuten till Encell och forskningsmiljön Livslångt lärande. Inom den akademiska världen är publicering i vetenskapliga tidskrifter mer fördelaktigt för karriären än att ge ut en bok. Men ur ett folkbildande perspektiv, som när det gäller en historiskt viktig gestalt som Karl XII, är det ingen tvekan om vilket som ger störst avtryck.

– Min tanke är att fler ska läsa. Jag tycker att det är så fantastiskt roligt att försöka göra så att man når en bredare publik.

Men han tummar inte på det vetenskapliga. Boken är full av referenser för den som själv vill gå in och läsa bakgrundsmaterialet.

Ny bok kommer snart

Anders Dybelius har fått mersmak på att skriva populärvetenskapligt om historiska kändisar. Innan boken om Karl XII publicerade han en populärvetenskaplig bok om den spanske conquistadoren Francisco Pizarros Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. ankomst till Inkariket och arbetet på nästa bok är redan långt framme. Men han vill inte avslöja än vem den handlar om.

– Om man studerar människoöden så tror jag att man får en väldigt bra manual till sig själv. Klokt, oklokt, dumt, smart, allt framgår i en sådan här skildring.

Han menar att historiker har en oerhört viktig roll idag. Det är bara de som kan se världen, länder och olika kulturer ur ett längre perspektiv. Det är de som kan förklara varför vissa länder har klarat resan från att ligga i ruiner till att blomstra, medan andra aldrig tycks komma på fötter. Det är de som har en historisk kunskap som kan förklara vår svenska förkärlek för organisation och ändlösa utredningar, eller varför Rysslands president agerar som han gör.

– Du dekonstruerar det förflutna och med hjälp av det förstår du nuet. Annars förstår du inte varför det ser ut som det gör, säger han.

Sara Bref