Konferens om att lära med berättelser

Nordiskt berättarcentrum höll den 14–15 februari konferensen Lära med berättande. Konferensen siktade på att ge pedagoger i utbildnings- och kultursektorerna nya insikter om berättande som pedagogisk resurs. Deltagarna fick svar på både varför och hur berättandet kan vara ett fungerande pedagogiskt grepp i olika sammanhang.

Det var en gång ett län där berättelserna trivdes. Där samlades muntliga och skrivna berättelser, långa och korta och nya berättelser umgicks med de uråldriga. Det här länet var Västerbotten. Berättelserna levde gott och fördes från generation till generation. Men så kom det sig att människor började röra på sig på ett annat sätt. De flyttade från sina hembyar och for över hela världen. Men berättelserna tog de inte med sig. De blev lämnade kvar och kände sig vilsna. Någon berättelse blev till och med hemlös. Det här såg man och för att ta hand om alla dessa övergivna berättelser skapades ett hem där de kunde samlas – Nordiskt berättarcentrum. Där kan berättelserna få ny kraft av att vara tillsammans och av att återberättas. Där lever de lyckliga …

Nordiskt berättarcentrum (NBC)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster är en fristående del av Västerbottensteatern och ett regionalt resurscentrum för berättarkonsten. Eftersom det är Nordens första berättarcentrum har man även ett nordiskt perspektiv i verksamheten. De tre områden som man arbetar med är berättande som pedagogiskt och socialt verktyg, berättande som bevarare, levandegörare och förmedlare av kulturarv samt berättande som scenisk konstform. Bakom uppdraget ligger Skellefteå kommun som tillsammans med Kulturrådet och Region Västerbotten gått in med medel i satsningen.

Konferensen Lära med berättandelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster handlade om berättelsens roll i utbildning och hur den kan integreras som pedagogisk metod. Konferensen vände sig till pedagoger i hela utbildningssystemet, från förskola till vuxenutbildning samt till det pedagogiska arbete som pågår vid våra kulturinstitutioner. Ett viktigt budskap är att berättelsen är gränsöverskridande och inkluderande. Den svarar inte på ett enskilt kunskapsmål, utan väver samman många kunskapsmål på en gång.

Några exempel på vad man kan uppnå med berättelser är att det tränar lyssnande, väcker lust att använda språket, skapar nyfikenhet för ämnet, fångar elevers uppmärksamhet, leder till gemenskap, öppnar för etiska samtal om ämne eller om värde samt att det är en del av vår kultur.

Berättarcentrum

AnnCristin Winroth, etnolog, Theresa Eriksson, moderator, Dick Harrison, historiker.

Den första dagen på konferensen inriktade sig på varför vi ska använda berättelser i utbildningssammanhang. Dick Harrison var huvudtalare och gav en historisk överblick över berättelsen som kunskapsbärare. Han avslutade med att uppmana till ett källkritiskt förhållningssätt till de berättelser man möter: Vad är det för sorts text och från vilken tid? Vem har skrivit den och med vilket syfte? Ola Henriksson, Göteborgs universitet, samt AnnCristin Winroth och Katarzyna Wolanik Boström, Umeå universitet, gav också infallsvinklar från forskning som rör berättande. Henriksson som är pedagog lyfte fram hur berättelsen levandegör och kan stärka interaktionen mellan lärare och elev. Winroth och Wolanik Boström, etnologer, frågade vad som är ’berättansvärt’ – det vill säga vad anses värt att berätta? Marianne Folkedotter, berättarantikvarie, och Ingela Wall, museipedagog, fortsatte att fördjupa sig i berättelsens potential. Guy Tilkin, konstnärlig ledare för Alden Biesenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, lyfte fram ett internationellt perspektiv på berättarrörelsen.

Berättarcentrum

AnnCristin Winroth, Umeå universitet, berättarantikvarie Marianne Folkedotter och museipedagog Ingela Wall, Västerbottens museum och Katarzyna Wolanik Boström, Umeå universitet.

Den andra dagen inriktade sig på hur berättelsen kan användas i utbildningssammanhang. Moderator Theresa Eriksson kallade dagen ett ’caserace’ – åtta personer delade med sig av hur de konkret arbetade med berättelser i sin dagliga verksamhet. Erfarna berättare och pedagoger från Danmark, Finland, Norge och Sverige tog oss med in i sina världar för att illustrera hur berättelsen kan användas på många olika sätt. Det var gripande, förtrollande och innehållsrika berättelser som sa mycket både i ord och genom det sätt på vilket de framfördes. Några exempel på det arbete som sker kan man läsa om via dessa länkar:

En interaktiv föreställning på Wasateatern.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Fabula storytelling.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Läkande berättelser.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

We see you-kampanjen.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Konferensen avslutades med att Theresa Eriksson, moderator, Robert Herrala, verksamhetschef NBC, Dick Harrison, historiker, och AnnCristin Winroth, etnolog, fick summera sina intryck.

Berättarcentrum

Theresa Eriksson, moderator, Robert Herrala, verksamhetschef NBC, AnnCristin Winroth, etnolog, och Dick Harrison, historiker, summerar sina intryck.

De var alla eniga om berättelsens styrka och betydelse men erkände också att det finns hinder för att arbeta med berättelser. Det kan vara motstånd från individer såväl som systemmotstånd som gör det svårt att använda berättelser. Det är också relevant att ställa frågan om alla kan använda berättelser – det kräver en förmåga i framförande och i ledning av de samtal som uppstår. Berättelsen kan vara ett bra verktyg i en pedagogisk verksamhet men för att den ska ge positiva effekter bör pedagoger tränas i hur de kan arbeta med berättande – de måste utveckla berättarkompetens. Den här konferensen var en bra introduktion till att göra det och den planeras att återkomma nästa år.

 

Cecilia Bjursell

2019-02-22
2019-02-22