Månadens forskarintervju Per-Olof Thång
I månadens forskarintervju får ni träffa Per-Olof Thång, som är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Vad handlar din forskning om?
I huvudsak har min forskning handlat om vuxnas kunskapsbildning i såväl organiserad utbildning som i arbetslivet. Inriktningen har främst varit mot vuxna med kort formell utbildning. Mina forskningsstudier har varit förlagda till såväl kompetensgivande vuxenutbildning, som inom ramen för omfattande utbildningssatsningar inom industrin. Begreppet erfarenhet var tidigt centralt, och avhandlingen handlade om vuxnas erfarenheter och hur vuxenutbildningen bemöter och hanterar dessa. Jag skrev min avhandling för över ett kvarts sekel sedan, men begreppet erfarenhet har åter blivit högaktuellt inom vuxen- och arbetslivspedagogiken. Redan för ett par decennier sedan arbetade jag med frågor om hur man mer systematiskt ska kunna skapa villkor för produktionspersonal inom industrin att utvecklas och fördjupa och förnya sitt kunnande. Andra grupper som berördes genom studier var personal inom sjukvården och äldreomsorgen. Det är en fråga som är högaktuell idag, nämligen hur ett mer systematiskt lärande ska kunna etableras i arbetslivet. Det finns en stark tilltro till lärandet på arbetsplatsen - ibland är den tilltron alltför stark. Faktum är att en inte ringa del av kunskapsförnyelsen i arbetslivet är ett resultat av strukturerad undervisning. Den fråga som alltmer kommit att bli ett av mina forskningsintressen handlar således om vuxnas yrkesmässiga kvalificering och kompetens. Kraven ökar på att människor inte endast ska tillämpa och befästa det redan inlärda, utan att också bilda ny kunskap i direkt anslutning till arbetets praktiska vardag. Ytterligare ett forskningsintresse handlar om hur kunskap mellan skilda verksamhetssystem, såsom skola/utbildning och arbetsliv, ska överbryggas. Frågeställningen har anknytning till satsningen på lärlingsutbildning inom yrkesutbildningen; gymnasial, inom vuxenutbildning samt yrkeshögskolan.
Jag har inte min hemsvist i någon i viss teori eller skolbildning, utan har rört mig över ett brett fält. Jag kom tidigt i kontakt med den så kallade undervisningsteknologin efter amerikansk förebild, men samtidigt med hermeneutik och existentiell psykologi.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Detta är ett intresse som sträcker sig långt tillbaka i tiden, och långt innan EU proklamerade The Year of Lilelong Learning år 1996. Redan som ung och blivande psykolog fanns intresse för hur vi ständigt bildar nya erfarenheter och nytt kunnande, och hur vi ständigt ställs inför situationer där det vi redan vet kommer till korta. Jag kom tidigt i kontakt med de tankegångar som fanns inom OECD om ”recurrent education”, eller återkommande utbildning, och UNESCOs begrepp permanent utbildning. Återkommande utbildning som idé lanserades redan mot slutet av 1960-talet. Idén om det livslånga lärandet knyter an till ett annat begrepp, som varit av stort intresse under hela mitt vuxna liv, nämligen motivation, både som en inre drivkraft, och som resultat av olika belöningssystem och andra yttre krafter. Som kuriosa kan jag berätta att The Adult Education Act, i Storbritannien, redan 1919 diskuterade nödvändigheter av livslångt lärande för alla människor och inte, som man skrev, en lyx för ett fåtal. Den historiska utveckling som följde under 1920 lade hinder i vägen för realisering av idén. En filosof som trodde på det livslånga lärandet och människors egen lust och vilja att ständigt lära var Jean-Jacques Rousseau.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
Om jag ska välja någon fråga specifikt, så är det nödvändigheten av ett vuxenutbildningssystem som gör det möjligt för alla och envar att utbilda och bilda sig, och att samhället tillhandahåller vägledning och rådgivning. Med vuxenutbildningssystem, singularis bestämd form, avser jag en mångfald av utbildningsmöjligheter, olika inriktning och varierande former. Det handlar om grundläggande kompetensgivande utbildning, utbildning som ska matcha arbetslivet och utbildning för att bilda och berika själen. Det måste finnas en betydande variation. Sverige är trots allt ett litet land, och vi har knappast råd att inte låta människor komma till sin rätt i arbetslivet, eller varhelst i övrigt.
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Betydelsen av att vilja veta och att odla den intellektuella nyfikenheten. För att lära, och särskilt om det handlar om att lära nytt och att lära om, måste vi öppna våra sinnen och erfara viss trygghet. Många vuxna bär på drömmar och tankar de skulle vilja förverkliga, kunskaper de skulle vilja ha och kanske finna en ny plattform i (arbets)livet, men inre och yttre hinder spärrar vägen. Jag har många gånger erfarit att, när rimliga villkor skapas, är många människor i svenskt arbetsliv, inte minst bland formellt kortutbildade, beredda att möta nya kunskaper genom formell utbildning. Det livslånga lärandet är bland annat självstyrt och min motivation, vilja och förmåga att lära är helt avgörande. Det livslånga lärandet sker i formella utbildningssammanhang, men äger långt oftare rum i alla de informella situationer då livet pågår som bäst. Att påstå att tiden förändras är en truism. Men med nya tider följer nya teknologier, förändrade arbetsorganisationer, nya kommunikationsmönster etcetera som även påverkar lärandets villkor.
Om du fick ställa en fråga till dig själv om din forskning, hur skulle den lyda?
Jag kan ställa många frågor, men ofta blir jag svaret skyldig. Så även denna gång. Människan som art har en lång historia, men som individ vaknar jag till en ny värld varje dag. Min fråga lyder: Vad är det som underlättar och försvårar för oss människor, som enskilda individer och som kollektiv, att bilda kunskap utifrån vardagliga erfarenheter och det spontana lärandet?
