En online-students bekännelser

Det finns fortfarande en del som diskuterar om vi ska vara online eller inte – men frågan borde väl egentligen handla om hur vi använder de möjligheter som finns på ett givande sätt. För att öka min förståelse för undervisning på nätet har jag anmält mig till en kurs om flexibelt lärande. I tre delar kommer jag att berätta om mina upplevelser från kursen.

Av Cecilia Bjursell, centrumledare för Encell.

Del 2/3: En fundering över online-tidens natur.

Tid, så självklart och samtidigt så svårgripbart. Vanligtvis tänker jag på tid i bemärkelsen klocktid och tider som är bokade i kalendern. När jag sitter som online-student så är tiden ett sätt att orientera sig in i kursen. Vi har ”vanliga tider”, så som ett startdatum och vi har schemalagda webbinars. Så långt är allt ganska enkelt, det gäller bara att skriva upp dessa tider i kalendern och komma ihåg att titta i den. Tidpunkten fungerar här som en magnet i tillvaron som gör att vi kursdeltagare dras till samma ställe. Men det är inte bara tiden på kvällen eller tiden på jorden (GMT) som man ska ta hänsyn till. Tiden online verkar bestå av så många fler aspekter. En av dessa är att online-tid verkar ha ett annat tempo. En annan är att det blir konkurrens mellan online-tid och offline-tid.

En viktig komponent i den här kursen är att vi ska arbeta i grupper. Grupparbete har både direkta och indirekta fördelar i undervisning. Det stimulerar lärprocessen direkt genom att studenter kan engagera sig i dialog med varandra och indirekt genom att det tillför en stödjande och motiverande social dimension i lärandet. Grupparbete kostar dock, det kostar tid genom att gruppen måste samordnas. För att grupparbetet ska bli bra krävs det tid att bygga en gemensam plattform där gruppens medlemmar har en gemensamt startpunkt och en förståelse för vad det är som ska ske innan själva uppgiften kan lösas.

Det är viktigt med ömsesidig tillit och engagemang för att grupparbetet ska bli bra. Ni kan börja med att träffa de andra gruppmedlemmarna i kursens community, och ni får gärna skapa egna hang-outs, säger kursledarna.

När ska vi ”hänga där”? Hela tiden? Den bild som dyker upp på näthinnan är ungdomar med mopeder som samlats på en offentlig plats, kanske vid en kiosk, och bara sitter där tillsammans utan att göra något annat. Jag drar öronen åt mig och tänker att jag inte har tid att “hänga där”. Den här kursen läser jag utöver mitt jobb och dessutom har jag en familj. Jag har faktiskt ett liv, tänker jag lite kaxigt. Men det är ingen som har tvingat mig att anmäla mig. Jag har ju själv sagt att jag vill gå kursen och jag tycker verkligen att gruppen har en viktig roll i lärprocessen. Här upptäcker jag att det är en stor skillnad om jag jämför med hur jag var som universitetsstuderande.

Som heltidsstudent var jag mycket självständig och tog ansvar för mitt egna lärande. Efter föreläsningarna gick vi till café Lundagård, tog en kaffe och fortsatte diskussionerna. Vi skapade ett ”community” för lärande, vi ägnade oss åt att ”hang-out”. Som vuxenstudent med ett arbete att sköta märker jag att jag inte alls är lika flexibel. Som vuxenstudent önskar jag hjälp med att prioritera, att avgränsa kursens innehåll och att organisera även det informella. I den informationsflod som finns på nätet vill jag bli guidad. Jag vill till exempel inte hänga på nätet hela tiden, jag vill vara online när jag måste.

Man kanske kan tro att jag inte gillar att vara online, men det gör jag faktiskt. Det är snarare så att för mig är nätet ett hav med underströmmar som kan gripa tag i en så kraftigt att det är svårt att komma loss. Och det är här tiden kommer in igen.  För tiden online är flytande, inte linjär. Saker sker parallellt på olika ställen och i kursen är det inte en sak före en annan utan man kan hoppa mellan aktiviteter, även på de schemalagda föreläsningarna. Under föreläsningarna kanske några deltagare chattar, läser sin mail, surfar eller gör andra saker. Inte okynnigt utan det uppmuntras till att göra detta (i alla fall chatta, kanske twittra och läsa någon länk). Om man är fostrad i ett linjärt sätt att tänka, så blir denna samtidighet lite förvirrande. Det ställer också andra krav på läraren jämfört med ett traditionellt klassrum: att kunna hantera alla digitala verktyg men också en förändring av lärarrollen.

Om studier på Internet

Nyfikenheten för hur olika online-verktyg kan användas med ett pedagogiskt syfte i undervisning får mig att göra en anmälan till en kurs om detta. Samtidigt som jag är hyfsat van att ta mig fram på nätet känner jag mig som en besökare, inte en invånare i den digitala världen. Därför ska det bli spännande att sätta sig i studentens sits på denna kurs.

Online-mötet är ett bra tillfälle att tänka till kring pedagogens roll i undervisning. Den förändring som drivs av teknikutvecklingen kan också bidra till att utveckla pedagogiken. Samtidigt skulle pedagoger kunna tillämpa etablerade kunskaper för att påverka riktningen för utveckling av teknik som rör undervisning.

För det vuxna och livslånga lärandet är flexibilitet och tillgänglighet två viktiga kriterier. Att studera en kurs som ges på distans är ett sätt att kunna tillgodose dessa två krav. Tillgänglighet och utbud av onlinekurser har fullkomligt exploderat på den internationella arenan och förespråkarna ser oändliga möjligheter med den potential som den tekniska utvecklingen erbjuder.

Klicka här för att läsa mer om denna utveckling.

Det jag tar med mig är att ...

... studenten behöver tydligt stöd i den linjära kursprocessen, samtidigt som det ska finnas utrymme för en komplex och mångfacetterad lärprocess. Det behöver inte betyda att läraren styr i detalj utan att i dialog med studenten sätta en struktur som fungerar.

... våga välja få och enkla verktyg för att istället fokusera på en fördjupad diskussion om själva kursinnehållet.