ENCELL

Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande

En online-students bekännelser

Det finns fortfarande en del som diskuterar om vi ska vara online eller inte – men frågan borde väl egentligen handla om hur vi använder de möjligheter som finns på ett givande sätt. För att öka min förståelse för undervisning på nätet har jag anmält mig till en kurs om flexibelt lärande. I tre delar kommer jag att berätta om mina upplevelser från kursen.

Av Cecilia Bjursell, centrumledare för Encell.

Del 3/3: Flexibelt lärande kräver flexibla lärare

Till kursens webbseminarium bjuder arrangörerna in externa föreläsare. Den här gången är det två intressanta experter som ska berätta lite mer om flexibelt lärande för oss. Jag loggar in och direkt dyker det upp två hälsningar riktade till mig i chatten från min arbetsgrupp. Vilken härlig känsla, yes, jag har fått några kompisar på kursen. Föreläsningarna är intressanta och handlar mycket om flexibilitet och studentfokus. En sak som är extra rolig med verktyget som vi använder är att alla deltagare kan delta genom att skriva och rita på presentationen som visas.

På en bild har den ena föreläsaren bara skrivit två ord: möjligheter och utmaningar. Sedan får vi deltagare skriva våra tankar fritt om hur vi ser på online-undervisning. Jag skriver att det är en utmaning att kunna tänka nytt och inte bara köra på i samma hjulspår som lärare när man är online. En annan person uttrycker detta mycket bättre i form av en positiv möjlighet: online-undervisning ger oss en möjlighet genom att det blir ett tillfälle att reflektera över vad det egentligen är vi håller på med. När vi skrivit klart ska föreläsaren kommentera och väljer just den kommentaren som jag gillar för att diskutera lite mer. Jag blir glad över detta och skriver dit ett utropstecken bakom kommentaren för att visa att jag verkligen håller med. Då säger föreläsaren:

Det där utropstecknet har inte jag skrivit. Det är någon annan som har skrivit det, säger han.

Jag reagerar inte på det men sedan suddar han över utropstecknet med sin penna. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som händer. Min positiva känsla av att jag är delaktig och får inspiration från de andra i kursen övergår i förvirring när utropstecknet jag skrev i glädje är översuddat. Jag har nog gjort någonting fel men förstår inte riktigt vad? Sedan hör jag och alla andra på kursen en arg röst i hörlurarna:

Vem skrev det där? säger han mycket irriterat.

Jag förstår nu att jag har gjort fel. Det känns som om jag är förflyttad till en gammal bild av hur det såg ut i ett klassrum på 1940-talet. En arg magister står vid katedern och slår med pekpinnen i handen medan han stirrar stint på oss i klassen. Efter ett tag reser jag mig upp vid min bänk och säger att det var jag som gjorde det (eller som man gör online, jag skriver i chatten att det var jag).

Uppläxad och utpekad och jag förstår inte riktigt varför. Skulle vi inte delta? Är det min svenska öppenhet, min sociala position eller det faktum att de just pratade om studentfokus som får mig att tro att jag kan avbryta läraren genom att skriva ett utropstecken? Det är omtumlande och förnedrande att bli tillrättavisad inför alla andra. Hade jag betalt för kursen eller haft sämre självkänsla hade jag slutat mitt deltagande där och då. Loggat ut och inte kommit tillbaka. Nu försöker jag istället förstå vad det här handlar om och hur jag kan använda det här som ett lärtillfälle.

Min första tanke är att det handlar om kulturella skillnader och förväntningar på hur man ska agera i olika roller. Min andra tanke är att flexibelt lärande kräver flexibla lärare. Det låter så självklart men vad innebär det och vad får det för konsekvenser i praktiken? En sak vet jag i alla fall - det är lärorikt att sätta sig på andra sidan skolbänken.

Om studier på Internet

Nyfikenheten för hur olika online-verktyg kan användas med ett pedagogiskt syfte i undervisning får mig att göra en anmälan till en kurs om detta. Samtidigt som jag är hyfsat van att ta mig fram på nätet känner jag mig som en besökare, inte en invånare i den digitala världen. Därför ska det bli spännande att sätta sig i studentens sits på denna kurs.

Online-mötet är ett bra tillfälle att tänka till kring pedagogens roll i undervisning. Den förändring som drivs av teknikutvecklingen kan också bidra till att utveckla pedagogiken. Samtidigt skulle pedagoger kunna tillämpa etablerade kunskaper för att påverka riktningen för utveckling av teknik som rör undervisning.

För det vuxna och livslånga lärandet är flexibilitet och tillgänglighet två viktiga kriterier. Att studera en kurs som ges på distans är ett sätt att kunna tillgodose dessa två krav. Tillgänglighet och utbud av onlinekurser har fullkomligt exploderat på den internationella arenan och förespråkarna ser oändliga möjligheter med den potential som den tekniska utvecklingen erbjuder.

Klicka här för att läsa mer om denna utveckling.

Det jag tar med mig är att ...

... fundera över lärarens förändrade roll eftersom online-mötet ger andra förutsättning för interaktion.

... fundera över kulturens betydelse, geografisk kultur men även onlinekultur och lärandekultur.

2013-04-21
ENCELL
2013-04-21
Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information