Socialt lärande minst lika viktigt som ämnesrelaterat lärande

Joel Hedegaard och Martin Hugo är forskare i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Under hösten 2014 har de i ett forskningsprojekt följt studenter inom IT-spåret, en IT-utbildning som riktar sig till personer med Aspergers syndrom. I denna intervju berättar Joel Hedegaard om vad de kommit fram till.

Berätta om projektet – vad handlar det om?

Projektet var ett följeforskningsprojekt där en specifik IT-utbildning, som riktar sig till personer mellan 19-30 år med Aspergers syndrom (högfungerande autism) undersöktes. Främst intresserade vi oss för studenternas upplevelser av utbildningen, hur undervisningen har fungerat och hur stödfunktioner har arrangerats. Vi genomförde också en fokusgruppintervju med personalen för att få inblick i deras erfarenheter av utbildningen. Själva syftet med utbildningen är att dessa ungdomar ska komma ut i arbete och därför riktades även uppmärksamhet mot att undersöka hur förutsättningarna för detta såg ut.

Vad är det viktigaste ni kommit fram till i projektet?

Att det sociala lärandet är minst lika viktigt som det ämnesrelaterade lärandet! En förutsättning för att individer ska kunna komma ut i arbete är givetvis att de tillägnar sig den formella utbildningen och utvecklar den avsedda kompetensen inom CAD, programmering och system. Men tack vare den bakgrund som de flesta av dessa studenter har, med långvarigt utanförskap, dåligt självförtroende, svag självkänsla med mera, är det oerhört viktigt för dem att de får möjlighet att bygga upp sig själva, psykiskt och emotionellt. Förutom att denna (åter)uppbyggnadsfas måste få ta tid, spelar även de sociala relationerna stor roll för att skapa förutsättningar för självförtroendet och självkänslan att växa. Flera av studenterna vittnar om hur de alltmer börjar betrakta sina studiekamrater, och lärarna också för den delen, som en resurs. I intervjuer med ungdomarna framträder berättelser om hur studenter kunnat sluta med boendestöd, droganvändning eller helt enkelt kommit att betrakta sig själv som en kompetent och bildbar individ, delvis på grund av den bekräftelse de fått av sina studiekamrater och lärare.

Var det något i resultatet som förvånade dig?

Främst två saker. För det första framstod de sociala färdigheterna hos dessa studenter som mer omfattande än vad våra fördomar hade föranlett oss att tro. Dels upptäckte vi ganska mycket interaktion mellan studenterna, exempelvis agerade de ”mini-lärare” åt varandra med jämna mellanrum, dels var de mycket välvilliga till att ställa upp på att bli intervjuade av oss som praktiskt taget var totala främlingar för dem och under dessa intervjuer berättade de dessutom väldigt öppenhjärtigt om sina livserfarenheter. För det andra framkom det att det föreligger en hel del problem med att hitta arbetsplatser som är villiga att ta emot dessa studenter på praktik i ett första skede. Att det eventuellt finns en och annan fördom gentemot personer med Asperger är föga förvånande men det råder trots allt väldigt stor brist på arbetskraft inom IT-området. Vi trodde absolut att anställning skulle vara mer behovsstyrt!

Vad händer nu?

Förhoppningsvis får utbildningen en möjlighet att fortsätta! Det är nämligen ett ESF-projekt och finansieringen upphör till sommaren. Lyckas projektägaren, Campus i12, Eksjö kommun, med att få fram mer medel eller i bästa fall permanenta utbildningen är ambitionen att genomföra ett liknande följeforskningsprojekt. Men då vill vi istället undersöka de praktik- och arbetsplatser som trots allt står till förfogande och hur stödfunktionerna fungerar där.

Läs mer om Joels forskning här.

2015-03-10