ENCELL

Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande

Månadens forskarintervju Ulli Samuelsson

I månadens forskarintervju får ni träffa Ulli Samuelsson, som är lektor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. I sin forskning intresserar hon sig bland annat för vardagens digitalisering och hur den påverkar och används i olika samhällsgrupper.

Vad handlar din forskning om?

Min forskning handlar i huvudsak om vardagens digitalisering och hur den påverkar och används i olika samhällsgrupper. För tillfället bedriver jag forskning om äldres (65+) användning av digital teknik. Fokus ligger på användning av internet via exempelvis datorer, smarta telefoner eller surfplattor. Forskningen om äldre sker genom ett FORTE-finansierat tvärvetenskapligt projekt. Det tvärvetenskapliga innebär att jag som är pedagog genomför forskningen tillsammans med två medie- och kommunikationsvetare, Tobias Olsson, professor på Lunds universitet och Dino Viscovi, lektor på Linnéuniversitetet. Vi studerar bland annat hur förhållandevis friska äldre tillägnar sig, eller inte tillägnar sig, den digitala tekniken samt hur informella nätverk för stöd och lärande kan se ut. För att få mer kunskap om äldres datoranvändning har vi som ett första steg intervjuat cirkelledare i föreningen SeniorNet, seniorer som lär seniorer om IT. Genom dessa intervjuer har vi fått en bra grundförståelse för de möjligheter och hinder som upplevs. Utifrån denna kunskap och tidigare forskning har vi skapat en enkät som vi nu i höst kommer att skicka ut till 2000 hushåll. Vårt mål med forskningen, förutom att bidra till forskningsområdet i sig, är att tillföra kunskaper som är värda att ta hänsyn till vid utformandet av framtidens IT- och äldrepolitik.

Även min doktorsavhandling från 2014 handlade om digital teknik, men i förhållande till barn och unga. I avhandlingen lyfter jag fram myten om den så kallade digitala generationen, en myt som går ut på att alla unga är mer eller mindre födda med någon form av dator i handen och både gillar och kan dra fördel av denna teknik. Jag visar på att alla unga inte tycker att den digitala tekniken är något självklart och att skolan långt ifrån alltid lyckas ge de unga en förberedelse för det samhälle som vi har redan idag. Jag ger även exempel på hur traditionella socioekonomiska mönster reproduceras i ungas användning av tekniken och att det finns en digital ojämlikhet som skolan inte klarar av att kompensera för. Barn till föräldrar med låg utbildning och/eller yrken med låga kompetenskrav använder IT i lägre grad till skolrelaterade aktiviteter och aktiviteter som kan ge fördelar i samhället, än barn till föräldrar med högre utbildning och mer kvalificerade yrken. Denna ojämlikhet blir extra tydligt när skolan inte tar ansvar och i flera fall satsar mer på teknik och utrustning än kompetens.

För mig har det varit en stor fördel att få studera samhällets digitalisering ur ett livslångt perspektiv, från unga till äldre användare och icke-användare. Det blir tydligt att digitaliseringen handlar om så mycket mer än teknik och att det finns fantastiskt duktiga användare i alla åldrar, likaväl som det finns de som mer eller mindre väljer bort tekniken och inte ser några direkta fördelar med den i alla åldrar.

Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?

Jag har alltid varit nyfiken av mig och kommer från en familj med flera generationer entreprenörer och företagare. Formell utbildning har inte alltid varit en självklarhet, eller ens en möjlighet, i min familj. Däremot har det varit självklart att hela tiden söka ny kunskap och anta nya utmaningar. Efter teknisk linje på gymnasiet valde jag, efter en del tvekan, att påbörja ämneslärarutbildning i matematik och kemi, men insåg efter ett par år att varken utbildningen eller yrket var något för mig. Jag kom istället att utbilda mig inom IT-området med inriktning mot grafisk design. Jag gick en utbildning som låg väldigt långt fram tekniskt sätt. Därför blev det lättare för mig att fortsätta att utbilda andra, istället för att söka jobb inom den grafiska branschen som då bara vara i början av denna digitala utveckling. Det blev nästan tio år som IT-pedagog i det privata näringslivet, både som anställd och som egen företagare. Hela tiden var jag mer intresserad av interaktionen människa-maskin, och de möjligheter som användarna såg med den digitala tekniken, än av tekniken i sig. I mitt arbete mötte jag allt från teknikfreak som formligen sög i sig all kunskap om hård- och mjukvara, till personer som var tvingade att gå en IT-kurs för att få behålla sitt arbete och grät på kurstillfällena. De sistnämnda hade kanske aldrig ens använt ett tangentbord, en problematik som det visat sig att cirkelledarna i SeniorNet stöter på än idag!

Intresset för lärandet och interaktionen människa-teknik gjorde att jag börja läsa på nytt. Parallellt med arbete och föräldraledigheter läste jag in en magisterexamen i pedagogik och till slut även en doktorsexamen i pedagogik. Nyfikenheten på både mitt eget och andra människors livslånga lärande har med andra ord funnits med under en lång tid.

Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?

Inom mitt eget forskningsområde, digitalisering, tycker jag att alldeles för mycket handlar om framtiden. Vi kan bara ana vad framtiden kommer att innebära och vilka enorma möjligheter som den digitala tekniken innehåller, men vi får inte glömma bort alla som lever här och nu. Vi har redan idag ett samhälle som både belönar och underlättar för dem som kan använda sig av den digitala tekniken och internet. Men även om du har ekonomin för att köpa en smart telefon eller en surfplatta så kanske du inte har kunskapen att välja vilken du ska köpa, eller någon att vända dig till när det krånglar. Har du sedan ingen som i lugn och ro kan lära dig hur du ska använda den, visa de möjligheter som finns - till exempel hur e-legitimation eller bank-id fungerar eller hur du beställer biljetter via SJ, då kan du ändå inte dra nytta av den nya tekniken fullt ut. Jag upplever att dessa problem i många fall ses som "övergående". Men dels är inte alla i de yngre generationerna så digitalt kompetenta så att "tiden löser alla problem", dels är det en liten tröst för den som idag begränsas av både kompetens och tillgång.

Vad kan praktiker lära sig av din forskning?

Dels har vårt nuvarande projekt om äldre och IT, som jag redan beskrivit, som mål att bidra till framtidens IT- och äldrepolitik. Dels hoppas jag att min forskning bidrar till att få upp ögonen för den digitala ojämlikhet som finns i vårt samhälle. Vi tar lätt för givet att unga är bra på dessa områden och att äldre inte är det. Det finns väldigt lite svart eller vitt, men många grå nyanser, när det gäller den digitala användningen och kompetensen i alla åldrar.

Bild: Ulli Samuelsson
2015-10-07
ENCELL
2015-10-07
Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information