Forskningsledares syn på samverkan

Det finns ett stort intresse för samverkan i samhället eftersom många ser en potential att förbättra både utbildning och kunskapsförmedling. Däremot saknas kunskap om vad samverkan betyder för lärosätet. I en ny rapport från Encell presenteras en ingående beskrivning av lärosätesperspektivet.

Det är många som är intresserade av samverkan. Regering och riksdag, privat och offentlig sektor, studenter och intresseorganisationer ser samverkan som något positivt och som något de vill ha mer av. Det är dock mindre känt hur lärosätets personal ser på samverkan.

I rapporten från Encell presenteras ett intervjumaterial som skapar en exposé över olika betydelser av samverkan. Det är en omfattande empirisk redogörelse över forskningsledares uppfattningar, aktiviteter och erfarenheter inom området samverkan. Här blir det tydligt att samverkan är kontextuellt och socialt bestämt. Det blir också tydligt att det är otydligt vad vi menar med samverkan eftersom det kan avse en rad olika aktiviteter och processer.

Materialet som behandlas i texten är resultatet av en intervjustudie med 16 forskningsledare från olika vetenskapliga områden vid Högskolan i Jönköping. Det finns framför allt två centrala bidrag: den empirinära beskrivningen av synen på samverkan och en modell för samverkanszoner.

Modellen, som visas i bilden ovan, illustrerar tre zoner där möten för samverkan kan ske: inomvetenskaplig zon, flervetenskaplig zon och tvärsektoriell zon. Dessa zoner kan ha en intra- eller interorganisatorisk karaktär, det vill säga att det kan röra sig om möten inom den egna organisation eller mellan olika organisationer. Denna modell ger en ökad förståelse för att forskare och lärare rör sig inom flera samverkanszoner för kunskapsutveckling och lärande.

En slutsats i rapporten är att samverkan, som den beskrivs i det omgivande samhället, har ett mycket snävare fokus än samverkan som den beskrivs av forskare och lärare. Anledningen kan vara att det krävs en bredare ansats vid lärosätet för att kunna möta det omgivande samhällets olika krav. En diskussion om högskolemässighet (scholarship of teaching and learning), det vill säga att integrera undervisning, praktisk kunskap, tillämpning och forskning som en helhet, kan öka förståelsen kring varför forskare och lärare har denna bredare bild och samtidigt ge vägledning för lärosätets interna förbättringsarbete.