Livslångt lärande avgörande för att hålla liv i Gnosjöregionen
Vilken kompetens behöver företagen i framtidens Gnosjöregion? Och hur kan man arbeta för en bättre kompetensmatchning mellan utbildningsaktörer och företag? Det vill Gnosjö Businessregion AB undersöka i ett nytt projekt.
Det är en kylig februarimorgon när jag parkerar bilen utanför Business Gnosjöregion AB:s lokaler. De sitter i samma byggnad där det en gång låg en hårsalong och en tygaffär. Jag är uppvuxen i Gnosjö och ett stenkast bort ligger biblioteket, där jag under min uppväxt under sent 90-tal kunde få surfa på internet i 30 minuter för tio kronor. Jag konstaterar att utvecklingen har gått fort och att mycket har hänt sedan dess. Butikerna har flyttat och tillgången till internet är numera bara ett knapptryck bort på mobiltelefonen i min hand.
Ingalill Ebbesson, näringslivsutvecklare på Gnosjö kommun, möter mig när jag kommer in och vi slår oss ner i det lilla fikarummet. Jag har kommit dit för att få veta mer om ett nystartat projekt om kompetensmatchning och livslångt lärande. Men innan vi börjar vill hon berätta historien bakom BGR, förkortningen som Business Gnosjöregion AB går under.
Näringslivscheferna i Gnosjö, Gislaved, Värnamo och Vaggeryd har alltid samarbetat men för några år sedan presenterade vi ett förslag för politikerna i Gnosjöregionen om ett mer strukturerat samarbete, börjar hon.
År 2012 var Ingalill med och drev projektet ”Framtid Gnosjöregionen”, ett projekt som syftade till att göra en genomgående behovsanalys hos företagen i hela regionen. Vad behövde regionen göra för att föra näringslivet framåt? Projektet resulterade i en verksamhetsplan där de presenterade fyra fokusområden som tycktes vara särskilt viktiga inför framtiden: omvärldsbevakning, kompetensförsörjning och kompetensutveckling, internationalisering och marknad samt regionens attraktivitet. Detta blev startskottet för BGR, som bildades i maj 2015. Idag beskrivs BGR som en gemensam utvecklingsplattform med lokal förankring, som ska samverka och skapa bättre samordning kring näringslivsfrågorna i regionen.
Efter en liten stund får vi sällskap av Nina von Krusenstierna, som arbetar som koordinator för BGR. Efter Ingalills introduktion är jag nyfiken på att få höra mer om deras nystartade projekt och det är med stort engagemang som de börjar berätta.
Vi har tagit fasta på ett av våra absolut viktigaste fokusområden, nämligen kompetens och kompetensförsörjning. Nu inleder vi en förstudie, med finansiering från Europeiska Socialfonden, om hur vi ska möta de behov som identifierades redan 2012, berättar Nina.
Förstudien med namnet "Livslångt lärande i Gnosjöregionen" innehåller tre övergripande mål. Det första målet handlar om att matcha den kompetens som företagen behöver med det utbud som utbildningsaktörerna erbjuder i regionen. Det andra målet handlar om att utveckla arbetsmodeller för kompetenskartläggning hos företagens personal. Det tredje målet handlar om att sy ihop de två första målen genom att hitta en modell för hur företagen på ett enkelt sätt kan hitta de utbildningar som behövs för deras personal.
Vi vill förtydliga de verktyg som finns, inte bygga upp helt nya. Det är viktigt att säga att vi inte tar fram en arbetsmodell enbart för tillverkningsindustrin. Tanken är att modellen ska kunna appliceras på andra branscher som turism och handel, betonar Nina.
De berättar att förstudien kommer att pågå under ett år och att de är mitt uppe i processen att rekrytera personal till projektet. Utöver en projektledare, kommer de även ta hjälp av följeforskare som ska mäta måluppfyllnaden under projektets gång.
Men vad är det då för kompetenser som företagen i Gnosjöregionen frågar efter? Och på vilket sätt behöver utbildningarna anpassas? Ingalill och Nina beskriver att de kompetenser som efterfrågas är allt från mekaniskt kunnande till programvarukunskap. Men de nämner också kunskaper och kompetenser som med största sannolikhet redan finns i många företag, men som kanske förblir outnyttjade eftersom företagsledningarna saknar bra verktyg för att kartlägga dem. Det kan handlar om kunskaper i språk och digital teknik.
Vi har ett nätverk med personalchefer som vi ska träffa tre gånger om året. Och de säger "hjälp oss att hitta ett verktyg för validering". Detta handlar om att kunna utnyttja den kompetens som faktiskt finns i företaget, säger Ingalill.
När det kommer till utbildningarnas anpassning efter företagens behov kan Ingalill och Nina redan idag ge exempel på hur en del utbildningar har utvecklats. Ett exempel från regionen är en uppdragsutbildning i robotteknik åt företag som ges vid Gnosjöandans kunskapscentrum. Ett annat exempel är möjligheten till ett förlängt teknikprogram på gymnasiet i Gislaved, där eleverna kan ansöka om att läsa ett fjärde år.
Både Ingalill och Nina är hoppfulla inför projektet och något som de tror ger extra tyngd åt deras arbete är att det väl förankrat både hos politiker och hos de lokala företagen.
Kompetensmatchning är ett komplext område som varit aktuellt länge och ingen har riktigt löst det ännu – men det hoppas vi att vi ska göra nu! säger Ingalill och skrattar.
Vårt samtal börjar gå mot sitt slut och det är dags för min sista fråga, en fråga som kanske kan tyckas självklar. Vad hoppas de att projektet ska leda till?
Det vi hoppas på är naturligtvis en bättre matchning – att företagen ska hitta den kompetens de behöver så att regionen stärks, svarar Nina.
Innan jag går ber jag om att få ta en bild. De ställer sig framför skylten med "Gnosjö" i stora bokstäver. Jag tar några bilder och tackar för en intressant intervju. Sedan lämnar jag byggnaden där det en gång låg en hårsalong och en tygaffär. Jag kastar ett öga mot biblioteket och konstaterar att utvecklingen har gått snabbt och att framtiden troligtvis kommer att innebära nya möjligheter och utmaningar. Och i byggnaden bakom mig har Ingalill och Nina påbörjat arbetet med att möta några av dem.
Text: Karolina Boberg
