Vestlunddagarna som skola i demokratins teori och praktik
Hur mår den svenska demokratin? Är vi sämst i Sverige men bäst i världen? Vad säger de senaste demokratiutredningarna och hur låter kritiken? Behövs en ny maktutredning? Var finns medmänskligheten i vårt sätt att möta de stora grupper av flyktingar som kom till Sverige under 2015? Hur mycket engagemang har vi råd med? Och vad görs i det lokala mötet på de mindre orterna, som oftast får ta emot de största grupperna av flyktingar?
Av: Kenneth Abrahamsson
För tredje året i rad arrangerades Vestlunddagarna på Tollare folkhögskola och ABF Stockholm. Även detta år deltog Gösta Vestlund, som i år fyller 103 år och som utgör en spegelbild och ett kollektivt minne rörande den moderna folkbildningen i Sverige. Årets tema var "Brinna eller bränna? Att utveckla demokrati och medmänsklighet – dilemman och möjligheter". Det var ett femtiotal personer som hade hörsammat inbjudan – i huvudsak en grupp erfarna folkbildare från folkhögskolor, studieförbund, bibliotek och olika folkrörelser. Den första dagen ägnades i huvudsak åt olika aspekter på demokrati i teori och praktik. Per-Ola Jansson, Torvald Åkesson och Eva Önnesjö delade på uppdraget att vara samtalsledare och hade också egna intressanta kommentarer.
Polariserad flyktingdebatt
Först ut var Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och tidigare både partisekreterare för Socialdemokraterna och generaldirektör för Integrationsverket. Hans inlägg rörde tre teman. För det första har flyktingdebatten blivit mycket polariserad och onyanserad och många fiskar i grumligt vatten. Vi måste söka orsakerna till polariseringen och samtidigt alltid vara öppna för tvivel och kritik. För det andra pekade Stjernkvist på att vi inte kan stå vid sidan av migrationen – den ökade rörligheten är något som finns och som vi måste förhålla oss till. Den tredje idén var att vi måste ge alla samma rättigheter när de väl fått asyl. Lars Stjernkvist tog också upp vad vi ska lägga i begreppet "medborgarskap" och hur ska vi se på identitetsfrågan. En fråga gällde om vi har fått en utvecklad faktaresistens i samhället där populistiska politiska grupper är immuna mot sakargument och fakta – och hur påverkar detta folkbildningens uppdrag?
Hur mår den svenska demokratin?
Därefter följde ett digert demokratipass som inleddes av Adiam Tedros, demokratiforskare som ingått i sekretariatet för 2014 års demokratiutredning. Enligt utredningens bedömning mår den svenska demokratin bra i internationell jämförelse. Vi har ett högt valdeltagande och påverkansinsatser mellan valen har ökat. Däremot blir gruppen aktiva politiker allt mindre. Demokratin är inte i kris men den demokratiska dialogen bör fördjupas. I slutbetänkandet användes begreppet folkbildning mycket sparsamt men begreppet medborgardialoger var oerhört mycket mer frekvent, vilket kanske förklaras av att utredningen ligger närmare det civila samhället än folkbildningen.
Erik Amnå, som var huvudsekreterare i Bengt Göranssons tidigare demokratiutredning, var lite mer osäker på om demokratin mår så bra. Inom honom talade både pessimisten och optimisten. Den förra sade: Ungdomen överger folkrörelserna, partierna förlorar medlemmar, ökande klyftor i deltagandet, få möten mellan eliterna och de sociala rörelserna i förening med svaga regeringar. Den senare tyckte: Ingen kris, bara andra former, ökat valdeltagande, stabila partier, internet viktigt, mer kultur i politiken och andra former för protest. Andra jämförelseaspekter var representation, deltagande och politisk socialisation. Politisk passivitet är inte heller entydigt – oengagerade, desillusionerade och standby-medborgare utgör exempel. Erik Amnå avslutade med att redovisa ett pågående experiment i form av en politikerskola där man följer vanliga medborgares intresse och socialisation över tid.
En mer kritisk bild av demokratins villkor i ljuset av den post-demokratiska staten gavs av forskaren Nazem Tahvilzade från Mångkulturellt Centrum. Han utgick ibland annat från Jürgen Habermas deliberativa demokratimodell och har särskilt uppmärksammat olika lokala medborgardialoger men också försök från kommuner att söka upp och ta emot medborgarnas intressen genom öppna möten, riktade möten till specifika grupper, sociala medier, digitala paneler eller preferensundersökningar. Utförsäljningen av allmännyttan i Botkyrka, trots stora medborgarprotester, togs som ett exempel på bristande lokal demokrati. Ett annat exempel var stadsplanering i Göteborg där medborgarna i vissa stora kommunala byggprojekt inte fick tillfälle att tillräckligt påverka besluten. Kentaurstaten var en metafor att skildra ett samhälle med toppstyrning genom politik och marknad och där fotfolkets röster aldrig nådde fram. Under denna del uppstod en intressant och något tillspetsad polemik om historiebeskrivningen för svenska folkrörelser och särskilt arbetarrörelsen, vilket gav vår demokratiska konferensdialog en extra krydda. Vid Vestlunddagarna genomfördes också praktiska demokratiövningar under ledning av Annette Pettersson från Demokratiakademien.
Hållbar solidaritet
Kvällen på ABF huset handlade i hög grad om vår syn på ökningen av extrempopulistiska partier – en utveckling som breder ut sig över hela Europa. Det finns inga enkla svar på de komplexa problem vi står inför. Hur får vi en hållbar solidaritet? Och hur kommer migrationen att påverka den svenska välfärdsstaten? Hur kan vi slå vakt om asylrätten och ett medmänskligt perspektiv? Har främlingsfientligheten trivialiserats – har den blivit en mindre synlig del av vår vardag? Det var några frågor som väcktes och det konstaterades att det är viktigt med samtal, möten och folkbildning.
Den andra dagen inleddes med att Olof Sand från ABF gjorde en tillbakablick och därefter tog Anna-Lena Lodenius, författare, över och anknöt till gårdagens debatt. Hur ska vi bemöta det svåra? På vilka grunder vill olika grupper skilja ut sig från det främmande – är det ras, kulturella skillnader eller ekonomiska skäl – att de tar våra jobb eller att de kostar för mycket? Och vad betyder de politiska förändringarna – att de etablerade partierna möts i mitten och gemensamt sätter upp en front mot populismen? Vad betyder ideologierna?
Lokala exempel på arbetet med nyanlända
Tre korta inlägg om hur man jobbade med flyktingfrågor lokalt förde oss från teori till praktik. Lars Igeland, rektor på Färnebo folkhögskola, gav hopp och engagemang i sin berättelse om hur man fått lokalsamhället i Österfärnebo att skapa nya gemenskaper tillsammans med flyktingar genom en gemensam förskola, secondhandbutik och berättarcaféer. Men han klagade också på tröghet och regler i de kommunala rutinerna – "ska det ta tre år att ändra busstidtabell?". Ytterligare exempel gav Jerry Wiklund, rektor vid Marieborgs folkhögskola, på hur man jobbar med ensamkommande ungdomar, till stor del pojkar från Afghanistan. Från början ett fåtal och nu över sjuttio ungdomar innebär stora utmaningar i språk, baskunskaper och genusfrågor. Ett bredare perspektiv från ABF med 35 000 deltagare i olika ABF arrangemang riktade till flyktingar och asylsökande redovisades av Ewa Lantz.
Folkbildningens demokratiska uppdrag i framtiden
Folkbildningsrådets avgående generalsekreterare, Britten Månsson Wallin, gav en intressant översikt och tillbakablick på sitt över tjugoåriga arbete i rådets tjänst. Folkbildningen har tagit sig an många nya uppgifter under åren. Ett problem är att kommuner och landsting backat med sin finansiering, vilket påverkar den lokala förankringen. Skriften "Vilja och vägval" speglar också folkbildningens ambitioner för framtiden där samspelet med andra utbildningsformer blir centralt, liksom att värna folkbildningens värdegrund i en föränderlig tid.
Vestlunddagarna avslutades med att föremålet för konferensen – Gösta Vestlund – gav en framtidsbild i backspegeln. Viktigast är att varje människa är respekterad och kan föra fram sin egen röst. Det gäller inte bara att tala för sin vara – en folkbildare måste också kunna lyssna. Efter konferensen satt Gösta Vestlund tillsammans med Erik Amnå och diskuterade några av de senaste skrifterna om world value study och internationell demokratiforskning. Det är inte så ofta en folkbildare, som fyllt hundra år, talar om för dagens statsvetare vad de bör läsa. Men så är ju Gösta Vestlund unik i detta avseende. Sammantaget gav konferensen en god bild av demokratins utmaningar och praktik och speglar därigenom vägen vidare för folkbildningens demokratiska uppdrag.
