Månadens forskarintervju Lina Rahm
I månadens forskarintervju får ni träffa Lina Rahm, som är doktorand i pedagogik vid Linköpings universitet. I sin forskning intresserar hon sig för medborgarskapande inom vuxenutbildning och folkbildning och i sin avhandling fokuserar hon på hur föreställningar om medborgarskap och datorkunskaper är sammanflätade.
Jag är doktorand inom ett forskningsprojekt som handlar om medborgarskapande inom, och delvis utanför, vuxenutbildning och folkbildning. Mitt avhandlingsprojekt är en del av detta större projekt, men fokuserar specifikt på hur föreställningar om medborgarskap och datorkunskaper är sammanflätade och har utvecklas i samarbete (över tid) genom folkbildning. Datorn är nämligen mer än bara en maskin som kommit till genom en autonom teknisk utveckling - den är i hög grad resultatet av politiskt formade drömmar om framtidens samhälle. Politiska beslut föregår, formar och omformar den pågående digitaliseringen av samhällen, på samma sätt som de format teknisk utveckling genom historien. Men istället för att försöka analysera dessa samhällsförändringar eller användning av datorer direkt, vill jag undersöka olika typer av satsningar på att lära människor om datorer. Det vill säga vad är det för problem som datorutbildningssatsningarna ska lösa? Med det vill jag antyda att hotbilder och förhoppningar kring datorer och kring framtiden kan ha påverkat datoriseringen/digitaliseringen i sig.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Jag är intresserad av de problem som det livslånga lärandet beskrivs lösa. Utbildning beskrivs ofta som det sätt på vilket en önskad framtid ska skapas. På så vis får utbildning i uppdrag att lösa det som ses som problematiskt idag. Då blir det intressant att fråga sig varför någonting beskrivs som ett problem, vilka specifika lösningar som föreslås och hur detta hänger samman med hur samhället organiseras just här och nu.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
Just nu är jag särskilt intresserad av vilka grupper som historiskt sett har beskrivits vara i behov av datorutbildningar. På vilka sätt skiljer sig folkbildande insatser idag från tidigare och vilka tankar lever kvar?Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Kanske är det så att genom att belysa historien får vi bättre syn på vad som tas för givet idag. Att medborgarskap till exempel har kommit att kopplas samman med datorkunskap ses inte som ett val, ett beslut som tagits, utan snarare som en lycklig slump eller effekten av att olika aktörer verkar i samma riktning. Det framstår som separata fakta: att befolkningen använder datorer i hög utsträckning och den ekonomiska rationaliteten i att flytta samhällsfunktioner från lokala platser till digitala praktiker. Idag är också regeringar snabba att anamma teknologiska "lösningar" men de serveras också ofta på silverfat av en ivrig industri. Digitalisering är politiskt, men det betyder också att det ligger i våra händer.
