Idrottsrörelsen – en gigantisk utbildningsapparat

Numer vill vi idrotta hela livet, något som idrottens utbildningssystem håller på att anpassa sig till. Rörelse är positivt både för kropp och intellekt. – Det är det som är häftigt, att hjärna och nervsystemet kan utvecklas hela livet. Även när man blir äldre. Det är det som är förutsättningen för livslångt lärande, säger Susanne Wolmesjö.

Susanne Wolmesjö undervisar i pedagogik, ledarskap, anatomi och fysiologivid SISU/Bosöns idrottsfolkhögskola. Hit kommer personer som ofta har en bakgrund inom idrotten och nu vill utvecklas som ideella ledare eller inom en profession. Det går att läsa till exempelvis tränare eller idrottskonsulent, och självklart även en allmän kurs.

Från och med i höst går det att välja inriktning på tränarutbildningen, antingen mot prestation eller mot hälsa. Det livslånga idrottandet har kommit in i utbildningen på ett annat sätt.

– Det kanske inte är så att man tränar för att man vill prestera bättre resultat utan man tränar även för andra värden, säger Susanne.

Rörelsen i klassrummet

Idrotten genomsyrar hela verksamheten på Bosön och det ger positiva effekter även på det teoretiska lärandet menar hon.

– Vi har ett fantastiskt medel att jobba med och det är ju kroppen. Det är tacksamt att vi kan blanda teori och praktik, när man rör sig så lär man sig bättre för att man aktiverar hjärnan. Men man lär sig också via kroppen.

Det blir automatiskt ett tvärvetenskapligt sätt att tänka när man pratar om idrott och träning. Du ska förstå hur människan fungerar både fysiologiskt och psykologiskt. Kunna möta människor och kommunicera med dem.

Många ideella som ska lära ut

Bosön har även en uppsjö kortare kurser. Hit kommer idrottsledare från alla grenar för att fortbilda sig. De har kurser såväl för seniorer mellan 65 och 85 år som för unga. Idrottens mångfald syns i studerandeunderlaget. Det är olika kunskapsnivå, ambitionsnivå och erfarenheter.

– Det är idrottens styrka och kanske lite svaga punkt. Framför allt styrka skulle jag säga. Det är många ideella ledare.

Hon menar att de flesta föreningar på något sätt jobbar med utbildning till sina ledare, ibland via SISU och Bosön men även på föreningsnivå eller distriktsnivå.

– Jag tycker att det finns väldigt mycket bra utbildningar att ta del av. Både fysiskt och online. Det har det gjort sen idrottsrörelsen började.

I det större perspektivet så bidrar idrotten till samhället mer än vad som kanske syns vid första anblicken. Förutom hela den utbildningsapparat som med tiden har blivit inbyggd i systemet så lär man sig att förhålla sig till regler, att samverka med andra, lära sig mellan generationer och få hjälp till en bra hälsa.

– Idrotten har en större roll än vad man kanske tänker på när man börjar spela innebandy.

Kroppen hjälper hjärnan

Susanne har tidigare undervisat vid Linneuniversitetet och har ett särskilt intresse för neurosensomotorik. Ett område som man borde prata mer om när det gäller vuxna enligt Susanne.

– Grunden till att utveckla hjärnan och nerverna det är ju att hela tiden vara i rörelse. Det gäller även när man har blivit vuxen, det gäller hela livet.

– Det är det som är häftigt, att hjärna och nervsystemet kan utvecklas hela livet. Även när man blir äldre. Det är det som är förutsättningen för livslångt lärande.

Forskningsområdet är i högsta grad aktuellt och kunskapen om rörelsens betydelse för hjärnan kan man ha särskild nytta av i till exempel vård av patienter som fått en stroke.

Hon tycker att man borde träna motorik mer medvetet, hela livet. Särskilt balansträning och kroppsuppfattning. Det har alla nytta av men särskilt viktigt är det för äldre. Det påverkar hela livet, till exempel i hur stor utsträckning man vågar vara ute och röra sig utan att vara orolig för att halka eller ramla.

– Det stärker självkänslan och gör det lättare att fokusera. Hjärnan blir trygg om den vet att man kommer att behålla balansen.



Sara Bref

Susanne Wolmesjö
2018-02-21