Hur ska vi få samma möjligheter till livslångt lärande oavsett var vi bor?
Hur ska möjligheten till livslångt lärande och högre utbildning bli mer jämlik i hela Sverige? Ett sätt är samverkan mellan lärosäten och kommuner, något som just nu utvecklas och kvalitetssäkras i projektet ”Nya vägar”. Projektet finansieras av Vinnova och i maj arrangerades den första konferensen med samma namn.
Campus Västervik, som är en aktiv part i projektet, stod som värd för konferensen, som arrangerades i samarbete med Högskolan Väst, Linnéuniversitetet, Regionförbundet i Kalmar län och TCO.
Under de två dagarna diskuterades bland annat hur utbildningsglappet mellan stad och land ska kunna minska samt vilken kommunernas roll är i att främja livslångt lärande och vilken roll staten borde ha. Regeringen fick kritik för att inte ha agerat tillräckligt snabbt och kraftfullt i frågan.
– Ett litet land som är så exportberoende och inte ska konkurrera med låga löner utan med kompetens. Varför satsar man inte? sa exempelvis Tomas Kronståhl, (S), kommunstyrelsens ordförande i Västervik.
Lokala skattepengar för att bygga campus
I Västervik har kommunen själva gått in med relativt stora medel för att bygga upp Campus Västervik och locka dit folk, nu byggs det ut ytterligare och målet är att snart kunna ta emot 700 studenter.
Även i Skellefteå, som också var representerade i talarlistan, har kommunen tagit saken i egna händer och i samarbete med andra aktörer byggt upp ett campus. Gemensamt för de två är att det är flera lärosäten som erbjuder utbildningar på orten tack vare att det nu finns lokaler, stödpersoner och en uppbyggd infrastruktur för studenterna. Det gör att man kan läsa till exempelvis sjuksköterska, lärare eller högskoleingenjör i sin hemregion, vilket ökar chansen för att sen stanna på orten för att arbeta.
Samverkan en av nycklarna
Mindre lärosäten och mindre orter har en fördel, menade flera paneldeltagare, de har nämligen ”i alla tider” varit tvungna att samverka. Till skillnad från de stora väletablerade universiteten som inte har det behovet och som får en större andel av de statliga medlen.
Näringslivets perspektiv hamnade ofta i fokus under konferensen. Arbetsgivarna skriker efter arbetskraft, går det inte att rekrytera där företagen finns nu så kommer de att flytta på sig. Det gör lokala och regionala möjligheter till utbildning och kompetensutveckling till något av en ödesfråga för de orter som ligger långt från ett lärosäte. Misslyckas man förlorar man både innevånare och företag.
Västervik hoppas på att få bli ett pilotprojekt för eftergymnasial utbildning i campusform. De tror att modellen skulle kunna spridas över landet, om man kunde bygga upp ett tjugotal liknande campus så skulle man täcka in hela Sverige, menar de.
– Ska det här ske tillräckligt snabbt måste det till statliga medel, sa Ingrid Thylin från Skellefteå kommun.
Systemet missgynnar livslång utbildning och distansutbildningar
Det framfördes kritik mot dagens resurstilldelningssystem, som gynnar program framför fristående kurser och onlineutbildningar. Från TCO kom ett krav att öppna utbildningarna så att yrkesverksamma får lättare att vidareutbilda sig genom enstaka kurser, vilket även skulle gynna programstudenter eftersom de då får en direkt koppling till yrkesverksamma personer och ett lärande över generationsgränserna. Den pågående utredningen om styr- och resurstilldelningssystemet, STRUT, ansågs av flera inte vara tillräckligt för att få till en ändring av vilka utbildningsformer som gynnas. Sveriges förenade studentkårer, SFS, var också de skarpa i sin kritik.
– Det är en ödesfråga för Sverige, sa Eva Nordmark, ordförande i TCO.
Hur resurserna i stället skulle fördelas fanns det delade meningar om, SFS tryckte på ett deltagarbaserat system i stället för dagens prestationsbaserade medan andra ville ha starkare styrning mot exempelvis kompetensutveckling för yrkesverksamma.
Under konferensen Nya vägar stod det klart att projektet till stor del har drivits fram av några duktiga och drivna visionärer. Människor som vill utveckla sin hemort och som ser värdet i utbildning och hur lokala utbildningsmöjligheter kan öka ortens attraktionskraft på flera sätt. De visade att det går snabbare, och blir mer effektivt, om ett lokalt ledarskap ser frågan som sin egen och agerar, snarare än att sätta sitt hopp till att staten ska lösa hela problemet med ojämlika möjligheter till livslångt lärande.
– För att införandet av lärcenter ska vara hållbart måste det vila på ett lokalt ledarskap, sa Fredrik Christensson (C), riksdagsledamot och Centerpartiets talesperson för ungas jobb, högre utbildning och forskning.
Sara Bref
