Distansarbete och livslångt lärande

I en ny publikation har tre Encellforskare gått igenom tidigare forskning om arbete på distans, för att se om det livslånga lärandet finns med.

Cecilia Bjursell, Joel Hedegaard och Ingela Bergmo Prvulovic. 

Cecilia Bjursell, Joel Hedegaard och Ingela Bergmo Prvulovic.

Många är överens om att pandemin har inneburit en förändring i synen på distansarbete, som kommer att hålla i sig även efter att smittan har klingat av. Det senaste året har varit något av ett undantagstillstånd, där människor på kort tid har trollat fram lösningar för att de verksamheter som över en natt behövde flytta in i folks vardagsrum skulle kunna fortsätta att fungera. Men om hemarbete, på heltid eller i kombination med att vara på kontoret, kommer att vara det nya normala så får inte det livslånga lärandet glömmas bort.

Möjligheten att arbeta på distans är inte densamma i alla grupper, det är inte heller deltagandet i utbildning och lärande genom hela livet. I och med pandemin riskerar ojämlikheterna att förvärras. Före pandemin arbetade runt fem procent av EU:s befolkning hemifrån, några procentenheter ytterligare om man räknade med de som arbetade hemifrån ibland. Under pandemin har den siffran ökat kraftigt, frågan är var den kommer att landa efter pandemin.

Forskarna Cecilia Bjursell, Ingela Bergmo Prvulovic och Joel Hedegaard har i en nyligen publicerad artikel gått igenom forskningsöversikter för att se vad forskningen hittills säger om livslångt lärande och arbete på distans. Knappt något, visar det sig.

Distansarbete kan ha sina fördelar, och tidigare forskning har visat på en del av dem. Det kan handla om individens känsla av frihet, minskat resande vilket medför tids- och miljövinster samt större möjligheter att balansera arbete och familjeliv. Arbetsgivare har sett det som ett sätt att lättare attrahera rätt kompetens genom att erbjuda distansarbete som en förmån samtidigt som det ger en geografiskt vidare rekryteringsyta. Men författarna har inte hittat någon diskussion om eller analys av hur det livslånga lärandet mår av distansarbete. Det är ett måste om vi ska arbeta mot ett hållbart arbetsliv även när kontorsarbetare inte alltid arbetar på kontoret.

Under pandemin har lärande, framför allt när det gäller den digitala tekniken, nått nya höjder. Nöden är uppfinningarnas moder brukar det heta, och här har lärandet i hög grad varit informellt, drivet av behovet att lösa ett uppkommet problem. Det lärande som den hemarbetande riskerar att missa är bland annat det som sker genom sociala interaktioner på arbetsplatsen. Det som sker spontant, i mötet med andra och som är näst intill omöjligt att schemalägga. Det som ingen onlinekurs kan fånga.

Artikeln visar bristen på forskning om formellt, informellt och icke-formellt lärande under distansarbete. Forskarna listar tolv forskningsfrågor som behöver adresseras, till exempel:

  • Vilken typ av strategier formar organisationer kring distansarbete och på vilket sätt inkluderar de lärande och kompetensutveckling?
  • Hur kommer balansen mellan autonomi och arbete i grupp påverka individens lärande och kompetensutveckling?
  • Hur tar sig individerna själva an sitt lärande och vilket stöd behöver de från organisationen?
  • Vilka investeringar behöver göras för att förbättra färdigheterna för och genom distansarbete?

Bjursell C, Bergmo-Prvulovic I & Hedegaard J (2021) Telework and Lifelong Learning. länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönsterFront. Sociol. 6:642277. doi: 10.3389/fsoc.2021.642277länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Sara Bref

2021-04-27