Forskarintervju: Martin Hugo
Att möta den som har kommit ur kurs

Att vara på väg in i vuxenvärlden betyder att navigera sig igenom tonårstiden. För de allra flesta går det bra, några snedsteg betyder inte att man kör i diket utan bara att man lär sig för livet. Men för den som hamnar utanför skolsystemet, fastnar i droganvändning eller har stora problem av något annat slag kan ett möte med en vuxen som ser och lyssnar vara det som får en att ändra riktning.

Martin Hugo är docent i pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping och en av forskarna i Encell. Under de senaste 15 åren som forskare har han suttit ner med ett par hundra ungdomar, för att i djupintervjuer försöka förstå deras situation. Gemensamt för alla han har träffat är att de befinner sig i samhällets marginal. Någon har inte gått till skolan på länge. En annan går i behandling för mångårig droganvändning. En tredje har precis återfått förtroendet för sin egen förmåga genom folkhögskolans npf-anpassade kurser.

– Jag är intresserad av människorna och deras liv. Även om jag är lärare själv så är jag ganska sparsamt intresserad av detaljerade undervisningsmetoder i matematik eller historia, eller sådana saker. Jag är intresserad mer övergripande. Vad är det som gör att du kan få ett barn eller en ungdom, som har misslyckats i skolan eller börjat använda droger, vad är det som gör att det kan vända för dem, att de kan lyckas? Jag är övertygad om att de största effekterna i skolsystemet på måluppfyllelse, de får vi inte på specifika undervisningsmetoder, de får vi genom att jobba med faktorer utanför undervisningen, säger han.

I den senaste studien, som är en del av ett större projekt på Linnéuniversitetet, har han pratat med 21 ungdomar som behandlas för droganvändning inom öppenvården. Allt från den som identifierar sig som partyknarkare och inte ser någon anledning att sluta eftersom allt är så roligt, till den som är påverkad varje dag och har förlorat kontakten med skola och föräldrar. Martin har suttit ner med dem en timme och lyssnat på hur de har hamnat där, hur de ser på sin egen droganvändning, behandlingen och framtiden.

– Jag tycker att det är jättekul att träffa de här ungdomarna, jag hade ju aldrig fått träffa dem annars. Man träffar helt underbara människor helt enkelt. Det kan ju finnas en stereotyp bild av vilka människor som använder droger men det är en väldigt heterogen grupp.

I studiens material, som också innehåller omfattande registerdata, har de bland annat identifierat några skyddsfaktorer, saker som verkar vaccinera ungdomar mot att hamna i allvarlig droganvändning. En av de främsta är att klara grundskolan, en annan är att ha föräldrar som det går att vända sig till. Det viktigaste för en förälder är att, oavsett vad ens barn hamnar i för en situation, inte reagera på ett sätt så att kommunikationen förstörs, menar Martin Hugo.

Han ser många paralleller mellan sin forskning om ungdomar och unga vuxna som skolsystemet inte har lyckats nå och de han nu har träffat inom öppenvården. I båda fallen är relationen med den vuxne som ska träffa ungdomen, behandlaren eller läraren, det som är avgörande. Att den unge känner sig respektfullt bemött, sedd och hittar sin egen motivation för det som ska göras. Utan en etablerad relation är metoden som ska användas irrelevant, oavsett om det är droger eller skolk som är problemet.

– Ibland pratar man om evidensbaserade metoder inom behandling. Men du kan ju inte använda en evidensbaserad metod om inte personen du har framför dig själv över huvud taget är intresserad av att förändra sitt beteende eller vill komma dit.

Folkhögskolan fångar upp en del av gruppen som haft det tufft i den obligatoriska skolan, till exempel personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Martin Hugo har, tillsammans med kollegan Joel Hedegaard, i tidigare forskning visat hur folkhögskolans arbetssätt kan passa den här gruppen. På frågan vad han skulle vilja ta sig an härnäst är det just folkhögskolan som kommer upp.

– Jag skulle gärna titta på motivationsåret, det är precis de ungdomar jag har forskat på nu.

Oavsett om det är en timmes intervju med biocheckar som morot för deltagande, eller en etnografisk studie där han är med ungdomarna i flera veckor, så är det just mötet med individen som han som forskare lockas av. Människan är hans grej.

– Jag har roligt på jobbet. Eller roligt och roligt, men intressant är det. Man träffar mycket sköna ungdomar, säger han.

Sara Bref

Här berättar Martin om sin forskning (12 min):