Eldsjälar driver utvecklingen av öppna kurser

– Det liknande en gerillarörelse i början. Jag tror att när det gäller öppna kurser, öppna utbildningar, MOOC:s, så har de mest kreativa och innovativa och de mest öppna kommit underifrån med eldsjälar, entusiaster som gör någonting, säger Alastair Creelman.

Alastair Creelman

Foto: Linnéuniversitetet

På Linnéuniversitetet ger man den öppna kursen Open Networked Learning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., i samarbete med Linköpings universitet, Karlstads universitet och Lunds universitet. Varje termin deltar personal från bortåt 15 partnerlärosäten runt om i värden, dessutom ett antal så kallade open learners, det vill säga enskilda personer som inte hör till något av universiteten. Maxantalet per kurs är 130 deltagare. Kursen har en Creative Commons-licens som innebär att vem som helst får ta materialet och köra kursen i egen regi, så länge man hänvisar tillbaka till originalet.

– Hela kursen är synlig för allmänheten på kurssidan. Vem som helst kan komma in i våra webbinarier, säger Alastair Creelman, specialist på e-lärande vid Linnéuniversitetet.

Det är alltså en öppen kurs, med allt material synligt, som bara går på distans. Men en mer kollaborativ kurs får man samtidigt leta efter. I utvärderingarna får de ofta höra att det här är mer ’face to face’ än vad campuskurserna är. Kursen bygger på problembaserat lärande i grupper om åtta, som jobbar sig igenom olika moduler med en facilitator från universitetet som stöd vid sidan. Under två veckor ska de producera någon slags lärresurs som sedan presenteras för övriga. Diskussionerna sker i slutna rum men deltagarna reflekterar på publika bloggar.

Fritt och öppet

Inga avgifter. Ingen budget. Men vad är det då som håller kursen flytande?

Entusiasm och frisk luft, åtminstone i början, menar Alastair Creelman. Även om arrangörerna får tid för det så är det mycket engagemang som driver kursen. Han pekar sedan på fördelarna med det här upplägget för kompetensutvecklingen internt. Den handfull personer från Linnéuniversitetet som varje termin går kursen får samarbeta och diskutera över nätet med människor från andra länder, och praktiskt utveckla öppna lärresurser. Det går inte att fixa genom en vanlig internutbildning.

–Det finns flera saker som händer här som inte skulle kunna hända om det var en vanlig intern kurs. Till exempel att arbeta med kollegor från olika länder, olika discipliner och olika kulturer, säger han.

Initiativet till kursen kommer underifrån. De var ett gäng som intresserade sig för öppna lärresurser och som helt enkelt började köra, delvis på fritiden. Sedan har det vuxit.

– Vi är fyra lärosäten som samarbetar och med tiden har kursen blivit en del av kompetensutvecklingen. Även om vi får en viss arbetstid för att jobba med det och kursen har blivit en del av den högskolepedagogiska utvecklingen, så är den fortfarande väldigt lös. Det kännetecknar många sådana exempel ute i världen.

Sänker tröskeln

Det finns flera öppna kurser på Linnéuniversitetet. Den mdiala uppmärksamheten kring en av dem visar tydligt hur det kan brista i förståelsen av vad de här kurserna kan bidra med. Kursen Fantastic fiction and where to find it Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. fick en del kritik från politiskt håll i början, då ”Harry Potter-kursen på Linnéuniversitetet” pekades ut som ett exempel på en slags ”flumkurs”.

Svaret från universitetet lät inte vänta på sig. Kursen är ett utmärkt exempel på hur tröskeln in till akademin kan sänkas, något som de kursansvariga inom litteraturvetenskap hade dragit nytta av genom att vända sig till personer inom olika så kallade ’fan cultures’, det vill säga grupper som har ett stort intresse för och kunskap om exempelvis Harry Potter.

–Det de gillar med fantasylitteratur kommer in i ett skönlitteratursammanhang. Det finns en historia, det finns kopplingar, det är mycket mer än bara äventyr och fantasi, säger Alastair Creelman.

På samma sätt har Polishögskolan hakat på det stora intresset för brott, deckare och kriminologi med den öppna kursen Brottsplats Linné Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Ett annat sätt är att ta någon annans MOOC och integrera den i en egen kurs. På Linnéuniversitetet var det två lärare i tyska som gjorde så med en kurs i akademiskt skrivande på tyska, som gavs från ett tyskt universitet. Studenterna läste den tyska MOOC:en som en del i sin Linné-kurs, fick diskutera med tyska studenter, och varje vecka diskuterade man på Linné-kursen det som hade kommit upp på den tyska kursen. Studenterna fick poäng som vanligt på Linnéuniversitetet efter examination, och kunde om de ville skaffa ett certifikat från sin tyska MOOC.

Det finns goda exempel som dessa att plocka fram, men utvecklingen av öppen utbildning går trögt i Sverige. Open Access, Open Data, Open Science är i ropet. Men inte själva utbildningen.

– Vi är lite väl instängda i Sverige. Vi har fortfarande knappt öppnat dörren till högre utbildning. Trots att det är skattemedel som betalar för det hela.

Sverige på efterkälken

Starka föregångare internationellt är till exempel University of British Columbia, Open University UK, Open University Netherlands, Open University of Catalonia och University of Edinburgh, som alla har en central policy och strategier för det här.

– Många satsar på öppna kursböcker. Man börjar tröttna på skyhöga priser och att man betalar flera tusen för en kursbok som är oanvändbar året efter och inte går att sälja vidare. Pionjärer i detta är University of British Columbia, som nu har skapat 30–40 titlar som deras lärare står för, universitetet står för kvaliteten. Det är ingen tvekan om kvalitén, det är hög kvalité, högt kvalificerade professorer och lärare som skriver. De ges ut med Creative Commons-licens. Vem som helst i hela världen kan ladda ner dem som pdf eller läsa dem direkt på nätet. Man skulle kunna kopiera och översätta dem om man vill. Och lärarna kan uppdatera dem, nästan på stående fot.

Gratis utbildning i Sverige är en faktor som kanske gör att omställningen känns mindre brådskande här. Men mycket handlar om attityder och traditioner, menar Alastair Creelman.

– Vi inom högre utbildning borde kunna dela med oss lite friare så att utbildningsmaterial får återanvändas inom folkbildning, vuxenutbildning och även skolor.

Vi måste diskutera vad lärarens roll är. Vad tänker vi när vi tänker på universitetsstudier? Vad förväntar sig studenterna och varför?

– Rollmodellen för de flesta och den som fortfarande är fast i populärkulturen är: En universitetslärare står längst framme i en stor föreläsningssal och trollbinder de och unga ivriga studenterna med sina kloka ord.

Är det verkligen så kompetensen utnyttjas bäst, eller är det på något annat sätt?

Flexibla alternativ

Något som Alastair Creelman ser som högaktuellt för Sverige är så kallade micro-credentials, mycket korta kurser som ger meritering inom ett specifikt område.

– Det här är någonting som är väldigt intressant för det livslånga lärandet. Här kan du ta ”just in time-learning”. Du kan gå en kurs och få ett certifikat motsvarande x antal timmar. Om arbetsmarknaden godkänner det så är det hårdvaluta. Oavsett vad högskolorna säger.

Med ett flexiblare system, som inte är låst till två terminer och specifika antagningsdatum, kan den här typen av lösningar bli mycket attraktiva både för näringslivet och för den enskilde. Men då krävs mer samarbete mellan olika utbildningssektorer och näringslivet.

 

Sara Bref

2022-01-26