Vem kan jag bli på er folkhögskola?

Hemsidan är en del av det digitala skyltfönster du kan kika in genom för att bestämma om du ska söka till just den här folkhögskolan. Vad du ser där är såklart fakta och information, men det kanske också ger dig en känsla för vem du skulle kunna utvecklas till om du blev en del av det som presenteras. Mattias Stjernqvist, doktorand vid Stockholms universitet, studerar vad folkhögskolor väljer att visa upp på sina hemsidor, och på vilket sätt de gör det.

Mattias Stjernqvist läste journalistik på folkhögskola på 90-talet, jobbade med radio och tv under en period för att sedan åter landa på folkhögskolan, den här gången som lärare. Under 15 år arbetade han som lärare i journalistik och media på folkhögskola, och läste samtidigt själv till både gymnasielärare och sedan vidare till en master.

– Jag märkte att jag gled mer och mer in i läraridentiteten. Från att verkligen ha identifierat mig med journalistskrået blev jag mer intresserad av pedagogik och didaktiska frågor, säger han.

I sin masteruppsats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. tog Mattias avstamp i sin egen praktik, och analyserade sin egen metod för snabb återkoppling till deltagarna via röstmeddelanden på mobilen.

När han kom in på forskarutbildningen vid Stockholms universitet fick han åter anledning att gå tillbaka till hur han brukade möta sina deltagare, men den här gången för att välja ämne till sin egen avhandling. Mattias brukade be de nya deltagarna att fundera på vad de är bra på, vad de gillar att göra och vad de är intresserade av. Detta för att ha någonstans att skapa en bas, något att utgå från i sin utveckling framåt. När han nu gav samma råd till sig själv så blev svaret på frågan folkbildning.

Hemsidan berättar

Mattias avhandlingsarbete kombinerar hans kompetenser inom media och kommunikation med den mångåriga erfarenheten av folkbildning. Han ska genom att analysera hemsidorna hos Sveriges alla folkhögskolor se hur de presenterar bilden av sig själva och sitt utbud.

– Jag tänker att så som samhället ser ut nu, när nätet och hemsidor är en så självklar del när det gäller för oss att ta reda på något, så ska man gå på en skola ligger det nära till hands att kolla in hemsidan.

Hemsidan fyller ofta flera funktioner, den är en kurskatalog, ett skyltfönster för huvudmannen, en informationskanal för administrationen och ett sätt att skapa en känsla för vem du som deltagare kan bli om du går just här.

Mattias Stjernqvist tar som exempel en skola som tydligt skildrar hur dess deltagare kan använda sina nyvunna kunskaper för att påverka samhället till det bättre. Men hur landar det budskapet hos någon som besöker hemsidan med den enda ambitionen att hitta ett ställe att läsa in en specifik behörighet på? Vem blir hen i det sammanhanget?

– Jag tycker att det kan vara intressant att titta på vad folkhögskolorna själva väljer att lyfta fram och inte lyfta fram, där kan det finnas en spännande diskussion att ta.

Multimodalt

Materialet består av så väl bilder som filmer, texter, färgval, design och grafik. Efter att det har samlats in återstår ett stort arbete med att kategorisera, analysera och genom multimodal kritisk diskursanalys knyta samman det som syns på hemsidorna med diskurser i samhället.

– En hemsida är så himla visuell och de olika semiotiska delarna, exempelvis texter, bilder och filmer, jobbar ihop på olika vis. Jag tittar på sådant också, hur verksamheten skildras visuellt i filmer, vad man väljer att lyfta fram och ha lite längre bak och även sådant som kanske utelämnas helt, säger han.

Diskurser kring till exempel utbildning, marknadisering, folkbildning eller mångfald kan aktualiseras på skolornas hemsidor, och sätta folkhögskolan i ett samhällsperspektiv.

– Folkbildningen har historiskt varit väldigt bra på att hålla sig relevant. Vissa kallar det anpassning men man kan också säga att man har ett finger upp i luften för att försöka vara aktuella i samhället, och med det som bakgrund är det intressant att se hur folkhögskolan nu väljer att skildra sin egen verksamhet, säger Mattias Stjernqvist.

Sara Bref