Foto: Patrik Svedberg och Ulrika Stjerndahl
Samverkan när den är som bäst – och kan bli ännu bättre
Den 10–12 maj gick konferensen HSS, Högskola och Samhälle i Samverkan av stapeln. Som värd stod den här gången Högskolan Väst, och 300 deltagare från akademi, offentlig sektor, samhälle och politik samlades i Trollhättan under temat ”Working Together, Learning Together, Living Together”.
En av dem som var på plats i Trollhättan var Marie Öhman, vd och akademisk ledare för Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.
– Samverkan är ju faktiskt någonting som numera är lagstadgat för lärosäten. Det här är den främsta nationella konferensen som handlar om samverkan mellan akademi och samhälle, då är det lätt att prioritera det. Det bör man tycker jag, om man har en ledande roll i en akademisk verksamhet, säger hon.
Det är viktigt att lyfta fram alla delar som samverkan innebär, inte bara en ökad kvalitet i arbetet och möjliga ekonomiska fördelar utan också akademin som nyckelaktör i samhället och samhällsutvecklingen.
– Akademien är inte längre ett litet elfenbenstorn för sig själv, utan man behöver samverka för att veta vad som gör en relevant så att säga, säger Marie Öhman.
Hon pekar också på vikten av att inte glömma bort att akademins roll också är att förhålla sig kritisk, påverka, granska och faktiskt driva utveckling, inte bara förhålla sig till den.
Matnyttigt program
Programmet på HSS bjöd på möjligheter att ta del av goda exempel och lyssna in hur diskussionen förs. Även om tonvikten var på samverkan med industrin, vilket är en mindre del inom samhällsvetenskap och humaniora, så lyfter Marie Öhman flera saker hon tar med hem till sitt lärosäte.
– Mälardalens universitet har tagit fram ett koncept för hur man ”samverkanssäkrar” sina utbildningar, alltså hur man får samverkan integrerat i utbildningarna. Inte genom praktik utan genom teoretisk förståelse för samverkan och så vidare, utan att ta poäng från programutbildningarna.
Arbetssättet väckte intresse och Marie vill undersöka möjligheten att arbeta vidare med det, och även fundera över om det skulle gå att införa tankesättet inom andra områden, som till exempel hållbarhet och jämställdhet.
En annan intressant dragning var Vinnova-projektet Samverket, en fysisk arbetsplats där personer från offentlig sektor kan arbeta sida vid sida, exempelvis en dag i veckan. Tanken är bland annat att främja samverkan utan att sätta det som en enskild punkt på dagordningen.
– Det där kan man fundera på hur man skulle kunna ha på ett lärosäte. Vi pratar ofta om att vi inte samverkar tillräckligt mycket internt, tänk om man skapar en fysisk yta för det?
Etablerat och nyskapat
Inom lärarutbildningarna, som är en viktig del av Högskolan för lärande och kommunikation, är samverkansarbetet självklart i och med de verksamhetsförlagda delarna av utbildningen samt olika praktiknära forskningsprojekt. Det är dock en annan typ av samverkan än den som fick mest tid i rampljuset på HSS. Marie vill också lyfta en ny utbildning, masterprogrammet Global Studies, där man redan från start har samverkan som en viktig komponent.
– De har utvecklat en jättefin samverkan på olika sätt, bland annat med biosfärområdet Östra Vätterbranterna. Det kommer studenterna till del i form av mycket praktik och studiebesök.
Apropå samverkan internt så har man nu ett projekt där en gemensam forskningsprofil har utarbetats, för att stärka samverkan mellan de olika forskningsmiljöerna vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK). Profilen går under namnet EduCom: Educommunicating Social Sustainability, och är ett brett ramverk avsett att rymma begrepp och teorier från de sex forskningsmiljöerna, med syfte att integrera expertis inom utbildning och kommunikation och skapa en ny kombinerad och tvärvetenskaplig profil som främjar forskning som möter lokala och globala utmaningar med social hållbarhet.
– Det är ett bra arbete som görs, det kommer bidra till en fokusering av forskningen, säger Marie Öhman.
Sara Bref
