Avsnitt 9 (breven 17 och 18). Om hur en tanke kan ligga i tiden, dvs samtidigt tänkas av många. Om hur vi också retroaktivt strävar efter att hitta meningar och mönster i våra liv. Om att döstädning inte är något enbart positivt. Om hur brevskrivning kan fungera som en imaginär barnmorska.

Nyckelfrågor:

  • Hänger du med när vi även i dessa brev tar upp ”konserverad tid”, inte i termer av att det är själva tiden som ”sparas” (det är omöjligt) utan utifrån hur använd tid faktiskt byggs in både i dina yttre och inre förutsättningar?
  • Mycket av din kognition är distribuerad till infrastrukturen och sakerna runt omkring din (som t ex lagar, kommunikationer, bebyggelse, klockor, böcker, mobiler, minnessaker, …). Har du funderat över vad detta gör med din ”nakna” kognition, alltså din kognitiva stand-alone-förmåga?
  • Gläds du eller förskräcks du inför att en för dig alldeles ny tanke i samma ögonblick troligen tänks av många medmänniskor?
  • Att alltid i bakhuvudet ha frågor som ”hur kan jag göra detta mer konvivialt?” och att efteråt reflektera över ”vad i detta blev så konvivialt som möjligt?” hjälper en att komma underfund med och utveckla det mellanmänskliga. Utmanas du av möjligheten att förstå mer hur man kan leva (”vivere”) bättre med (”con”) varandra?

Lyssna på avsnittet här

Powered by RedCircle

2023-08-10