Att hålla i sin egen bok
Att skriva en bok görs inte i en handvändning. Även om blod kanske hör till undantagen så är nog varken svett eller tårar ovanligt längs vägen fram till en nytryckt bok. Romandebuterande Nike Krantz berättar lite om sin resa.
– Jag har alltid funnit livsglädje i berättande, att få fantisera och hitta på saker, säger Nike Krantz, som kom ut med boken Klara livet
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. nu i februari.
Så fort hon hade lärt sig skriva som barn så blev det berättelser av olika slag, ofta inspirerade av filmer hon sett. På gymnasiet gick hon en skrivarkurs och hittade till poesin, dikterna publicerar hon löpande, bland annat på Instagram Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Skrivandet lever sitt eget liv, det har blivit ett sätt att hantera saker runt omkring och ett sätt att rensa tankarna.
– Jag har skrivit när jag har gått igenom tuffa grejer, det har bara kommit till mig, att jag måste skriva. Det kan vara att jag sätter ord på en känsla. Som den här boken, många av de känslor som den innehåller har jag själv upplevt men jag har ändrat själva berättelsen. Men jag har velat formulera de känslorna exakt. Hur det känns, säger hon.
Det händer att någon hör av sig och berättar att precis så som du skrev i din dikt, så har jag känt. Det betyder mycket.
Lust och struktur
Genom texten kan verkligheten skildras, men också regisseras.
– På ett sätt är det helande för mig, att frigöra mig från känslor som jag har varit med om i mitt förflutna. Men också att jag får bestämma där, att jag får ta makten över vad som ska hända. Till skillnad från livet, där man inte har så mycket makt och man tappar fotfästet, andra bestämmer åt en. Det är väldigt skönt att i skrivandet få bestämma hur det ska sluta, säger Nike Krantz.
Arbetet med boken Klara livet började med att hon skrev ett kapitel i mitten. Då läste hon en kurs i kreativt skrivande på Linnéuniversitetet och fick hjälp och stöttning från sina lärare. Kapitlen kom ett efter ett, inte i någon speciell ordning, och till slut hade hon 25 stycken att arbeta med.
– Det började med att jag skrev på min mobil mycket, mobilanteckningar. Jag kunde sitta på en buss och det bara kom till mig, och sen när jag kom hem skickade jag det till ett worddokument.
Efter ett tag bestämde hon sig för att skriva efter fasta tider. Strukturera upp, skriva det som inte var lika roligt att skriva och börja granska sin text mer noggrant.
– Det har varit en blandning mellan lust och att jag har tvingat mig själv att sätta mig med det. För att det ska kunna gå ihop, säger hon.
Från text till färdig bok
En av de saker som Nike har lärt sig under arbetet med boken är att när man tror att texten är färdig så börjar det stora arbetet. Hon och hennes förläggare har bollat texten fram och tillbaka, mycket material har strukits, annat har arbetats om.
Nike gick vidare till studier i konsthistoria och nu filmproduktion. Arbetet med boken har pågått vid sidan om, med varierande intensitet, och på alla hjärtans dag släpptes den äntligen till försäljning. Att hålla i den färdiga boken för första gången, efter flera års arbete, var något alldeles extra.
– Det kändes helt fantastiskt. Den kom på post till London, eftersom jag bodde där då. Jag var au pair i en familj och barnen slogs om att få hålla i den.
Nu består vardagen av filmutbildning, också en form av berättande men genom ett annat medium.
– Det är riktigt stor skillnad. Jag tycker att det är ovant att skriva för film för att det är så praktiskt. Man ska inte skriva målande känslor, hur det känns inuti, för det är inget vi kan se utan det är bara det praktiska och ren dialog, säger hon.
Boken och filmen har olika saker att ge den som tar del av dem, och hantverket med de båda är intressant att lära sig mer om. Någon gång kommer hon att ta tag i ett nytt bokprojekt, det är hon säker på, frågan är bara när. Men skriver, det gör hon.
– Jag skriver poesi fler gånger i veckan. Jag är skrivande hela tiden, säger Nike Krantz.
Sara Bref
Klara livet
"Dagarna går kors och tvärs, tiden har slutat fungera. Ingenting är längre kronologiskt. Jag fastnar i igår och längtar till imorgon. Jag hör ditt namn varje dag. Det är alltid någon som suger på bokstäverna som blir ditt namn i en utandning. Då blir min luftstrupe en knuten trädgårdsslang. Ögonen tränger ur sina hålor, orden hakar i varandra, jag stammar värre nu."
Lune går sista året på gymnasiet och kämpar för att hålla ihop sig själv mellan uppgifter och prov; den ständiga ångesten, sorgen efter pappa. Men så möter hon Klara. Vackra Klara som är två år yngre och bloggare. Lunes känslor för henne blåser upp som en orkan, och plötsligt cirkulerar hela hennes tillvaro runt Klara. Allt hon vill är att vara henne nära …
"Klara livet" är en bok om den första stora kärleken, om ångesten och lyckan som kommer med den. Den 14 februari, på alla hjärtans dag, släpptes "Klara livet" på det nystartade mikroförlaget Förlaget Knappen.
Här hittar du den. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
