De bygger ett hus till litteraturen

Litteraturhusets eldsjälar i Jönköping kämpar inte bara för att fysiskt utveckla lokalerna vid Munksjöns strand. De arbetar också för att litteraturen ska accepteras som den konstform den faktiskt är, för att skrivande personer runt om i regionen ska få möjlighet att kliva ut ur sin skrivkammare och diskutera skrivprocessen med gelikar, och för att Jönköpings Litteraturhus ska bli en mötesplats där litteratur, skrivande och författarskap genomsyrar allt.

I ett stort rum på bottenvåningen ligger det travar med böcker. Jönköpings Litteraturhuslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster har fått en donation, en hel lägenhet fylld med böcker. Bokstavligen.

– Det här är bara det som stod precis innanför dörren, säger Camilla Mollung och gör en gest mot de uppställda borden.

Bokdonationen har gett dem möjlighet att starta ett antikvariat. För även om skrivandet är i fokus här på Jönköpings Litteraturhus så är läsandet såklart också med. De två går hand i hand.

Tanken på att litteraturen behövde ett eget hus började spira när Camilla märkte hur mycket hon och de andra deltagarna fick med sig i sitt skrivande genom de diskussioner som växte fram under skrivarcirklar.

– Det är så viktiga samtal, både för skrivandet såklart men även för oss som människor. Det stärkte oss som individer, det handlar inte bara om skrivandet utan det blir som en social mötespunkt, säger hon.

Skrivande som konstform

Camilla Mollung är ordförande i föreningen Jönköpings Litteraturhus. Hon är utbildad lektör, är själv författare och arbetar dessutom som universitetsadjunkt i svenska på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Litteraturhuset har funnits i snart ett år och här är det fritt fram att komma och slå sig ner för att skriva. På övervåningen finns ett antal kontorsbås för ändamålet. Än så länge är det spartanskt men arbetet för att utveckla lokalen pågår hela tiden.

– Drömmen skulle vara om vi kunde ha residensplatser för fristadsförfattare, som är förföljda i sitt hemland.

Själva huset är rivningshotat. Området ska bli en park och det byggs ett helt nytt bostadsområde runt den södra delen av den lilla sjön som ligger insprängd i centrala delen av Jönköping. Förhoppningen är ändå att Litteraturhuset, och andra kulturaktörer som finns i kvarteret, ska få vara kvar på något sätt. Att kulturlivet kan bli en del av det som gör det nya området attraktivt.

Lokalen får föreningen disponera från kommunen. Utmaningen är att få finansiering för att kunna genomföra en del av de planer som finns. Skrivcafé, författarkvällar, skrivcirklar och forskningsprojekt. Idéer är det inte brist på, men synen på litteratur har visat sig sätta käppar i hjulet.

Det är nämligen sällan litteraturen tas upp som en konstform. Gång på gång avvisas skrivandet när det kommer till att få medel för olika satsningar inom kulturområdet. Skrivande ses som någonting man sysslar med i skolan.

– Det är väldigt synd för det är verkligen en konstform, vi har ju mängder av författare. Där finns det lite att jobba på, säger Camilla Mollung.

Att skriva sitt liv – och skriva hela livet

I sitt arbete på högskolan märker Camilla Mollung tydligt vilka fördelar de studenter har som har läst mycket som barn och unga. Även här syns det hur läsning och skrivande hänger ihop, läsningen gör ordförrådet rikare och gör dig till en bättre skribent. Litteraturhuset vill därför även få med barn och unga i sin verksamhet.

– Vi skulle hemskt gärna vilja att Litteraturhuset blev en del av Kulturskolan, det är lite av en dröm vi har.

Snart påbörjar de ett projekt som riktar sig mot äldre, för att motverka ensamhet och isolering och samtidigt ge luft åt alla de livsberättelser som ännu inte har blivit nedtecknade. Personer från Litteraturshuset ska söka upp och bjuda in de äldre till skrivarcirklar, och, om alla planer går i lås, även ge dem möjligheten att göra podd.

– Det känns som att det skulle vara jättespännande. Många äldre har mycket som de vill berätta men som kanske inte så många lyssnar på. Det här skulle kunna vara ett forum.

Visionen

Det återstår mycket arbete för att verksamheten ska bli det den har potential till, men om fem år kommer den som kliver över tröskeln här att mötas av ett litterärt smörgåsbord av möjligheter, spår Camilla.

– Jag hoppas att alla våra kontor ska vara fullbelagda hela tiden. Att folk sitter här och knattrar. Att vi har många i huset som har fått bli publicerade på det ena eller andra viset. Jag skulle verkligen önska att det här huset ger väldigt många människor det som jag hoppas att huset ska ge. Att vi blir bättre skribenter, att vi är kreativa personer som känner att vi har hittat ett sammanhang där vi bara kan prata om vårt skrivande, som det kan vara svårt att hitta annars.

Olika författare på scenen varje vecka, samtal om aktuella samhällsfenomen och -händelser, skrivcaféer och skrivcirklar. Och en självklar koppling till campus, som skymtar på andra sidan vattnet.

– Jag hoppas att vi har ett större samarbete med högskolan och att det skulle kunna gå att få till forskning om vad det faktiskt gör med människor att skriva. Det tycker jag skulle vara jätteintressant, säger Camilla Mollung.


Sara Bref

2020-02-24
2020-02-24