Mindre snack och mer verkstad–industrin hjälper sig själv i forskningsprojekt om kompetensförsörjning
I det tvärvetenskapliga samverkansprojektet KOMPET identifieras och utvecklas konkreta aktiviteter och åtgärder för att driva utvecklingen mot en säkrad kompetensförsörjning för svensk metallindustri. Projektet har fått 3 miljoner kronor från Vinnova, och 4 miljoner kronor från organisationerna själva. Projektledare Anette Johansson, universitetslektor i arbetsorganisation på Tekniska Högskolan vid Jönköping University, ger oss en halvtidsavstämning.
Projektet KOMPET är upplagt så att forskarna och representanter från alla ingående företag träffas var fjärde månad för en lunch-lunchworkshop. Varje workshop har ett tema och mellan varje tillfälle får deltagarna med sig läxor hem till sitt företag. Det kan handla om att kartlägga vad som görs kring en viss fråga, intervjua en viss kategori av anställda eller testa något nytt angreppssätt. Vid nästa träff delar alla med sig av vad man har sett och lärt sig sen sist, sen arbetar man med det och reflekterar tillsammans över vad som kommit fram.
Uppgifterna kallas till och med hemläxor, för att det ska vara tydligt att det är något som ska göras och att det ska resultera i något fram till nästa träff. Representanterna från företagen berättar att det här har hjälpt, det har redan börjat driva utvecklingen framåt.
– De tycker att det är väldigt lärorikt att få andras feedback och få inspiration från andras utmaningar och lösningar, så att just de här träffarna tycker de är väldigt värdefulla, säger Anette Johansson.
Allt dokumenteras och följs av forskarna, för att bena ut olika perspektiv på hur företag kan ta sig an kompetensförsörjningsfrågan på ett bättre sätt.
– Att fånga vad som hindrar eller underlättar, att sätta saker och ting i rörelse hos företagen.
Halvtid och en bra bit på väg
Man är nu halvvägs in i projektet och det återstår fyra träffar. Hittills har gruppen tagit sig an ämnen som att kartlägga hur kompetensförsörjningsfrågan hanteras på företaget idag och hur ett drömscenario skulle kunna se ut, hur platsen där företaget finns påverkar möjligheten att rekrytera rätt personer, frågor kring mångfald bland medarbetarna och hur man kan bli en attraktiv arbetsgivare för unga.
– Det handlar om att ta tillvara på alla människors kompetens, både de man har hos sig i sitt företag och de som bor på orten, och folk som kommer från andra länder och i olika åldrar, säger Anette Johansson.
Katarina Graffman, kulturantropolog vid Uppsala universitet, Annika Engström, docent i arbetsorganisation vid JTH, Lina Bjerke, universitetslektor i nationalekonomi vid JIBS och Anette Johansson, universitetslektor i arbetsorganisation vid JTH.
Hon beskriver det som ett ambulerande projekt, då de lägger träffarna ute på respektive företag och därmed också får möjlighet att sätta sig in lite mer i varandras verksamheter och förutsättningar.
Initiativet till det hela kom från näringen själv, då branschorganisationerna tog kontakt med högskolan med förslag på samverkan. Bakgrunden var en vilja att skapa verkstad snarare än nya rapporter och planer för kompetensförsörjning. Frågan ”Varför händer det inget?” landade i Anette Johanssons knä, och efter dialog med berörda organisationer vaskades fem företag fram, som tillsammans med de tre branschorganisationerna Jernkontoret, Gjuteriföreningen och Svenskt Aluminium träffas och arbetar i projektet. De fyra forskare som är med ger projektet en intressant och mycket värdefull tvärvetenskaplighet, med Anette Johansson, Dr. i företagsekonomi, Annika Engström, Dr. i pedagogik, Katarina Graffman, Dr. i kulturantropologi och Lina Bjerke, Dr. i nationalekonomi.
– Vi är fyra forskare och alla har olika discipliner, det märker vi är jättevärdefullt, säger Anette Johansson.
Fakta KOMPET
I forskargruppen för projektet ingår Anette Johansson, universitetslektor i arbetsorganisation vid JTH, Lina Bjerke, universitetslektor i nationalekonomi vid JIBS, Annika Engström, docent i arbetsorganisation vid JTH och Katarina Graffman, kulturantropolog vid Uppsala universitet.
De branschorganisationer som deltar i projektet är Gjuteriföreningen, Jernkontoret och Svenskt Aluminium. De deltagande företagen är Lundbergs Pressgjuteri, Stena Aluminium, A-lackering och Bruzaholms bruk.
Projektet startade i januari 2022 och avslutas 2024.
KOMPETs målsättning:
”Att uppnå ökad förståelse och nya arbetssätt som i sin tur kan leda tillvaraktiga förändringar av tanke- och handlingsmönster kring hur kompetensfrågor, människors motivation och utvecklingskraft bäst tas till vara i verksamheterna.”
Ökad handlingskraft
– Målet är långsiktigt och ganska svårt egentligen, men vad vi vill är få en ökad förståelse bland dem som jobbar i projektet om vad är det för faktorer som spelar in i frågan om kompetensförsörjning. Den är ju väldigt komplex.
Ett annat mål är att stärka företagens egen handlingskraft, att de fokuserar på det de själva kan påverka snarare än det som ligger utanför ens räckvidd. Men faktiskt också att stretcha den räckvidden, att få upp ögonen för saker som man som företag på en ort faktiskt kan vara med och påverka. Det blir ett skifte, från att kanske ha bekymrat sig över samarbetssvårigheter med kommunen, fel tider för kollektivtrafiken eller att unga nuförtiden inte vill bli ingenjörer så öppnas nya sätt för att själva påverka sina möjligheter att hitta rätt kompetens.
När projektet är slut ska det bland annat finnas handfasta råd och tips, till politiker och beslutsfattare så väl som till företagsledare. Till exempel så har några av företagen i projektet startat referensgrupper, eller utvecklingsgrupper, där man har folk från lite olika platser i organisationen som samlas och diskuterar kompetensförsörjningsfrågan med ojämna mellanrum.
– Vi kommer även att skriva en guidebok, en handbok, som man kan sätta i händerna på chefer i företag där det står viktiga faktorer som vi vet hindrar och som vi vet underlättar när man jobbar med de här frågorna. Och konkreta exempel på vad man kan göra, som kan ge effekt. Det finns också ett stort behov av tvärvetenskaplig forskning på den här typen av komplexa samhällsproblem så vi räknar med viktiga bidrag även till forskarsamhället, säger Anette Johansson.
Sara Bref
